m m '»t ''• mmmmM'm
. •m m m ?i m mm '« itil^ m m m m m m m m m m m.
m mm mm mm mm . I m m n mm mm mt mm m m mmmmmm^ -mmmm m m m mmm mm mm mmmmmm m'mm..M
|
'■ % i |
|
|
' \ \ |
|
|
l^t^ |
\ ' |
J^J
m %-^ _P ;
i£*:i
r;M')
:w s
;p-')i •;* ^^^^^ liv
F .1-
*■ ¥: fr I«« W I* i» ^- I
i AflBOH [ ^^
Presented to the
LffiRARY o///ie
UNIVERSITY OF TORONTO
by ANNA AND WILFRED WONG
SVENSKA PARNASSEN
ETT URVAL
UR
SVERIGES KLASSISKA LITERÄTUR
UTGIFVET
D5 ERNST M EYER,
DOCENT I LITERATURHISTORIA VID UPSALA UNIVERSITET.
FJERDE BANDET.
THOMAS THORILD och hans literära strider. ~ OLOF RUDBECK. - BENGT LIDNER. - LUSTSPEL (OLOF KEXÉL. - CARL ISRAEL HALL- MAN. - CARL ENVALLSSON;. - DEN NYROMANTISKA SKOLAN.
STOCKHOLM
STOCKHOLM
IVAR H^GGSTRÖMS BOKTRYCKERI 1801.
INNEHÅLL.
THOMAS THORILD.
Sid.
LefnacUteckning 3
En kritik öfver kritiker 36
2^oter 84
Om ett stort tänkesätt emot
våld, list och partier 9G
Om Qvinnokönets naturliga
höghet 106
Dikter:
De tvenne åldrarna 112
Sid.
Hildur 114
Till Annett 115
Götamannasånger eller Dal- visor :
Folket 117
Hvar mans rätt 119
Göta-rätten 121
Smaken 123
OLOF RUDBECK.
Sid.
Inledning 127
Boräsiaden :
Första sången 129
Sid.
Andra sången 133
Tredje sången 137
Fjerde sängen 142
BENGT LIDNER.
Sid.
Lefnadsteckn ing 151
Qrefvinnan Spastaras död .. 168
Aret 1783 176
Yttersta domen 193
Smärre dikter:
Ode till finska soldaten 214
Klagan . ... 216
Sid. Krigsskaldernas sång ur »Me-
dea. 217
Turturtlufvan 218
Selami och Melicerta 219
Önskan i en mulen stund . . 221
Orfeus till Apollo 222
Allerunderdånigste memorial 224
LUSTSPEL.
Sid. Teaternund er Gustaf III 229 Kapten Puö' . . ' 259
Sid.
Tillfället gör tjufven 282
Kronotbgdarne 306
DEN NYROMANTISKA SKOLAN 343
THOMAS THORILD
OCH HANS LITERÄRA STRIDER MED KELLGREN OCH LEOPOLD.
Svenska Parnassen. 1 V.
Thomas Thorild.
»/"'Jag vill ock tro — skref Rosenstein en gång — eller smickrar mig att tro, att Rhenströmmen och Kanalen förblifva h\-ad de varit: menskliga förståndets gräns- fästningar». I detta ord gaf Rosenstein tvifvelsutan ett fullt distinkt uttryck åt sin samtids uppfattning. Det var fransk smak, fransk konst, fransk filosofi och fransk literatur, som beherskade den svenska bildningen under Gustaf IILs för- sta regeringsår. Mäktigare än någon konungs \'ar den spira som filosofen på Ferney bar inom andens verld; hans ord vördades såsom orakelspråk, och Gustaf sjelf kände sig stolt, då hans regeringshandlingar lyckades framkalla ett bifallsord från filosofens läppar. »Att Voltaire varit till — hette det i Stockholmsposten — är utan gensägelse den mest lysande epok för menskliga snillet. Det var uti hans tid, som man afskuddade sig skoloket för att uppodla förnuftet och öfver- lemna sig åt nyttiga vetenskaper. Aldrig har filosofien gjort mera lyckliga framsteg hos alla folkslag . Också inom poesien återfinna vi samma förkärlek för den korrekta, åskådliga framställningsform, i hvilken Voltaire klädt sin skeptiska verldsåskådning. På teatern lyssnade man med hänförelse till det klara, fast kalla språk, på hvilket skåde- banans antika hjeltar deklamerade om sina lidelser och sina q\al, man njöt af dessa välsvarfvade alexandriner, hvilka aldrig ens i passionens ögonblick tilläto något ovårdadt ut- tryck störa det salongmässiga, korrekta föredraget. Hvar- dagslifvet med dess triviala, om ock mera naturliga glädje och sorg var en gång för alla uteslutet från konstens ideella verld ! Visserligen kunde också den tidens män svärma för natur och enkelhet, men då älskade de att draga sig un- dan icke till det verkliga bondelifvet, utan till ett fantastiskt drömland med små utklädda herdar och herdinnor, hvilkas
•i THOMAS THOKILD.
känslor yttrade sig i samma vårdade språk, som man lärt sig att beundra i en Cinnas eller en Phédres mun. I aka- demierna lyssnade man till äreminnen och afhandlingar, hvilkas opersonliga, af abstraktioner fylda stil gör samma intryck af förkonstling som den tragiska versen. Thorild på sitt drastiska sätt karakteriserade denna stil icke illa så- som »trålars granna möda att hölja sin låga mening i en gyllene sky af ord, att göra hvar tanke, hvart uttryck till en kall, liflös, rar och blänkande gåta.>
Det var ett i dubbel mening inskränkt ideal, som man uppstält för sig. Både dikten och filosofien hvilade på »sundt förstånd»; för känsloUfvet med dess rikedom af dunkla och lidelsefulla stämningar ägde man intet sinne. Och någon literatur utanför den franska kände man i all- mänhet ej; Boileau, Racine och Voltaire — der voro de stora, oupphinneliga mönstren. Att bryta mot de smak- regler, dessa uppstält, föll ingen in, och man föredrog att efterbilda dem framför att bana nya vägar eller söka nya förebilder i Englands, Italiens eller Spaniens äldre literatur.
Men dä denna smak herskar som enväldigast, visar sig redan gryningen till en ny tid. Man spårar en dunkel sträfvan efter något nytt, en sträfvan att utvidga de trånga gränser, som upplysningstideh\arfvets män dragit kring det sköna. Denna sträfvan yttrar sig — såsom Geijer anmär- ker — ;'i en hel generation af genialiska författare, liksom i en ny naturuppenbarelse, en öfversvämmande naturkänsla, som hos mången bröt alla konventionella reglers band.» 1762 offentliggjorde Macpherson de Ossianska sångerna frän den dimmiga, skottska sagoverlden; några är senare ut- gaf biskop Percy sin samling af Englands gamla folk- visor och visade dermed h\'ilken skatt af poesi, som ännu slumrade qvar hos folket. Ungefär samtidigt började man rigta sin uppmärksamhet pä det pittoreska gammalengelska dramat och framdraga Shakspere ur den glömska, till hvilken den franska klassiciteten hade förvisat honom. Men denna trängtan efter nya ideal röjer sig ej blott i förkär- leken för äldre tiders skalder och skaldeverk, utan framträder äfven inom sjuttonhundratalets egen literatur. 1740 bör- jade Richardson utgifva sina borgerliga romaner och visade i dem, att äfven hvardagslifvets enkla verld ägde sin poesi, kort derefter följde Smollets och Fieldings kraftfulla, realistiska skildringar ur samtidens lif, vid samma tid skref
THOMAS THOBILD. O
Young sina svärmodiga »Natt-tankar», i h vilka den af ti- dens förståndsbildning så länge undertryckta känslan ändt- ligen bryter fram, i Tyskland möta vi Klopstocks högstämda religiösa poesi såsom en hänförd gensaga mot upplysnings- tidehvarfvets otro och tvifvelsjuka, och i Lessings Hambur- gische Dramaturgie se vi, huru den förgudade franska tragedien utsattes för en fullkomligt förkrossande kritik.
Dråpslaget mot uppl\'sningstidehvarf\ets smak skulle dock komma från Frankrike — frän Rousseau. »Han är — säger Hettner träffande — det franska upplysningstide- hvarfvets arftagare och tillika dess fiende. Han delar dess hat mot den bestående staten och den bestående kyrkan, men hans hat hvilar på andra bevekelsegrunder och rigtar sig mot andra mål. Huru underbart är det ej att midt i en glänsande och bildningsrik tid helt plötsligt se en man uppträda, hvilken brännmärker denna bildning, denna veten- skap och literatur såsom ett onyttigt och förderfligt lekverk och i deras ställe predikar naturens enfald och den enkla, borgerliga dygdens storhet, ja, som till och med i de mest glödande färger prisar det vilda urtillståndet såsom mönster- giltigt och afundsvärdt i jemförelse med den bildade verl- dens öfverförfining och veklighet . . . Huru underbart slut- ligen, att samme man, som i sina politiska meningars djerfhet och nyhet lemnar alla samtida tänkare och statslärde bakom sig, likväl med lidelsefull ifver bekämpar ateismens och materialismens ånyo uppdykande lära samt vänder tillbaka till en religiös tro, hvilken icke såsom hos Voltaire och de engelska deisterna hvilar på förståndets bevisföring, utan på känslans innersta behof.»
I Tyskland mottager man med hänförelse detta nya naturevangelium, och i Schillers Räuber samt i Göthes Leiden des jungen Werthers förnimma vi det fulltoniga åter- skallet af Rousseaus rop på natur och frihet. Äfven till S\"erige skulle svallvågorna af denna nya tidsströmning nä.
* Den gryende oppositionen mot upplysningstidehvarfvets
ensidiga smak spåras i Sverige redan i de Bellmanska sån- genia. Dels parodieras här den franska smakens uppstyl- tade idealism med dess teatraliska grandezza, derigenom att Bellman låter sina försupna ordensbröder antaga de klassi- ska hjeltarnes högtraf vande språk och låter, dels framställer han en äkta, osminkad naturmålning mot den förra rigt-
G THOMAS THORIXD.
ningens fadda herdemanér, dels — och häri ligger hans för- nämsta styrka — skapar han personer af verkligt kött och blod, förfallna och försupna individer af samhällets drägg — det är sant — men icke dess mindre lefvande och gripna ur verk- ligheten.
Någon allvarlig opposition kunde den Bellmanska sån- gen dock ej blif\-a. Bellman sjelf drömde troligen aldrig ett ögonblick om den poetiske reformatorns svårförvärfvade lager. Hans sång sprang frisk och naiv ur ett öfverflödande rikt sångarhjerta, men någon lust att tvinga sin uppfattning pä andra ägde han ej, liksom han nog aldrig insåg, att hans diktning till dess grund var väsentligen skild från tidehvarf- vets högtidligen proklamerade smak. Hans dikt var också endast hans egen. Ingen annan kände hemligheten af dessa toner, och hans efterföljare kunde väl imitera hans grof- heter och fel, men den gratie som hxilade öfver skaldens skildringar, äfven af de \-ildaste, bacchanaliska orgier, den kunde ingen annan än mästaren sjelf framlocka.
Den nya tidens banerförare blef i stället en annan man, vida mindre skald än Bellman, men snillrik såsom prosaförfattare, öfverflödande pä alla de n}-a och djerfva idéer som fylde hans samtid, en på samma gång fränstö- tande och underbart tilltalande karakter. Det är med hans vexlande lefnadssaga vi nu skola sysselsätta oss.
Pä våren 1778 uppträdde en nitton års yngling med ett tal inför Göteborgs nation vid Lunds universitet. Det hette » Om det ädla och sköna i vetetiskaperna!>. Afsigten \zx väl att afgifva en protest mot Rousseaus förkastelsedom öf- ver vetenskapen, men det oaktadt är hela talet fyldt af den mest glödande beundran för den store tänkaren, och om än den ungdomlige talaren med afseende på sjelfva hufvud- frägan kommer till ett annat resultat än denne, märker man dock, att han i hvarje fiber af sin varelse är genom- trängd af Rousseaus känsla för naturens rika mångfald. I det liffulla, af djerfva och slående antiteser präglade talet, ljuda liksom preludierna till dödsringningen öfver de franska upplysningsmännens ensidiga smak. »Aldrig — utropar han — hörde man ännu tvenne stora och fria snillen i allt tänka lika. Naturen antager tusende olika skepnader efter tusende olikt danade ögon.
».Som himlens stjernbeströdda fält Af olik prakt och skönhet strålar, Sä har naturen snillet stält:
THOMAS THORILD. <
Ett bloss med högsta klarhet jirålar, Ett annat täcka skuggverk målar. Men mångfald är Naturens lag; Och allt är satt i egen dag, Att verldens skådeplats upplifva, Att Skaparen må älskvärd blifva I skönhetsverk af alla slag. Just så, som blomman har behag, Fast tusen olikt vackra drag Åt hvar sitt egna värde dela; I en ses Iris' färger spela, En annans glans är mera svag; Som man narcissen icke glömmer. Fast den ej purpurstrimmig är, Och ingen himmelsk azur bär: Just sä en vis om snillet dömmer, Han ser dess sköna olikhet ; Men, som han ändamålet vet. Han ej dess ordningslag förkastar, Han ej dess fria mångfald lastar. Ej qväfver den odödlighet, Hvartill dess gudaväsen hastar. Just så i tusen strälbloss skild, Och i dem alla himmelskt mild, Plär äfven sanningen förkläda .Sin underfulla gudomsbild ; Dess minsta strålar dock oss glada. Så tänds, vid tankfrihetens blick, Först snillet till sin rätta låga: En ädel flygt det börjar våga ; Förståndet far en ny förmåga, Lif, Skönhet och Naturens skick.
Det var med denna apologi för originalitetens rätt, som Thomas Thorild inledde sin vittra bana, och det pro- gram, han här antyder, skulle han ständigt förblifva trogen.
Thomas Thorén — sä hette han ända till 1785, dä han antog namnet Thorild — föddes 1759 i Bohuslän, ^lodern dog kort efter hans födelse, och snart följde äfven fadern — en fattig länsman — henne i grafven. Redan vid tvä ars ålder stod Thomas således ensam i verlden såsom en liten hemlös och föräldralös pilt; under hela sin upp- växt fick han bero af andras hjelpsamhet, ännu vid mogna är hade han ingen fast anställning, utan var fortfarande hänvisad till förmögne gynnares nådegåfvor. Det var derför inga fasta rötter som bundo honom vid hemmets torfva, och utan saknad, nästan med tillfredsställelse, anträder han slut- ligen den landsflykt, ur hvilken han aldrig skulle återvända. »Jag
ö THOMAS THORILD.
är här en chevalier .errant — hade han en gång förut skrifvit — och har ingen prinsessa i landet», och lik en vandrande riddare slutade han också sina dagar, nästan bortglömd och fjerran från det land, som engäng genljudit af hans käcka vapenskiften med vitterhetens »jättar». Hans anfall på det ordnade, borgerliga samhället äro derför i viss mån begripliga redan ur hans yttre lefnadsomständigheter. Ännu tydligare förklaras denna utvecklingsgång af hans inre lif, sådant vi känna detta från hans skrifter och förtroliga bref.
Redan som gymnasist utsattes han för inflytelser från Swedenborgianismen, detta egendomliga bakslag mot den äldre svenska kyrkans sträfva, känslofattiga ortodoxi. Hans barndomstro, som väl redan härigenom kommit att vackla, störtade snart alldeles samman, dä han kort derefter gjorde bekantskap med Voltaires skrifter. Den lättfattliga, popu- lära formen grep naturligen ganska kraftigt en yngling med Thorilds lifliga temperament, ty — såsom en af hans barn- domsvänner skref — »Thorild fastade alltid sin uppmärk- samhet helst vid dem, som han trodde tänka på egen hand». Men det kalla, nyktert förståndsmässiga i sjelfva bevisför- ingen mäktade ej pä längden erbjuda någon näring åt en sä eldig fantasi och en så sjudande känsla. Thorild skulle snart öfvergå till den Voltairska verldsåskådningens bittraste fiender.
I september 1775 inskrefs Thorild såsom student vid Lunds universitet. Hans fattigdom och troligen äfven hans motvilja mot den dä brukliga studiemetoden förmådde ho- nom dock att kort derefter antaga en plats som informator på det natursköna Ränum. Här började han göra bekant- skap med den engelska literaturen, med Oisian, Shakspere och Young, och förlorade härigenom allt mer och mer sma- ken för den lätta franska vitterheten. En ungdomskärlek bidrog säkerligen äfven att stärka hans böjelse för dessa mera känslovarma författare. Han återvände väl till Lund, men de akademiska studierna tyckas aldrig hafva tagit nå- gon rätt fart. De författare, med hvilka han helst sysslade, inghigo troligen icke i några examensfordringar. Af det nyssnämnda talet synes det, att han nu börjat fördjupa sig i Rousseaus skrifter. Genom studiet af dessa utvecklades än ytterligare den dragning till naturmysticism, som vi märkt hos honom redan \id gymnasiet. Till kyrkans lära åter-
THOMAS THOEILD. 9
vände han aldrig, men i dess ställe trädde nu en svärmisk panteism, vida skild både från ortodoxiens lära och från upp- lysningsmännens materialism eller deras temligen löst sittande deism. »Jag otrogen — skrifver han till en vän — dyrkar Gud i naturens ljus och ser icke annat än ofullkomligheter i det gudaväsen, du tillbeder.» Snart skulle detta natur- svärmeri i allt kraftigare och kraftigare tonarter äterljuda i hans bref och skrifter.
Missnöjd med det instängda universitetslifvct, kastade han sina blickar mot hufvudstaden, der en mera passande verkningskrets tycktes vänta honom, och der möjligen också ära och ryktbarhet vinkade, en plats i den snillrike konun- gens vittra krets, folkgunst och hvad mera tjugoettåringens lifliga fantasi mäktade drömma. I början af året 1781 anlände han till Stockholm. Det första intr\-cket var ej för- månligt. Hans första bostad, som låg vid Lilla Köpman- torget i »staden mellan broarna», passade ej för en natur- svärmare som Thorild. »Instängd i detta nästet — skref han — mellan takvinklar, galler och skorstenar, förekommer jag mig som en fängslad fågel. Jag suckar oupphörligt efter friheten och skogarna. Om jag qvittrar någon gång bland vänner, är det utan glädje och natur.» Men å den andra sidan fick han genast tillfälle att gifva utbrott åt den sjuk- liga känslosamhet, i hvilken Rousseaus lärjungar funno en sådan njutning att fördjupa sig. Värden, hos hvilken han bodde, häktades nämligen för gäld, och Thorilds »ömma hjerta» råkade genast i uppror öfver rättsbetjentens »fräcka och bödelska» tilltag. Alltsedan i går — skref han till en af sina meningsfränder — »har jag icke gjort annat än gråtit och gått och suckat förbannelse, gråtit ihop med frun, en öm och vettig menniska (en fröken, som haft fin uppfostran), med mamsellen, en sjutton års flicka, som jag är rörd af, med en enka, fruns gamla ungdomsvän, som hon föder af ädelmod. Ljufva och qvalfuUa medlidande! Våra själar förstå och tillhöra hvarandra, men hafva ej annat än smärta att dela.»
Denna lilla episod gjorde emellertid, att Thorild måste se sig om efter en ny bostad, och på Kungsholmen fann han en, som mera öfverensstämde med hans smak. »Jag har — skref han nu — omkring mig landet, skogen, fri- heten och den vises sällhet . . . Solen sänker sig ned mot skogsbrynen. Hvad detta lugnet, denna Ijuft glada vår-
10 THuMAS TIiOKILi:>.
glansen, dessa stilla vattnen passa med min själ! I fridens och landets sköte sitter jag vid mitt öppna fönster och skrifver till dig — och dricker med alla mina sinnen Guds skönhet och andas hans väsende.» Han kunde nu ströfva kring öfver skogshöjder och stränder samt hängifva sig åt »naturdyrkarens oskyldiga nöje». Snart kunde han skrifva till en vän i Lund: »Jag är mera hemma här än pä dina skån- ska fält, der jag förekom mig som en landsflyktig. Ack Arist! Upplandet — skogarne — der är man i sitt fädernes- land, svensk, lycklig! Du skulle sett mig, känt min förtjus- ning, när jag första aftonen på en skogshöjd i en vild, al- drig ohelgad natur såg solen gå ned här i detta Glysisvall, der jag med Ossian kan tycka hjeltarnes skuggor vandra omkrinjr mig».
Den första tiden lifnärde han sig af lektioner i franska och italienska samt af det understöd, gamla och nyförvärf- vade gynnare lemnade honom. Hans lefnadssätt var en- kelt sådant det anstod en naturens prest. »Jag har gjort ett evigt förbund med måttligheten — yttrar han om sig sjelf — denna naturens dygd, ren, helig, glad! Jag lefver af bröd, vatten, honung, mjölk och ägg. Ej derför att jag utesluter andra enkla och lätta rätter, men derför att dessa äro mig snarast till hands. Jag tycker icke om plågsamma anstalter och bek}-mmer för kroppens plägning, något som sä lätt kan hafvas. Min middag kostar mig aldrig öfver en koppardaler. Ofta är detta hela förtjensten af min dag.» I följd af dessa små behof, som ej kräfde något ansträn- gande arbete för att tillfredsställas, hade han också tillfälle att odeladt egna sig ät studiet af sina älsklingsförfattare, och fortfarande är det Rousseau, som beherskar hans känslo- lif. »Ack — utropar han vid läsningen af dennes Nouvelle Héloise — det är den första bland böcker! Hundrade gånger under långa, häftiga kyssar pä hans tillbedda blad suckar jag: Nej, Rousseau, ingen kan läsa dig som jag! Det är en likhet mellan hans känslor och mina, som för- tjuser mig. Med intet föregånget eller lefvande snille sym- patiserar jag mera.»
Liksom Rousseau utgick äfven Thorild från känslan, och i denna satte han tillvarons innersta väsen. Men ehuru han ej kände någon annan verklighet än den för den sin- liga känslan gifna, vägrade han dock att erkänna någon död materia. »Naturen — skrifver han — är ett lefvande och
THOMAS THOKLLD. 11
rörligt väsende . . . Hvart naturens stoft har ett lif, en gud- domlighet uti sig och en kraft att känna, och alla förändrin- gar äro endast en enda evigt oändlig rörelses lif.» Detta lif i naturen — det är Gud, och en dyrkan af naturen sammanfaller således för Thorild med en dyrkan af det högsta väsendet. Men denne Gud är fjerran frän hopens pä uppenbarelser stödda föreställning, och sjelf känner sig Thorild såsom en inspirerad siare, hvilken vid helgedomens tröskel mottager sina till naturreligionen omvända adepter. »Jag mottager er — utbrister han — i naturens tempel, der allt är fullt af Gud och hans skönhet. Kom, kom! Fly Elohims mörka och hatande prester. Min Gud är lycksalighetens. Se, utvalde, se, huru Ijuft han drager dig i rosen, i aftonstjernan, i morgonrodnan, huru han älskar dig i en öm själs tillgifvenhet ! Hör hans prester, hans be- kännare kalla dig — hvilken rad af ljusa andar, frän So- krates och Epicurus till Gessner och Rousseau — alla ömma och höga snillen. De vilja lära dig att i en gudomlig väl- vilja utgjuta dig till alla skapade kreatur, att äga hela him- melen redan i en enda öm och ädel reflexion, i ett enda rättrådigt omdöme, i några tysta uppriktiga tårar. O, att så vara en Gud i ditt stoft!» Men denna religion är en aristokratisk religion, den är endast för »fina och kännande själar», för ett utvaldt fåtal. O, eviga natur — skrifver han med tanken härpå — »huru fä äro de, som intränga i ditt innersta, det heligaste af ditt tempel och der smaka den all-lefvande gudomens fullhet! Plato var der, men svind- lade, Newton var der, men såg blott höjderna och bred- derna, såg väl den oändliga kraften, men blott med ett mekaniskt öga. Hans själ igenkände ej Gud, efter han re- dan hade en sjelfgjord.» Men om Thorild således måste förneka, att Newton höjt sig till den högsta formen af reli- gion, derför att denne ännu stod qvar pä den bibliska uppenbarelsens grund, kände han sig dock mera tilltalad af kristendomens » dikter ^-^ än af den moderna materialismen. »Jag hatar — utropar han — dessa kalla handtverkssnillen, dessa mekaniska, själlösa hufvuden, som uppställa naturen såsom ett dödt urverk, som se endast verldens kropp, under det att all skapad tanke förlorar sig i dess krafter och lif.» Såsom representanten för denna kalla, poesilösa verldsåskäd- ning framstod Voltaire för honom, och i allt starkare ut- tryck vänder han sig nu mot den författare, af hvars skrifter
12 THOMAS THORILD.
han på gymnasiebänken »kunde en stor del utantill». Vid läsningen af Voltaires bekanta dikt öfver Lissabons förstö- ring utbrister han: »Med sina tänkesätt i detta stycket (ty i sin stora krambod för hela Europa har han tänkesätt af alla sorteringar) skulle denne uni verselie, just derför medel- måttige, alltid vettige, aldrig upphöjde -mästercharlatanen vara i alla verldens religioner en välrimmande, ironisk, half- ffudlös narr. Han .skulle alltid gäcka Gud, alltid finna det grymt, bizarrt och galet, att Gud handlar efter lagar, och att dessa lagar ställa tingen under hvarandra . . . Om verl- den \ore i sin egentliga afsigt gjord för oss, så tillstår jag, att den vore det största stympverk af den barockaste verk- mästare som kan tänkas, ett kaos af ljus och mörker, af makt och vanmakt, en oändlig förvirring af hvad man ville och icke ville. Sådan är den kristna mytologiens grund — i alla fall med en sinneshöghet vida öf\'er tusen Voltairers.»
Man måste erinra sig hela det oerhörda tryck, som upplysningstidehvarfvets förståndsbildning öfvat på sinnena, för att fatta den förtjusning, med h vilken en Thorild kunde fördjupa sig i känslolifvets underbart lockande verld. I li- delsens eller stämningens ögonblick tyckte sig han och hans meningsfränder känna Gudomens egen ande genomströmma själen, och de kände sig såsom varelser af en högre "art, stående öfver den känslofattiga hop, som myllrade omkring dem. Det är derför fullkomligt i stil med denna verlds- äskådning, då vi hos Thorild läsa ett utbrott sådant som detta: »Tusende gånger tillbad jag min själs omätliga öm- het, kraft, ljus och storhet. Denna tillbedelse var det aldra heligaste af min lycksalighet. Men också trodde jag, att hvar dödlig var en Gud i sin natur».
Ingen kulturströmning har också framkallat så mycken sjelfförgudning, sä mycken sjuklig fåfänga som denna, och hos Thorild är detta drag ej det minst framträdande. Af sina anhängare fordrade han en nästan gudomlig vördnad, i sina skrifter återkommer han ständigt till sitt eget jag, och i diskussionen föredrager han vanligen kategoriska orakel- språk framför ett enkelt bevis. Thorild gör sjelf ingen hemlighet af detta karaktersdrag : »Jag tycker aldrig om att slåss med mina ovänner som jemnlik, utan som öfverlägsen ! Ve öfver långt käbbel! Jag älskar att decidera. Kort och nog!» Anledningen till detta andliga högmod är ej svår att förstå, och man behöfver ej läsa länge i Thorilds
THOMAS THOEILD. 13
skrifter för att finna, huru lätt han sammanblandade sitt eget empiriska jag med de idéer för mensklighetens väl, som genomströmmade hans väsen. Ett angrepp på hans egen person blef derför vanligen för honom ett angrepp pä dessa idéer, en synd mot den heliga anda, och såsom sådan oför- låtlig. Särskildt förhatliga voro honom gustavianernas lätta, hälft beslöjade qvickheter. »Ingen Gud är qvick», säger Thorild betecknande. En Kellgrens eller en Leopolds för- måga att utslunga giftiga sarkasmer var för honom endast en aptalang, en konst att svärta allt stort och upphöjdt i lifvet: »lejonets obrydda, enda starka slag, det är ingen konst! men när apan retad hoppar Er tio alnar öfver huf- vudet, det är någonting oändligen ingeniöst och träffande». Äfven i detta fall känner han sin frändskap med Rousseau: »Han gäckades mycket af Satan- Voltaire. Han gäckades evigt af qvickhetens kalla, tomma, artigt föraktliga slägte. Det förtryter mig, att denna narrtalangen ännu hos oss skall vara så mycket aktad. >
Betänker man denna religiösa vördnad, som Thorild hyste för sin egen känslorikedom, inser man ock, hurusom han i likhet med Rousseau kunde anse sig äga anspråk pä en särskild undantagsställning i förhållande till den öfriga menskligheten. De lagar, som gälde för det öfriga jordkry- pande slägtet, gälde ej för honom, och man märker derför lätt äfven hos Thorild spår af denna dubbla moral, som i Rousseaus biografi gör ett så frånstötande intryck. Ena stunden \erkligen fyld af en ädel hänförelse, kan Thorild ögonblicket derefter nedlåta sig till handlingar, förestafvade af en ganska krass egennytta. Ofta märker man, att hans mest ridderliga uppträdande härflyter ur ett visst barnsligt begär att få njuta af sin egen själsstorhet i förhållande till motståndarnes lumpenhet. »Jag kände det — bekänner han på ett ställe — såsom en ny gudomlighet, att den rätt- visa, jag kunde göra åt alla, kunde ingen göra åt mig». Hängifvenhet eller förmåga att för andra offra något af sitt eget väsen var en för Thorild främmande känsla. Både i vänskap och i kärlek ville Thorild aldrig vara gifvande, utan endast med en guds lugn mottaga sina hyllningsoffer. Vid sin första ankomst till hufvudstaden tyckes Thorild hafva blifvit uppmärksammad af en ung flicka, och i bref till en vän omtalar han henne ganska ofta, men — såsom Ljunggren anmärker — han nämner aldrig ett ord om, att
14 THOMAS THORILD.
han älskar, blott att han är älskad. Slutligen går han så långt, att han såsom en helt naturlig sak proponerar den nyssnämnda vännen att gifta sig med den unga flickan, för att dessa sedermera i förening skulle bringa honom \'änska- pens och kärlekens samfälda rökoffer. ;vDerför \ill jag hafva dig förenad med ett af de känslofulla qvinnohjertan, som gifvit sig åt mig, för att vidga omkring mig verlden af kär- leksljufhet».
Denna sjelfviskhet förefaller oss att stå på vanvettets gräns, men den är ingalunda karakteristisk endast för Tho- rild. Den möter oss hos Rousseau och alla dennes efter- följare, mest utbildad kanske i Chateaubriands René, och en äterklang förnimmes ännu i Lamartines sentimentalt egoistiska novell Graziella.
Thorilds egentliga patos var ett socialt-politiskt. Väl ägde han ett lifligt intresse för den nyare engelska och ty- ska literaturen, men det var endast genom en tillfällighet, han kom att spela rollen af en vitterhetens reformator. An- ledningen var en pristäflan, som det vittra sällskapet Utile Dulci utsatt; ämnen fingo fritt \'äljas och priset var dels ett större å 20 dukater, dels ett mindre (accessit), hvarjemte en särskild belöning å 10 dukater utsattes för det bästa »Ode till jordbrukaren». Thorild beslöt att täfla om båda prisen och vinna dem. Till ämne valde han »Passionerna», som förra året uppgifvits såsom sällskapets prisämne, och som så förträff"ligt passade för Thorilds stormande natur. För vår tids smak är Thorilds poem långt ifrån något mästerstycke; versen är jemmerlig med den Oisianska sån- gens dimmiga känslosvall, men man kan dock förstå huru »Passionerna» måtte hafva verkat. I motsats mot samti- dens prosaiskt snusförnuftiga lärodikter eller frivola erotiska poesi måste den högstämda inledningsstrofen hafva förefallit alla känslox^arma hjertan såsom en helsning frän skönhetens egen, allvarliga \erld, såsom en naturlifvets poesi midt ibland rococo och förkonstling:
Från ditt sköte, Natur, lät i eteriska vågor Strömma öfver min sång behag och rörande skönhet, Strömma förtjusning. Dig, ack dig, odödliga milda Allt-upplifvande, dig Natitr^ min bäfvande harpa Stämmes. Tyst omkring mig sväfva, Ossians ande !
Stor blef emellertid Thorilds öfverraskning, då han i bladet den 26 februari 1782 fick läsa sällskapets omdöme
THOMA? THORILD. 15
om skaldestycket. Dä denna annons är det första akt- stycket i striden mellan Voltaires och Rousseaus svenska lärjungar, aftryckes den här in extenso.
N:o 5. Passionerna, Poem i sex Sånger: Saf-ere aude.
Detta försök af ett nytt slag till drägt och karakter har förtjent att fästa Sällskapets hela uppmärksamhet. Den djerfva, fast stundom förvillade utflygt, som endast snillet gifver; en ädel frihet, som dock någon gäng torde bryta till sjelfsvåld ; en rik och brinnande bildnings- kraft, som likväl ej alltid erkänt förnuftets och smakens lagliga styrsel ; en hög och manlig, ehuru på sina ställen nog mörk, sträf och med tvungna epiteter belastad stil; och framför allt en öm och liflig känsla, men ibland förlorad i kalla utrop ; alla dessa förmåner, oaktadt de mer af ytterlighet än svaghet härrörande fel, som dermed varit för- knippade, hade säkert gjort tillfyllest att berättiga Auktorn till det större priset; men då detta skaldestycke tillika varit bundet i ett orim- madt daktyliskt versslag, stridande mot den i vitterheten allmänt god- kända smaken, har Sällskapet ej trott sig, genom en sådan belöning, oinskränkt böra gilla en likaså vädelig som onödig nyhet ; vådelig derigenom, att den lemnade medelmåttan en fördubblad lätthet; och onödig, då vi redan på jambisk vers äga i värt språk verkliga mäster- stycken, sä i det starka som behagliga. Sällskapet har dock genom ett mindre pris, eller accessit, velat betyga sin aktning för ett snille, hvars bemödande skall vinna ett allmänt bifall, dä det samtycker att underkasta sig den erkända skaldekonstens lagar.
Denna dom var ett hårdt slag för Thorilds fåfänga, och i den första förbittringen beslöt han att i en skrifvelse till sällskapet afsäga sig den i hans ögon tvetydiga utmär- kelsen. Som hans motivering är temligen lång, aftryckas här endast några utdrag:
Till Sällskapet Utile Dulci.
Jag har icke kunnat undvika att finna mig obeskrifligen hedrad af det bifall. Sällskapet behagat gifva mitt arbete; och jag förklarar offentligen min vördnad för den ton af fri och upphöjd rättvisa, som råder i dess granskning. Sällskapet har handlat efter sin högsta regel af rätt och ädelt, och jag kan icke uppoffra min. Jag kan känna mig uppfyld af erkänsla för Sällskapets aktning ; men jag kan icke göra mig en belöning deraf.
>iär jag beslöt att försöka något i snillets verld, så föresatte jag mig fullkomligheten, lika i bemödande och ära. Denna är fri. Den måste vara den högsta i hvad krets jag söker den. En blick! ropa hundrade : dess hela ljus ! ropar jag. Många hafva nog af det, hvar- vid andre dö af hunger.
Sällskapet har, åtminstone för dessa första ögonblicken, gifvit mig en poetisk varelse. Jag andas icke i detta nya lifvet. Mina gnmd- krafter förqväfvas der. Dä jag har frihet att välja en varelse, väljer jag ingen, eller en fullkomligare. Ej derför, att jag icke känner vörd-
16 THOMÄ.S THOEILD.
nad och erkänsla för hvad Sällskapet gjort. Men jag tror, att man ej bort göra något. Att man hade bort granska, gilla, förkasta: men ej blotta ett namn, då man efter sina lagar icke nog kunde hedra det.
Jag beklagar mig icke öfver någon annan orättvisa än denna. Sällskapet har, i det öfriga, följt sin lagstiftning. Om jag antar denna? — Det är en annan fråga. Jag gör det icke. Jag förklarar mig emot den.
Förnuft, smakens styrsel, stadgade lagar ! hvad betyda dessa or- den? Hvilken tid och krets har icke sitt förnuft och sin smak och sina stadgar ! Jag upphäfver dem icke. Men de måste vara falska ; eller ock icke utesluta någon ny möjlig grad af väl och skönhet. — Den allmänt godkända smaken : ja i Paris och Stockholm ! Men Grek- land och Kom och England och Tyskland och Italien, sjunga gudom- meligen orimmadt. Men om ingen : sä är alltid frågan : kan man ? friare, skönare, starkafe?
Sällskapet är en domstol ; och har gjort väl i att följa sin högsta regel af rätt, tills någon visar att den är otillräcklig. Jag måste vörda den. Men hvart snille är födt lagstiftare, sjelfskapare i sitt ämne. Det tar icke, utan ger lagar. Det känner inga andra regler, än natu- rens, än den högsta kraftens och den högsta skönhetens. Efter dessa var det jag behöfde att dömmas ; ej af en domstol med en viss lag- stiftning, utan af fria snillen ; ej efter vissa stadgade lagar, som är klart att jag icke kunde följa, då jag just sökte upprätta nya, utan efter känslan af det högsta sanna och sköna. Man hade icke bort fråga: är denna harmonien rimlös? utan: är den Ijuf, stark och rik! är den förmögen till alla naturens uttryck:
Den rimlösa harmonien har större och vigtigare svårigheter, än man känner ; men jag vågar säga, att de äro af en högre art, än rim- mets. Öfvervunnen, är dess fullkomlighet alltid mera känslans och naturens.
Den är för vigtig, denna fråga om reglerna. Homerus, säger man, är full af vildheter : Pindar har inga regler ; Horatius inga. Shakspere, Milton, Klopstock, också Montesquieu inga! Kanske vill man säga, inga allmänna, för att hafva af en högre art.
Man vinner ej det nya, utan genom uppoffring af det antagna; eller det mera fria och höga, utan genom uppsprang öfver vanligheten : mänge andas väl och förnöjdt, der andra känna sig förqväfvas : Sparf- ven q vitt rar mellan q vistarne, och der kan örnen endast hvila.
På denna afsägelse svarade Kellgren under masken af en insändare, höfligt men bestämdt påpekande det berätti- gade i sällskapets dom och handlingssätt. Detta gaf Tho- rild anledning till en ny förklaring, äfven denna ännu hällen i aktningsfulla ordalag. Men då hade Kellgren svårt att längre hålla sin satir i tygeln, utan beslöt att gifva sin mot- ståndare ett hugg. Hade han vetat, huru känslig Thorild var för qvickhetens vapen, hade han måhända afliållit sig
THOMAS THORILD. 17
från denna blodiga parodi pä Thorilds stil. Hans satir har formen af en insänd artikel i anledning af ett nyligen af polisen utfärdadt påbud angående snöskottning, och lyder som följer:
Angående påbudet om Snöskottning.
Nej, det är omöjligt: denna pålysning behagar mig ej: den för- mörkar både gifvaren och lydaren. Jag vördar Poliskammarens befall- ning : men jag kan ej göra mig en pligt deraf.
Jag tillstår, denna snö är besvärlig för alla gående och åkande. Men — är den det för mig? Jag svarar nej. Detta svar är husäga- rens, medborgarens, människans.
Uå jag beslöt att råda öfver ett hus, så föresatte jag mig att råda öfver hela gatan. Denna föresats var lika fri som dess uppfyl- lelse. När jag obetänksamt ej bortskaffar snön från min dörr, så är det jag sjelf, som tillåter mig bli insnöad: men jag vill icke att en annan skall befalla mig skoffla den. En fots snö ! ropa hundrade : upp till himlen ! ropar jag.
Man har behagat anse mig för husägare : men är ej porlen hu- sets? trappan portens? gatan trappans? Jag andas icke i detta nya hus: mina värdkrafter förqväfvas der. Då jag har frihet att välja en äganderätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.
Ej derför att jag icke känner vördnad för hvad Pojiskammaren pålyst, men jag tror, att man ej bort pälysa något. Kammaren har gjort väl att följa sin högsta regel af snyggt och beqväniligt : jag upp- häfver den ej : men jag förkastar den. Hvar husägare är född lagstif- tare : sjelfrådare om sin trappa ; han tar icke, utan ger lagar. — Jag känner inga andra regler än naturens, än den högsta snöns och den högsta smutsens.
Skick, ordning, renlighet: hvad betyda dessa orden? Hvilken tid och ort har ej sitt skick, sin ordning, sin renlighet! Man borde icke fråga: är denna snön djup? Utan är den varm, torr, och beqvämlig? Ar den förmögen att bevara för snufva?
Den allmänt godkända Polisen : ja i Stockholm och Petersburg ! men Lappland och Sibirien och Grönland och Nova Sembla trifvas gudommeligen oskottade. — Man hinner ej det ovanliga, utan genom uppoffring af det vanliga, eller det skyhöga utan genom uppskutt öf- ver det låga. Många vada i snön uppe till armarne, der andra ej finna fotfäste: Flugan drunknar på théfatet, och der kan hunden en- dast läppja. Jag ber för nu och alltid, att man vill bry sig om att förstå mig. Om jag gör det sjelf — det är en annan fråga.
Husägare.
Thorild kände väl hugget och svarade äfven derpå, men i det hela njöt han af sin hastigt förvärfvade popu- laritet. Det är med synbart välbehag, han en tid derefter offentligen skrifver om sig sjelf: »Jag har njutit den svaga äran att göra dagens märkvärdighet och reta hopens nyfiken- het. Hvad den är långt ifrån det jag söker! Himmelens
Svensia Parnassen. IV. '2
18 THOMAS THORILl).
Gud ! Det är visst en ära att höra tvistas på källarne, om man är oändligt galen eller oändligt klokh-> Af naturen an- lagd för reformatorns kall, fann han sig med glädje kastad midt in i striden, och han njöt i fulla drag af det verk- samma lifvets behag. Förut hade han i sällskap med en vän tänkt draga sig undan verldsbullret för att i naturens sköte hängifva sig ät filosofiska betraktelser, men nu än- drade han sig: »Återkalla mig i naturen? Vet, jag tillhör den ej mera så häftigt och uteslutande; sällskapsverldens, lyckans och ärans charmer äro mig närmare. Rys ej, min vän. Naturen är vårt tempel, ej vår alldagsboning.» Dä vännen blir enträgen utnff^ar han: »jag är lika litet en naturprest som en verldsträl. Jag är en dödlig vis, ej fä- stad vid någon annan krets än det renaste och ädlaste menniskosinnes. Men just derför måste jag se och njuta hade menniskoverlden och naturen.» Då han ändå ej får vara i fred, får man från hans läppar höra det öfverraskande utbrottet: »Himmelens gudar! Låt mig ej mera höra dessa Rousseauismer!»
I den strid, som Thorild nu inledt, hade han onekligen utkastat en mängd nya och revolutionära tankar inom vår vitterhet. Han hade med kraft betonat känslans rätt och gjort detta ej blott i sjelfva dikten. Passionerna, utan ock i dess märkliga företal, hvilket just börjar med en dylik sats: »jag höjer hjertats rättigheter långt öfver snillets . . . Jag skänker skaldens ära, så snart någon kan säga — ni äger den icke rättvist; men hjertats, men dygdernas, icke förr än med min varelse!» Det var genom detta fasthållande vid känslans rätt, som han drefs öfver till en opposition mot den franskt-klassiska literaturens stränga formtukt. Denna hade tvifvelsutan haft sin historiska nytta, skänkt språket behag och ledighet, men å den andra sidan kan ej nekas, att tanken ofta insnörts i en mängd småaktiga föreskrifter, hemtade ur Boileaus L'Art poetique. Mot detta regeltvång satte Thorild upp satsen att låta naturen verka fritt och otvunget. »I litenhetens öga — säger han — är naturen en stor ruin, en hopkastad massa af under och förträfflighet. Huru skall man få skick på den, ropa de. Se det vilda, störtande vattufallet! Det ville de tvinga in i sin lilla ka- nal för att sedan efter den goda smaken och erkända la- gar låta (det) utspringa i konstens små spelande kaska- der. — Natur! du är mäktigare än dåren. Ändå störtar
THOMAS THORILD. 19
vattufallet. Ändå utflyger inbillningen stark och maje- stätlig. Snillet segrar.» Redan som ung student hade han häfdat originalitetens rätt, och då han nu framträdde med sitt förstlingsarbete, hade han som motto valt Youngs sköna ord: »Born originals, how can \ve die copies?» Den naturliga följden af denna äsigt blef att han förnekade den franska smakens exklusiva rätt. »Kan här gifvas — ut- brister han — en skönhet, som ej är den antagna? Kan denna skönhet äfven vara en högre ? Galliens modekrämerska herskar öfver oss för länge. Andra folkslag hafva redan en sjelfständighet — och vi yrsla i ungdomsåren . . . Hvad känner ni, hvad läser ni, hvad har ni omkring er? Galliens lättheter, dagens glada, eller seklernas och folkslagens odöd- liga alster? Man har skapat af sin medelmåtta en natur, satt allt nytt, stort, ädelt öfver den. INIan har oupphörligt fordrat liflighet och de lätta behagen, knappt nämnt höjd, styrka, majestät.»
Thorild erkände villigt det lätta behaget i en Kellgrens säng, men öfver detta satte han den dikt, som gjort sig till ett språkrör för menniskans mera patetiska känslostämnin- gar. Hans älsklingsskalder voro derför andra än gustavia- nernes; han vördade det höga religiösa allvaret hos Klop- stock och Milton, han njöt af den passionens styrka och den känslorikedom, han fann hos Rousseau, Shakspere och Göthe, och han insåg betydelsen äfven af den gamle, hälft bortglömde Stiernhielms dikter. Till en början förstod man honom ej, och striden kom derför att röra sig kring en till utseendet oväsentlig fråga — om den orimmade ver- sens befogenhet. Samma egendomliga formulering af strids- frågan möter oss inom den tyska literaturen. A ena sidan hade man den lätta, rimmade franska versen, å den andra Miltons orimmade, allvarliga jamber, och man förleddes då lätt att anse den orimmade versen såsom den enda formen för ett hr)gstämdt och värdigt innehåll *). Under stridens
*) I det följande meddelas tvenne dikter hörande till denna strid. En af Thorilds beundrare hade i Stockholms-Posten infört en dikt till Stoicismens ära med öfverskrift Försök till oriiiunad vers. Då detta misslyckade poem utsattes för ett gycklande epigram, skref Thorild tvenne dikter, båda på orimmad vers för alt uppvisa dennas lämplighet för poesi. Den förra — Försök till orimmad vers (sid. 91) — är en om- skrifning af det nyssnämnda misslyckade poemet, den senare är en lofsång till Rimmet (sid. 92). Mot den förra af dessa vände sig Kellgren med den likaledes här aftryckta dikten Nytt försök till orimmad vers {s>\å, 88),
20 THOMAS THORILp.
lopp Öppnades likväl Kellgrens ögon för den rimfria poesiens möjlighet, och han fann — såsom Ljunggren anmärker — att det klandervärda i Thorilds dikt icke var denna rent yttre form, utan bombasten och svulsten. 1784 afstannade skriftväxlingen dermed att Thorild i den s. k. Straff'sånge7t öfverhöljde Kellgren med sä plumpa invektiv, att denne djupt sårad drog sig undan en strid, i h vilken hans mot- ståndare begagnat sig af så oridderliga vapen. Sjelf hade Thorild fått andra intressen. Under stridens lopp hade han för att verka för sina idéer utgifvit en tidning, Den nye Granskaren, hvilken dock upphörde redan med sitt tionde nummer. Största utrymmet i detta blad upptages väl af literära frågor, men jemte dessa komma äfven de sociala på tal. Äfven här är det Rousseaus åsigter, som gå igen. I stället för de »upplyste monarkerna» sätter Thorild i likhet med sin mästare »folkets majestät», och anspelande pä Gustaf III:s bekanta yttrande, att han blott ville vara den förste medborgaren i ett fritt folk, utropar han: »I monarkiens blida solsken aren I alle inslumrade!... De äro sagda dessa gudomliga orden: den fvrs/e medborgaren — men när sades ibland Eder, när horden I med någon stark och helig rörelse dessa ej mindre gudomliga ; y"6i//vA\- högheh. Är det ej — säger han på ett annat ställe — att sucka öfver, »att då man har de rysligaste straff' på det minsta brott emot konungen, de store och den andliga myndigheten — att då ett brott mot det första af en fued- borgares pligt ej har ett namn en gäng? Man är nog för- nedrad. Låtom oss från denna stunden kalla det - — brott emot samhället. Detta begär hvar och en som falt skänker det riiinsta af sin lagliga rättighet. Det är en öfverlöpare ifrån folket till en hemlig, sjelfvald tyrann. Det är en feg man utan ära och \-ärde. Detta brott begår hvar och en som tigger, dä han borde påstå, som lismar och hycklar, dä han borde begära. En slaf gör en despot, och en feg gör en fortryekare!»
Den märkligaste uppsatsen i tidningen är »Friheten». Äfven här återfinna vi Rousseaus rop pä natur och obun- denhet, pä rätt att afkasta alla de band, som hämmade menniskans fria utveckling. Friheten — så resonnerar Tho- rild här — är i sig sjelf ett godt, och man kan derför aldrig vara för fri. Hvarje inskränkning af friheten är i följd deraf en inskränkning af det rent menskliga. »I sä-
THOMAS THOKILD. 21
gen: längre och bättre skall du ej förstå det gudomliga; der ligger den symboliska boken. Renare och ädlare bor- gerligt vett skall du ej haf\-a; der ligger förordningen. Högre eller annat snille är förbudet; der! läs de helgade rimluntorna. I menen väl. I viljen akta oss för våda ooh förderf. I huggen benen af menniskan, på det hon ej må falla. Styra, upplysa, förädla — det är regeringens stora allmänna kallelse. ]Men ej att qväfva en enda naturens kraft.»
Det intresse för sociala frågor, som röjer sig i dessa uppsatser, framträder med ökad styrka i ett egendomligt »memorial», som han 1786 inlemnade till kanslikollegium för att af detta tillställas konungen. Det afser ett ämne, som ständigt var i stånd att framkalla Thorilds lifligaste hänförelse: tryckfriheten. Omständigheternas makt hade förmått regeringen att allt mer och mer inskränka denna, och det var i anledning deraf Thorild tog till ordet. INIed den glödande öfvert\-gelsens vältalighet uppvisade han tanke- och tryckfrihetens nödvändighet för samhället samt gendref de skäl, man uppstält mot denna absoluta frihet. Han slu- tade med att helt enkelt bifoga ett förslag till den tryckfri- hetslag, han önskade att regeringen skulle utfärda. Dä kanslikollegiet endast svarade, att »ansökningen var af den beskaffenhet, att den ej tillhörde Kongl. Collegii åtgärd», vände sig Thorild till ridderskapet och adeln, men natur- ligen äfven här utan resultat. Alldeles spårlöst har förslaget dock ej lagts till literaturhistoriens »handlingar». Den tryckfrihetsförordning, som Reuterholm 1792 utfärdade, är nämligen, som man lätt finner, knappt annat än ett pla- giat af Thorilds utkast af 1786 — nästan lika frihetssvär- mande, lika deklamatorisk och lika opraktisk. Då man nu- mera, i den nyktra politikens dagar läser Thorilds inlaga, vet man ej hvad man mest skall förundra sig öfver: det naiva, barnsligt opraktiska i förslaget, eller den rörande tro på frihet och framåtskridande, som genomströmmar hvarje rad. Det talade ordet — sä är tankegången — • kan intet ondt åstadkomma, endast det undertryckta. »I den djupa tystnaden födas farorna. Allt rätt hat är dystert och /iger. jNIen den svaga politiken liknar allt annat svagt. Den ser med en oförståndig bäfvan det lilla onda, och misstänker ej ens det djupare och större. Den darrar vid blossningen af några itända ångor, och ser endast /i/gfi, då askan sam-
22 THOMAS THORILD.
las.» Ordet måste derför vara fritt; ingen yttre makt må fjättra det. »Ett ord förstörer ett ord, en tanke förstörer en tanke, förstånd herskar öfver förstånd. IMen våld, men böter, men fängelse, bevisa de mer än att man kan göra ett våld, pålägga böter, kasta i fängelse ? . . . O konung, detta är min lära: att såsom man genom styrkan styrer våldet, endast genom snillet styra tanken; att icke förbjuda den, ty det är omöjligt och fara; att icke straffa den, ty det är grymhet!»
Slutet af det till ridderskapet och adeln stälda memo- rialet hör i framställningens ädelhet och kraft till det yp- persta, som flutit ur Thorilds penna:
Detta ord: Fädernesland, betyder ej den kalla Jord-grund på hvilken vi trampa, dessa berg och dälder, hvarest fånar och trälar likså gerna kunde dväljas: utan det betyder allt hvad som ibland oss är godt och stort, alle redliije och ädle, med hvilka vi andas samma luft och njute samma lagar, med ett ord, alla de som dela med oss lif, dygd och lycksalighet.
Ack! detta Fäderneslandet försmäktar och trånas, då utan själens Frihet intet ädelt och stort ibland oss tankes och göres. livad skall man här vörda, hvad skall man älska? Hvilka höga före- mål, hvilka store och redelige män, skola röra våra hjertan, och göra oss landet dyrbart och heligt? Sen, huru alla fara endast efter det utländska. Vi dageligen blifve mera kalle för det svenska, mera lågt efterhärmande : Innan kort är hela folkets själ utom landets gränser och förlorad i en lysande träldom hos andra folkslag.
Gören förståndet Fritt: så skall allt svenskt hinna sin rätta Storhet.
Vi ock skole hafva ett Fädernesland !
Som man af detta citat ser, fattade Thorild begreppet »fädernesland i- i öfvervägande andlig bemärkelse. I sina öfriga skrifter betonar han detta än uttr\-ckligare. I ett bref utvecklar han den tanken, att en filosofs fädernesland är det land, der sanningen är hemma, och ofta är det ett hinder för denna, att dess förkunnare lef\er bland landsmän. Redan 1785 vaknade derför hos Thorild tan- ken att flytta öfver till England, der han trodde sig skola få en mera passande verkningskrets. Det var i brittisk jord- mån, som mensklighetens lycka skulle uppspira, och Thorild skulle blifva säningsmannen. I ett bref till en af sina gyn- nare lemnar han ett sammandrag af sina verldsförbättrar- planer; de erinra ej otvdligt om dem, som ej långt derefter i verkligheten praktiserades af en annan af Rousseaus trogne lärjungar — • Robespierre. INIen vid sidan af den mest ur-
THOMAS THORILD. _VJ
sinniga anarkism sparar man dock redan här de tendenser, ur h\-ilka den senare europeiska reaktionen utvecklades, ty äfven denna står på Rousseaus grundval. Ett sammandrag af detta märkliga bref torde ej sakna intresse.
»Mensklighetens principer, första, stora krafter äro: förstå och göra. De, som öfverlräffa i det förra, ^ heta _fc'«/V;-, snillen; de som öfverträffa i det senare, heta hjeltar.» At dessa bör herraväldet öfver jorden öfverlemnas. De skola bilda en verldens republik. »Dennas osynliga regering (en verldsstyrelse) äro genierna ; det är det allmänna fria, stora förståndet. Dess synliga armé äro hjeltarne; det är det all- männa, fria och stora modet eller mensklighetens väpnade makt (så- ledes pouvoir legislatif och executif)». Uppgiften är att störta dårar och slå skälmar. »Konungar och ministrar, för hvilka bryta lag är intet; som ideligen förfräckas på tronen, göra stämpelakter, ohelga folkrätt, trampa förnuftet, taga allt — prester, som krypande, jakande förråda Gud, folket, sin ed — lärde och snillen, som vid en vink uppoffra värdighet, sin ära, natur och sanning; alla dessa lysande bofvar, som emot sin öfvertygelse först göra mensklighetens olyckor» — dem till- säger verldsregeringen, »att skottet är laddadt, att det hämmande svärdet är osynligen öfver deras hufvud. Efter denna citation, andra graden: varning. Så domen: P\'riendus ! il est å frapper!» »Hittills hafva nationerna sins emellan krigat och mördat på sina styresmäns bud, beggesides lika dårar och oskyldige. Nu är det tid, att mensk- lighetens krig utbrister, icke mot sig sjelf och sitt eget sköte, utan mot sina styrande, andlige och verldslige skälmar.» »Derefter, men så småningom, brännas städerna, dessa nästen för galenskapen och ty- ranniet, dessa yppighetens och eländets skolor, der man efter system förvandlar all jordens herrlighet och välsignelse till — en stenhop. — Fria samhällen af enskilda hushåll upplifvas efter hand enligt gyllene ålderns förebild på öar, i bergstrakter, hos vildar, på köpta ödeställen o. s. v. under skydd af en allmän tolerans och milda sekters frihet. Egentligen dock en ny religion, inga pöbelgudar, ingen oändliggjord menniskodåre på himmelens tron, utan helt enkelt Gud, alla väsen- dens väsen, välgörande i den evigt uppenbarade naturen, dyrkad i bilder af solen, menniskokärleken, barmhertigheten — genom hans sanna helige: genier och hjeltar. »
För att dock ej i England nödgas uppträda som en »avanturier», beslöt Thorild att först i Upsala förvärfva sig jurisdoktorstiteln samt möjligen äfven medicinsk grad. På våren 1787 begaf han sig till den gamla universitetsstaden för att der börja med de juridiska studierna. IVIen det lugna, vetenskapliga arbetet passade ej i stycke med Tho- rilds eldiga temperament. Han föredrog att med snillets divinatoriska förmåga gissa sig till de stora lagame, framför att kärleksfullt arbeta sig fram till dem. Man har derför med en viss rätt talat om hans ytlighet, och den originelle Tham af Dagsnäs, som vid denna tid var hans mecenat,
THOMAS THUKILJ).
anmärker troligen fullt sanningsenligt hans vana att läsa böcker »blott i breddarna»; men ytlighet är dock kanske ej det rätta ordet för denna brist i Thorilds begåfning. Han kände starkt och lifligt hvarje ny tanke, som passade hop med hans öfriga idéverld, och när vi sedermera möta denna tanke i hans skrifter, har den der redan antagit sjelfständighetens prägel. Detta är icke ytlighetens tillväga- gående ; men väl kan man säga, att Thorild ägde för mycket af skaldens lifliga känsla för att blifva forskare. Hans bref från denna tid äro också uppfylda af bittra utfall mot det instängda universitetslifvet och alla dess småaktigheter: »sjelfva Lund är långt öfver. — Allt, som lefver här, kan bringas till en enda classis: tölp och idiot. I detta systema naturae äro undantagen mönstra eller praeter naturam. In- gen gnista af ära, ingen samhällighet. En öcken!»
Som man kunnat vänta, blef Thorild hvarken juris éller medicine doktor; men på försommaren 1788 lyckades han blifva juris kandidat, ehuru med m}-cket klena betyg. Sjelfva examen skildras af Thorild med omedveten komik. Pro- fessor Flygare examinerade honom i kameralvetenskap och frågade såsom vanligt efter data pä skjutsordningar, bad om definition på mutsedel m. m. y>Jiig log» — säger Thorild — och uppmanade honom i stället draga en krets af »stora, nobla och doktorala kunskaper». Dä Flygare var nog »pe- dant» att ej vilja foga sig efter examinandens föreskrifter, erhöll han det oväntade svaret: »väl, dä föraktar jag en titel utan ära, ett namn, som jag hvarken kan göra mig heder af eller uppf}-lla. Jag kan fä det pä femton ställen i Europa värdigare. — Jag gick: betaldt var förut; slut pä saken.» En tröst, om ock klen, fann Thorild, då han i en- cyclopedien upptäckte, att ej heller Leibnitz lyckats blifva juris doktor, »ehuru detta studium var hans egentliga yrke och han var stor deruti».
De enda angenäma afbrotten i Thorilds universitetslif voro de besök, som Gustaf IH ett par gånger gjorde i denna »grotte de Tennui», såsom Armfelt kallade Upsala, och särskildt har Thorilds biografer uppehållit sig vid de in- tryck, konungen mottog vid åhörandet af hans disputation. Då denna episod blifvit ganska olika bedömd, är här må- hända rätta platsen att beröra Thorilds förhållande till snillekonungen. Utan att fasthålla den förres egendomliga karaktärsegenheter skall man ej förstå detta förhällande;
THOMAS THOKILD. ZO
till det yttre var Thorild en motsägelsernas man, ehuru i grund och botten fä karakterer varit mera följdriktigt ut- vecklade.
Redan såsom ung Lundastudent svärmade han för Gustafs i sä mänga afseenden bländande uppenbarelse, och i hans första Stockholmsbref skymtar konungens gestalt icke sällan fram. Men då han yttrar sig om honom, är det nä- stan som om man hörde en ynglings första kärlekssvärmeri : »ofta, när jag ensam vandrar förbi slottet, röres jag af denna undersköna byggnaden, känner något oemotståndeligen Ijuft vid den tanken: konungen.» Då Thorild kort derefter skrifver: »i hela landet gifves icke mer än en post, som jag vill hafva: den att vara konungens vä?i», sä var denna önskan troligen fullt oegennyttig, ty hans känslor för Gustaf erinrade dä ännu om en älskares. >. Begriper du», skrifver han till sin förtroligaste vän, »att jag är kär — i kungen? INIin vilda republikanism har förlorat sig i ömhet, sedan jag kommit närmare denna ädla, skarpsinniga, glada och väl- görande menniskan. Öfver de svagheter, han icke kan undgå att hafva som menniska och som konung, är jag nu färdi- gare att gråta, än att förifra mig. Det är Ijuft utan like att älska honom.» Men Thorild älskade pä sitt sätt. Han kunde njuta af en qvinnas kärlek, men han var för stolt, han var för mycket »en Gud i sin natur» för att vilja ned- låta sig till att bedja om denna kärlek. »Jag älskar alla fruntimmer — skrifver han — som din Rousseau. Jag vill att dé skola göra avancerna.» På samma sätt älskade han ock Gustaf III. Svärmisk och stolt gick han verkligen och väntade på att konungen skulle — göra avancerna, och med ett nästan qvinligt koketteri tillbakavisade han hvarje uppmärksamhet från Gustafs sida.
1786 uppvaktade han konungen med det nyss omta- lade memorialet, men om än denne blef — såsom Thorild uppgifver — »ytterst intagen» af skrifvelsen, ledde detta dock ej till nägot närmande dem emellan. Först pä våren 1787 träffades de i Upsala. »Kungen var här — berät- tar nu Thorild. Han önskade genom professor Fant och en sin hoQunkare att höra mig opponera. Han lät ge- nom den senare under akten åtminstone tre gånger be mig stiga fram, att han måtte få se mig. — Jag gjorde intet- dera. Dessa akter anses af allt allvarsamt folk för bouf- fonerier; det var icke jag, som borde vid första vink clel-
2t) THOMAS THORII.D.
taga i dem. Jag såg i detta något af en servil complai- sance, af ett lycksökande. Om en kung vill se någon, som han ärar, så har han alltid ett tillfälle, som är värdigt.» Erinrar ej detta om en behagsjuk qvinnas nycker! Det var ej vid några »s)?iå tillfällen», han ville kännas af konungen, och han ville ej hafva »en \illkorlig och \-acklande nåd». En plats sådan som t. ex. Leopolds hade naturligen varit djupt under denne himlastormande svärmares värdighet. Hans första beröring med konungen hade, såsom han sjelf skrifver, »gifvit patrioterna vissa idéer», och dessa förhopp- ningar ville han tydligen icke svika för någon liten hof- syssla. Det var på den slora passionen han väntade. Ändt- ligen kom den märkliga dagen. Han disputerade öfver Montesquieu, och konungen hade infunnit sig för att åhöra denne besynnerlige entusiast, som så länge tagit det vittra Sverges uppmärksamhet i anspråk. Akten slutade med en fullständig seger för Thorild. Här gälde det nämligen ej några verkliga fackkunskaper utan endast att hafva ett fyndigt huf- vud och en städse beredd slagfärdighet — egenskaper hvilka Gustaf såsom sjelf upplysningsfilosof satte betydligt öfver några »pedantiska» detaljkunskaper. I ett otryckt bref lemnar en samtida följande skildring af den egendomliga akten: »Den anstäldes i Storherrens egen öfvervaro. Den har varit törhända en af de besynnerligaste. Sjelfva ämnet röjer auktors tilltagsenhet och kritiken dess oomfatteligen utsträckta penna. Herrar Schröderheim, Hastfehr och Leo- pold ha opponerat extra på hög befallning. Det har ej aflupit utan nöje och löje. Kungen har applåderat sjelfva akten och dess besynnerligheter och Thorild blifvit pä nå- dig befallning af fem deputerade komplimenterad, som haii dock ej lärer anse som utom ordentligheten.» Dä Thorild kort derefter reste till Stockholm rönte han den mest smick- rande uppmärksamhet af konungens omgifning, men kungen sjelf närmade sig honom ej på det sätt Thorild väntat. »H vårföre», skrifver han med en oförstäld förvåning, »med allt detta — har kungen ej tält med mig? Väntar han ett fulla, ett sökas?» Dä Thorild, hvars lifliga fantasi troligen byggt de vildaste luftslott på grunden af hans och konun- gens vänskap, fann att Gustaf endast fl}'gtigt intresserat sig för hans person kände han sig tydligen djupt sårad, och på hösten 1788 öfverflyttade han till England: »Jag söker in- gen lycka hos kungen i Sverige — skref han nu — ty jag
THOMAS TH(JK1LD. ii<
tycker, att man sjelf kan stifta ett samhälle. Se der stor- sinne ! »
Tyvärr gick detta ej sä lätt som denne barnsligt oprak- tiske verldsfurbättrare trodde. I England utgaf han väl några skrifter pä engelska spräket, men dessa drunknade spårlöst i den stora literaturfloden, och missbelåten med denna brist pä uppmärksamhet återvände Thorild på våren 1790 till Stockholm. Hans blickar voro fortfarande riktade pä konungen och på hösten uppsatte han ett nytt memo- rial till denne, hvilket, ehuru det i originalitet säkerligen söker sin like, dock endast i tydligare ord uttalar de drömmar, ät hvilka Thorild så länge hängifvit sig. För att inhemta kännedom om folkets verkliga lidanden skulle konungen enligt detta förslag inrätta ett »tribunal för reform och upplysning., hvilket embetsverk skulle ställas under inseende och styrelse af en hoffilosof, och konungen borde förbinda sig att icke utan detta tribunals hörande vidtaga några vig- tigare regeringsåtgärder; — • som man ser är det ett slags v välfärdsutskott», som här föresväfvar Thorild, och man be- höfver ej vara skarpsinnig för att förstå, att den blifvande »hoffilosofen» här skulle komma att spela samma roll, som Rousseauanen Robespierre tre år senare utförde i det verk- liga välfärdsutskottet.
Då Thorild ehuru motvilligt låtit sig öfvertygas om olämpligheten af att framlemna detta förslag, kastade sig hans oroliga ande i stället med ökad ifver in pä den lite- rära rännarbanan. Någon yttre anledning till hans för- nyade anfall pä Kellgren fanns icke, men han brann tydli- gen af stridslust, och pä hösten 1791 utkom hans •>~>Crilik öfver Critiker-f), tillegnad >/ recensenten i Stockholms Posten» och afsedd dels att ådagalägga bristerna i dennes kritik, dels att uppställa de riktiga principerna för literär gransk- ning. Få månader derefter var han färdig med ännu ett nytt arbete, y>Det ctida nödvändiga för eii rikes Jinanser^, framkalladt af en då pågående skrift\-exling om riksgälds- sedlarnes kurs. Båda dessa med hvarandra sä föga sam- manhängande broschyrer framkallade en hel rad af pole- miska arbeten. Då den första delen af Kritik öfver Kritiker utkom, införde Kellgren i sin tidning ett kort svar, hållet i denna värdiga, ädla ton, som är så utmärkande för Kell- grens senare skriftställarverksamhet, men detta i stället att lugna Thorild lyckades endast att ytterhgare uppreta ho-
28 THOMAS THOKILD.
nom, och anfallen i arbetets båda senare häften blefvo blott allt häftigare. De förebråelser fur kittslig och öfvermodig kritik, som Thorild der rigtar mot Kellgren, visa sig, så vida man läser de klandrade artiklarne, nästan helt och hållet obefogade, och likväl är denna skrift en bland de mera väckande, som flutit ur Thorilds penna. Kellgrens kritiska principer voro i allmänhet de samma, som förfäktats af Boileau. Det främsta syftet med hans kritik \ar att gifva språket klarhet och reda, men granskningen uppehöll sig väl mycket ^id den språkliga form, i hvilken tanken ut- tryckts, anmärkningarna blefvo derför ofta småaktiga, och kritikern höjde sig sällan till mera allmänna synpunkter. Det är denna kritiks bojor, Thorild vill afkasta. »Den o\^ärdigaste af all träldom — säger han — införes uppå oss icke af en envåldskonung, utan af en skohiästare.» De stora, nya principer, hvilka Thorild sökte sätta i stället, äro väl oftast inbäddade i ett lager af paradoxer, öfverdrifter och motsägelser, men hans framställning röjer så mycken rik och frisk skönhetskänsla, att detta arbete väl kan sägas vara banbrytande för den estetiska kritiken i vårt land. Tyvärr blefvo hans tankar ej så fruktbringande, som de under andra förhållanden kunnat varda. Thorild saknade nämligen en mycket väsentlig egenskap för att med verklig framgång kunna föra en literär polemik — ridderlighet fanns ej i hans karakter, och i sjelfva verket var denna egenskap oförenlig med Thorilds rent religiösa tro på sina äsigters ofelbarhet; h varken röda eller svarta fanatiker hafva ägt mycket af denna dygd. Kellgren och han hade annars lätt kunnat närma sig h\-arandra, ty med ett för all skönhet så öppet sinne som Kellgrens hade det ej varit svårt att komma till rätta; nu deremot drog han sig genast \\å stri- dens början tillbaka, sårad af Thorilds ej sällan pöbelaktiga anfall. INIen i hans ställe uppträdde en annan kämpe på stridsfältet, hvilken hvarken ägde Kellgrens finkänslighet eller hans fria blick på literaturen. Leopold, som nu kom att föra den franska smakens talan, var kanske qvickare än Kellgren, ägde med säkerhet en större skarpsinnighet och lärdom än denne, och det var derför ej svårt för honom att med löjets vapen krossa en motståndare, hvars bizarra stil nästan inbjöd g}ckelmakaren till anfall, men Leopolds sätt att strida förde icke sjelfva stridsfrågan framåt. Endast undantagsvis lemnade han någon utredning af denna, utan
THOMAS THORILD. 29
föredrog den. lättköpta seger, som hans styrka i sarkasmen skänkte honom, och hans egen literära synvidd var äfven för inskränkt, för att han skulle kunna uppfatta det berätti- gade i Thorilds ofta paradoxa satser. Hans \-anligen blix- trande qvicka stridsskrifter hxkades derför endast ytterli- gare förbittra Thorild, bada täflade i hänsynslösa utfall mot hvarandra, och härtill lade Leopold fegheten att genom svenska akademien anropa regeringen om skydd mot de strids- skrifter, hans egen brist pä ridderlighet och hans lust att förtrycka sjelf till en god del framkallat. Att skildra stri- dens gång och afväga de båda kampandes literära förlöp- ningar mot hvarandra kan här vara öfverflödigt: efter att hafva rasat med otrolig förbittring afstannade striden genom den förstämning, som uppkom genom Gustaf III:s död.
Den man, som nu fattade statsrodret i sin hand, har med en viss rätt karakteriserats såsom en »Thorildian». Tyvärr har förhållandet mellan Reuterholm och Thorild al- drig blifvit tillfredsställande utredt, och som det förefaller saknas äfven material att lösa denna fråga. Liljensparre, hvilken under förmyndarregeringen stod i spetsen för poli- sen, uppgifver att Thorild varit »besoldad> af Reuterholm, men den rapport, i hvilken denna beskyllning förekommer, är tydligen skrif\eu i afsigt att uppvisa Reuterholms »jako- binska» stämplingar och förtjenar knappt tilltro. En man som Thorild kunde s\årligen mutas med penningar, äfven om han alls ej hade något emot att mottaga understöd af lyckligt lottade gynnare. Att han skulle hafva sålt sin penna och sin öfvertygelse, kan man med kännedom om hans karakter ej förmoda, men å den andra sidan var en dylik passionerad natur ganska lättledd; och Thorild gjorde antagligen så mycket mindre någon svårighet att gå Reuter- holms ärenden, som dennes fiender ej sällan voro hans egna. En skrift, Mildheten, i hvilken han tager till orda för kungamördarnes benådning, kom åtminstone i en för regeringen högst behaglig stund; den publicerades endast fyra dagar efter det sjelfva benådningen skett. En annan skrift, en kritik öfver Rosensteins arbete Om upplysning, gör ännu mera intr\xk af att vara tillkommen pä Reuterholms initiativ. Skriften, som är en bland Thorilds svagaste, utgår från en — som det synes nästan afsigtlig — förvrängning af Rosensteins mening och påbördar denne att haf\a för- ordat våldsamma medel till sanningens befrämjande — en
30 THOMAS THORILD.
beskyllning, som onekligen tager sig egendomlig ut i Tho- rilds mun, men som passade förträffligt i stycke med Reuter- holms planer. Att Leopold äf\-en nu vågade uppträda mot Thorild till försvar för den af Reuterholm sä illa tålde Rosen- stein, var onekligen en modig handling; blott skada att hans öfversittarton och slingringar under sjelfva striden för- störa icke sä litet af det goda intrycket.
Thorild hade redan innan utgifvandet af den sistnämda skriften haft tillfälle att visa, huru ovillig han var att ställa sin penna till regeringens förfogande. Mot slutet af 1792 utgaf han nämligen sitt 1786 skrifna memorial Om det all- männa förståndets fi-ihet^ och försåg denna skrift med en inledning, Årligheten, som i våldsam radikalism nästan på- minner om de franska jakobinernas brandtal. »Den första och enda sanna makt pä jorden — heter det här — heter folket, om hvilket jag ock aldrig i verldens historia läst, att någon konung förmått göra sig ett begrepp. — — Gif oss då det allmänna förståndets frihet, ärligen och rent : innan den med blod och våld tages.»
Följden af dessa i verkligheten väl ganska ofarliga ytt- randen blef att Thorild häktades, hvarpä han efter ett med manlig värdighet fördt försvar dömdes till fyra års lands- flykt. Försedd med respengar af sin mälcfige gynnare Reuter- holm, begaf sig Thorild till Danmark och Tyskland, i det hela ej obelåten med sitt straff. Efter att någon tid hafva vistats i Hamburg och Liibeck utnämndes han redan före strafftidens utgång till bibliotekarie vid det svensk-tyska uni- versitetet i Greifswald. Förmodligen ville Reuterholm med tillgif\'enhetens band binda honom vid sin person, men rätt uppskattande Thorilds egendomliga natur, affordrade han honom intet löfte om literära tjenster. Det var äf\'en öf\'er- flödigt. Icke endast Reuterholm, utan äfven Thorild hade nämligen på sista tiden gjort en icke obet\-dlig svängning ät höger.
Ännu i slutet af 1793 jublade Thorild öfver den fran- ska revolutionens blodsdåd och uttalade sin glädje öfver, att fransmännen »ändtligen lärt sig att lägga guillotinen på rätta stället», men redan i begynnelsen af nästa är börjar han blifva missbelåten med revolutionsmännens stortalighet: »pä en dag störtade svearne fem konungar i en brunn, sade ingen- ting och gnydde knappast fram några Thorgnysord deröfver, långt efteråt.» Det parisiska pöbelväldet stegrar med hvarje
THOJIAS THORILD. 31
dag hans ovilja mot republiken, och på sommaren skrifver han om Robespierre och dennes kamrater: »ingen hederlig karl vågar mer tala för deras heder. Sjelfva ordet frihet, som genom så många andra grymma revolutioner qvarstått heligt är nu infamt genom dessa tigeraporna.» Dessa åsigter, som förefalla så stridande mot Thorilds föregående uttalan- den, äro likväl endast en följdriktig utveckling af hans strängt subjektiva utgångspunkt. Teorien om massans suve- ränitet var i sjelfva verket oförenlig med Rousseauismens högt uppdrifna vördnad för personligheten, och trots all jakobinism skymtar aristokraten fram redan i Thorilds före- gående verldsförbättrarplaner med deras allsmäktige »hof- filosof» och den af »snillen och hjeltar- bestående verlds- regeringen.
I den med anledning af detta omslag utgifna skriften Rätt eller alla samhällens e7.uga lag bröt han ännu skarpare med läran om massherraväldet och det moderna revolutio- nära samhällets principer, frihet, jemnlikhet och allmän vilja. »All så kallad frihet — säger Thorild — har alltid blifvit an- tingen påtvingad med samma våldsamhet eller befästad med samma grnfliga Eder emot allt annat regeringssätt, som någonsin något tyranni: det är, man behöfver endast gifva akt deruppå, att friheten aldrig har varit fri utan tvärtom så tvungen, att ännu har det icke någonsin varit så farligt i en monarki att tänka emot raonarkismen, som i en re- publik att tänka emot republikanismen. Och — tillägger han på ett annat ställe — när du är en qvidande slaf, hvad båtar dig, att man heldre kallar dina fjettrar republi- kens dekret er än tyranners nyeker». Med st\-rka uppvisar han det negativa i dessa moderna principer, som alla äro uppstälda e?not ett ondt, men icke för ett godt. Särskildt vänder han sig mot Rousseaus lära om Volonté générale. Det är sä mycket skrifvet — säger han — mot en etidas vilja och våld, ja äfven mot någras vilja och våld, så att jag kan fägna mina läsare med en stor nyhet, dä jag nu tänker skrifva emot allas vilja och våld. »Ty — tillägger han — med en sådan princip som allmän vilja, ser jag icke hvad ett helt folk har framför en enda liten tyrann annat än det ofantliga . . . Hvad tröst är för mig en plura- litet, när de mesta ju naturligtvis äro de, som veta minst, ganska ofta utgöra just dårarnes stora hop och alltid varit de som gjort allt ondt på jorden, emedan det är klart, att
32 THOMAS THORILD.
intet tyranni kan uppkomma eller bestå utan genom en pluralilets dumheter och galnes vilja, äfvensom tvärtom al- drig något godt och stort för allmän lycksalighet har upp- stått utan genom en endas förstånd eller hjeltemod.» Den nya positiva princip, han uppstålUer, är rälten, men när det gäller att afgöra hvad som är rätt, framträder Thorilds aristokratiska tendenser. I en mängd fall räcker hopens förstånd till att bestämma detta, i några fall måste man vända sig till ett fåtal lärde, och i de vigtigaste frå- gorna blott till en enda. Erfarenheten visar, att ofta måste de mest begåfvade leda vårt öde: »romarne hade diktatorer, vi riksföreståndare. Gustaf Eriksson vann sjelfständigheten åt oss, Columbus fann Amerika åt verlden.^ Den väg, som den från Rousseau utgående europeiska reaktionen seder- mera tog, är i dessa ord tydligt utpekad, och den samtida literaturen erbjuder många exempel på en liknande utveck- lingsgång.
Denna skrift blef Thorilds sista, mera betydande in- lägg i den s\'enska literaturen. Förtretad öfver den ringa uppmärksamhet, hans arbeten tilldrogo sig i Sverige, började han snart författa sina skrifter på tyska eller latin, och upp- hör dcrmed att utöfva någon inverkan på det literära lifvet i Sverige. Hans lifstid blef för öfrigt ej lång; redan 1808 bortrycktes han af döden, ännu ej femtio år gammal.
Såsom af denna korta biograh framgår var Thorild en författare, hvilken var stadd i en ständig utveckling, om än sjelfva grundåskådningen alltid förblef den samma. Också i formelt afseende är den äldre Thorild ett hufvud högre än nybörjaren, och detta icke blott inom prosan utan ock inom dikten. »Passionerna» är med hänsyn till metriken ett högst underhaltigt stycke, och den känsla, som genom- går dikten, förlorar sig oftast i tomma deklamatoriska ut- brott. Hans sista dikter, Göthamanna Sånger, synas mig deremot äga ett stort, ehuru ej uppskattadt värde. Han sökte här — sjelfständig som alltid — att skapa en full- komligt nationell svensk dikt. Det hela är en samling af korta, kärnfulla lefnadsregler, som hafva en tvärhuggen och barsk, men derför också sant folklig form. Atterbom klan- drar, att han här för litet sökt närma sig folkvisan, men för den, hvilken icke i den s. k. folkvisan ser någon sä synner- ligen svensk poesi, är detta ej ett fel. Thorilds manligt kärfva strofer förefalla såsom en vida mera sann form för
THOMAS THOKILD. 33
en svensk bondedikt, och ett kriterium pä innehållets natio- nella karakter äger man i dess likhet med Geijers Odal- mannen. En strof sådan denna, är onekligen skrif\en af en äkta skald:
Allas Far är bonden än,
Än i denna dagen; Le ej, ty du har, min vän,
Bondens bröd i magen, Bondens ull uti din rock : Derför lagom, lagom pock !
Se i honom gläder
Dina faders fader !
Men nekas kan ej, att den bundna formen föga passade för Thorilds eldiga temperament, och hans bästa dikter, så- som t. ex. >.De tvenne åldrarna» och i-Hildur», äro afFattade på den mera fria orimmade \-ersen. Han var prosaist och såsom sådan intager han ett bland de främsta rummen i vår vitterhets historia.
Det som kanske i främsta rummet gör Thorild så fängslande, är hans lifliga, ständigt af personligheten färgade prosastil. Stil — säger han sjelf betecknande — är kon- sten att »göra en sak liflig och lefvande : det är, att visa det sköna i all sin skönhet, det stygga i all sin styggelse. INIan målar icke det fula vackert, man målar icke fan i morgonrodnadens guld, likaså litet som en so i rosenrödt». Då man arbetat sig igenom de akademiska äreminnenas tunga periodbyggnader, med deras oändliga omskrifningar och rikedom på abstraktioner, är det derför en njutning att råka pä Thorilds friska och ursprungliga satser. Man mär- ker, att författaren ej filat och omarbetat sin framställning, utan att h^•arje tanke slungats ut just så som den runnit upp i hjeman, och det hela äger derför något af skizzens omedel- barhet. Det är en kort, afhuggen stil med slående anti- teser, oväntade öfvergängar och de mest öfverraskande hopp från den högsta oratoriska flygt ned i hxardagslifvets trivia- liteter. Såvida bilden är uttrycksfull, skyr Thorild aldrig att använda den, äfven om han är medveten om, att dess naturalism djupt måste sära smakdomare som en Kell- gren. Denna förmåga att finna slående likheter, att gifva korta, träffande karakteristiker, att i hastigheten nvskapa ord och pointera vissa tankar, denna förmåga gör att Thorild trots sina ständigt återkommande anfall på qvickheten sjelf
Äi'ens*a Parnassm. IV. 3
34 THOMAS THORILD.
är en bland vår literaturs qvickaste författare, ehuru arten af hans qvickhet är vida skild från en Leopolds; det ena är knappnälsstygnets, det andra klubbslagets. Thorilds qvickhet är grofkornig, plump, springer ofta fram ur en viss glad, sjelfironisk galghumor, men den slår vanligen huf- vudet på spiken.
Redan samtiden märkte, att Thorilds skrifter till en god del hade »den diktatoriska, nästan inspirerade ton», som genomgick dem, att tacka för sin framgång, och i sjelfva verket äro de knappt beräknade pä att läsas utan på att deklameras. När man fördjupar sig i dem, tycker man sig ständigt höra den ungdomlige folktalarens stämma vibrera i sitt öra. Men denna stil är, såsom Thorild anmärker, för honom naturlig, »och jag tror att den skall vara det för alla dem, som känna något mera af själens krafter.» Dock är det äfven här en skilnad mellan Thorilds äldre och yngre skrifter. De senare — såsom i synnerhet Handbok för 07niänksamma hnshåll i dieten, ett arbete, som framkal- lade Leopolds qvicka, men orättvisa satir »Sändebref till Mäster Allt i iVlla»*) — äro vida mindre deklamatoriska, och hafva en mera lugn, mindre högstämd, men mera älskvärdt humoristisk stil. Klar och bindande i sin bevisning blir Thorild aldrig, och han var sjelf medveten om det dunkel, som ofta hvilade öfver satsernas verkliga mening. Han er- kände såsom en brist, att han ej ägde »en klar och naiv stil sådan som Holbergs och Addisons», men på ett annat ställe försvarar han sig med det något egendomliga argu- mentet: »om jag också skulle vara något svår di\X första, så är ju detta förstå ej en egenskap, som man andas in med luften». Men denna svårighet att klart uttrycka tan- ken är väl gemensam för alla författare, h\ilka tillhöra samma skola som Thorild; känsloinnehället är för rikt för att kunna uttryckas i en fullt klar form. Han är derför äfven ganska lätt att vederlägga, ty man stöter på oupp- hörliga motsägelser och bristfälliga, paradoxala definitioner. Trots dessa ofullkomligheter ser Thorild dock vanligen dju- pare än sina mera logiska motståndare. Ett exempel härpå erbjuda den snillrika broschyren (9?« Efterhäriiming och Leo- polds deraf framkallade kritik Om Imitationen.
Thorilds styrka ligger i de stora principerna; i tillämp- ningen lockas han ej sällan af sin opraktiskhet till rena
*) Se nedan sid. 93.
THOMAS THORILD. 35
leter. INIen rädd är han aldrig att draga en slutsats ur sina premisser, och sin grundåskådning — naturens be- rättigande gent emot förkonstlingen — söker han djerft att tillämpa pä lifvets alla områden, icke blott inom skönlitera- turen, utan ock inom rättsväsendet, inom nationalekonomien, inom medicinen och i qvinnofrågan, i hvilken sistnämda han gjorde ett ypperligt inlägg genom sin mot samtidens falska galanteri rigtade skrift Om Qvinnoköneis naturliga höghet. Några fackkunskaper äger han väl knappt pä dessa olika områden, men hans frihet från sskult\ånget», hans naturliga och sunda blick göra, att han åtminstone frän nå- gon synpunkt kastar ett nytt ljus öfver det ämne, han be- handlar, och med tanken härpå kan man också våga att på Thorild tillämpa de ord, han en gäng nedskref: »det är endast de nya och dristiga snillen, som menskligheten har att tacka för allt, och om deras eldiga och stora verksam- het kastat dem i mänga irringar, så visa oss sjelfva dessa irringar mer af sanningens <:)ch skönhetens rike — än till- hopa alle kalle och säkre trampare pä sin enda stråt.»
H. S.
En Kritik öfver Kritiker.
Med utkast till en lagstiftning i snillets verld.
Pleri(|ue damnant, f^ua' non intelligunt. Qcin.til.
Till Recensenten i Stockholms-Posten*).
Alin Herre!
Jag är viss på, att det aldrig kan roa er att skrifva så alldeles ensam, att lära och dömma så solo, så solo — som en aftonsängsprest i sin predikstol, omkring hvilken ni finner strödda åhörare, mycken andakt, mera sömn, och hvarken knäpp eller kny af motsägelse.
Ni, min herre, älskar det lifliga: ni är full af snille, och tycker om, att man tänker sjelf: ännu mer, ni har en viss värma för snillets bästa, och vet ni, att detta är en stor dygd uti er! ty, min herre, mången, mången annan af dessa höga vittra, med själ af en småvacker vindögd och högfärdig mamsell, älskar icke vitterheten, utan sin vitterhet.
Ert allmänna är ett stort samqväm, der den äran väl är mäkta hög, men ock mäkta osmakhg, att vara den ende som talar; och ni sjelf visst önskar, att, då och då, någon måtte falla in med ett htet inkast, för att upplifva er och alla.
Ty det är klart, att skulle det allmänna så jemnt falla i frihet, och ni, stor uppå vår litenhet, så jemnt stiga i ton; så skulle vi alla snart blifva i vett en bond församling, och ni en vitterhetens, en det sannas och skönas klockare, med den oädla gamman att alltid modigt få taga upp psalmen, för att höra en lång och väldig korus af falska toner skorra den efter.
Fånar, hoptals, redan hvila sina slumriga själar på edra omdömen, såsom på orakler: ett litet påfvedöme, .som jag vet, att ni är både för klok att ej finna löjligt, och för hög att ej förakta. *) Kellgren.
KRITIK ÖFVER KRITIKER. 37
Derföre skall jag fritt drista motsäga er, så ofta jag finner er hafva orått: väl först emedan jag håller af det rätta, men också emedan jag håller af er: ty ert snille är för godt att ej med renare glans lysa.
Och hafca orätt — värdigas kasta en blick framåt tiderna, för att se, huru många stora dödliga, som måst röna detta öde — hafva orätt, min herre, är mycket för naturligt, att det skulle göra er någon bestörtning.
Minst, då finna sig hafva orätt, jemte att vara en dygd, är en förståndets upptäckt, i sig sjelf så vacker, som värdig en man af snille.
Jag således rent hoppas att kunna börja med er en strid, väl liflig, men vida skild från all — och märk dessa ord, min herre — från all både en narrs och en barbars vildhet.
Ty vi tänka icke att gifva, såsom fordom Roms trålar, fäktarspel åt en lysten, hög eller låg, pöbel; utan riddar- prof, i skämt och allvar, till ära för vitterheten och den skönhet, .som der och allestädes är den enda, sanningen.
Från er kritiks närvarande zenith, liksom vore det å den höga kräftans glödande himlafält, skall jag, med er tillåtelse, föra er endast sex månader tillbaka, för att återse vissa delar af vår vittra verld, dom er fackla antingen bränt eller illa upplyst: ett lopp, hvilket, emedan det alldeles är solens, icke kan synas ovärdigt edert granskande snille.
Men på det man ej må tro, att jag, å min sida, vill gifva blott en fåfäng opera af sex Herkuls mödor, hvars till- bud endast vore att kasta moln och mörker på ert vackra snilles ljus; så skall jag göra denna min kritik öfver edra kritiker så allmän och så stor i afsigt, som den kan blifva.
Granskning och dess lagar.
Granskning är, i sin högsta mening, rättvisa skipad i snillets verld.
Ett begrepp, som genast höjer oss lika långt uppöfver
de vilda ströfningar i vitterheten, värdiga endast kossacker
38 THOMAS THORILD.
och kalmucker, då man söker blott hvad som kan plundras och härjas, som uppöfver de låga vettlösa gäckspel, som borde tillhöra endast hottentotter. Och likväl är ett af dessa — hvad de mesta kritiker alltid varit!
Granska — är då, i snillets verld, att skipa rätt, och vara en granskare, att der vara, på ett stort och högt sätt, rättvis. Hvilket att vara, är det enda gudomliga, som till- hör en dödlig: ty allt annat stort kan lysa och förvåna, men som ett bloss, hvilket förgår ännu snarare än den dumma häpnad det väcker.
Men det är ett särdeles ord, detta rättvis! ty det be- tyder ris på rätt; och fordrar derföre nödvändigt att känna de lagar, efter hvilka man skall dömma.
Och om till äfventyrs ni, min herre, dessa lagar aldrig känt; så har ni dock en stor, en fullkomlig ursäkt, så i vår, som i alla länders vitterhet, hvilken varit och är, i gransk- ning, ett darkness visible, ett klart barbari.
Ty ni vet, huru de franska vackra snillen evigt söndei*- slita hvarannan, evigt så smäda, som vore heder ingen egen- dom, och den ro, i hvilken den bör njutas, icke helig; huru bland dem att lysa af en liten skicklighet eller dygd är så farligt, som på osäkra vägar att lysa med en juvel eller minsta guld: huru Voltaire sade sig kvar vecka gå igenom en skärseld af försmädelse, och Rousseaus heliga lif — var det icke ett långt marter under vitterhetens kannibaler, hvilkas erzkannibal just denne Voltaire var!
I England — är man så mycket vildare, som man är starkare.
Och hos oss, min herre, är der någonting så kalmuckiskt och så hottentottiskt, så argt och så lågt, som icke varit försökt? Jag frågar er, en så djup kännare: åann^ fackla, som skulle förelysa snillen på vägen till ära, har man ej slagit den i synen på dem, svedt ögonbrynen och bränt ett ansigte, som kunde hafva glädt verlden med uttryck af det sannas gudomliga, af naturens sköna, åtminstone af ett menskligt behag; bränt så vildt, att de sedan sett ut, som hade de sprungit från bålet?
Ni, min herre, älskar vitterheten: säg mig, tror ni ej, att förbannelsen af dessa skådespel hvilar ännu på någon kal hjessa, hvilken af sina lagrar kan höljas, men aldrig välsignas; nej! hvilkens lagrar, från detta fält, hämdens ljungeld härjat, eller skall härja.
KRITIK UFVER KIUTIKEK. oU
Och, i sanning, de tunga suckar af lidande, och ångsten af skam, och smärtan att skändas för intet brott, äro de gjorda att föda löje, att föda sällhet hos någon under him- melen?
Jo, det göra de i vitterheten, och i alla de fina sam- qväm vitterheten danat!
Sjelfva svagheten, som alltid i naturen är helig, ty den är svaghet, och anropar nåd, res sacra miser, sjelfva svagheten, för hvars beskyddande allt rätt och ädelt, all storsinnighet, allt hjeltemod, äro till; och utom hvars be- skyddande hälften af Guds egen ära skulle försvinna — svagheten, har den ej ständigt blifvit gifven till spillo åt hvar nidings lilla styrka, ständigt gifven till ett gäckspel åt de vittras grymhet?
Om detta icke är barbari; så kan man icke mera skilja i seder Kamschatka från Paris, och Afrikas öknar vimla då af de vackraste snillen.
Som jag är öfvertygad, att det är af dessa vilda upp- tåg i vitterheten, af denna styggelse hos de vackra snillen, som denna tidens folk tagit sin rasande lust att förvända, ljuga och smäda, hvilken lust är tidens egna lifliga lynne; så gjorde jag en gång försök att drifva smädelsen till all sin höjd, för att visa i ett enda exempel hela dess skänd- liga majestät — nästan så, som då man tänder eld på en skog, der stråtröfvare talrikt dväljas, man med en enda vis illbragd slutar alla illbragder, med en enda stor grymhet slutar alla grymheter'^).
Men smädelsens rätta styrka ligger dock icke i vissa utbrott af någras arghet, utan i den allmänna vildheten, i det barbari, som likt ett töcken höljer ännu naturens lagar af rättvisa.
Jag skall derföre här göra ett försök att gifva dessa lagar: först iör granska i vitterheten, och sedan, såsom en tillämpning, för omdömen i allmänna lefvernet.
Grundsanning.
Den enda eviga grund för allmän rättvisa, och hvars blotta följder alla lagar äro, är klar och enfaldig, som allt sant och allt stort, och är denna :
Att taga hvar sak for hvad den är. *) Straffsången mot Kellgren 1784.
4U THOMAS THOKILD.
Hvilken enfaldiga och gudomliga verklighetens lar/ lik- väl fordrar mera än man tror; fordrar icke den lilla fjolliga förflugna inbillning, som nu kallas qvickl snille, utan för- stånd; och icke den lilla lifliga känsla, som man nu finner så söt, utan en fast och hög redlighet.
Första lagen.
Men det första och största misstag på det verkliga, är att taga en sak för sin, som alldeles icke så är; och i vårt ämne, att taga en sak för vitter, som till vitterheten icke hörer.
Derföre är den första följd af vår eviga grundsanning, och den första lag i rättvisa,
Att veta hcad man skall dömma.
Hvilket, min herre, är i vitterheten alldeles så nödigt, som för en vanlig domare att veta hvar hans lagsaga är.
Saken är nämligen denna: allt hvad som talas, är ej vitterhet. Men i våra nya, skäligen halfmenskliga samhällen, gifvas många ömma, vigtiga, äfven rörande och höga till- fällen, då man talar, ja, enligt den mera vackra mensklig- heten, måste tala: sådant är det, som lielgas åt en väns stoft, åt vördnaden för en konung, åt en högtid i sin lilla verld, ra. m. Nu, som den ädla och oskyldiga lycka kan hända också den rikaste, att ej hafva så många skrifvare, som vänner, hvilka önska att läsa och äga hans tal; så trycker han det. Skulle detta, min herre, taladt eller tryckt, göra honom till en autor; så måste det minsta märkliga, som kan talas och tryckas under solen, så göra; och deraf följer, att allt hvad som andas, utom de oskäliga djuren, är i grunden autorer.
Och detta skulle en lilen tyrannisk pedant blindt få afgöra, för det vakra skäl, att han måtte fritt kunna utöfva sitt småtartariska välde öfver allt hvad i sin enfald och oskuld är mest svagt f
Nej, min herre, ni viU det icke: jag vädjar fritt till ert lifliga snille: ni ser, i samma ögonblick man visar er det, att som allt sant och skönt läres åt menniskoslägtet, så omärkligen bland detsamma utbreder det sig — och att vissa grader af alla de sköna konsterna redan nedstigit från mästarne till hvar och en som njutit en uppfostran. Så med vitterheten. Tala något artigt, skrifva något vackert, göra en liten vers, är nu allmänt. Och att från den lyckliga
KRITIK ÖFYEE KBITIKER. 41
friheten att äga och njuta dessa små behag, genom en hfen kritisk förfärhghet, som en annan vitter buse, skrämma godt och älskvärdt folk — är ett så löjligt tilltag och så skam- löst, är ett litet envälde så otidigt och efter våra seder så dumt, som det vore att för oss lysa ut det bud, »att nu mera ingen fick dansa, som icke vore dansmästare, ingen göra en elegant visit eller uppvaktning, som icke vore hof- junkare, och ingen nämna Guds namn, som icke vore bisp». Ett rent vanvett, min herre: ty den lättaste lilla mamsell ler, och begriper att man kan slå på sitt klaver och teckna sin syblomma just som man behagar, utan att med del ena förlörna Rafael, eller med det andra förtörna Gluck"^).
Men jag förstår: det rätta gudomliga ligger i boktnjckar- scärtan. Ty, min läsare, ni kan få jollra qvickt, ömt, sublimt, vers och prosa, så mycket ni behagar, och visa det gerna åt tusende — bara ni ej vågar stänka det med denna heliga smörja: ni må betala den samvetsgrant som en engel: ty då kommer den förfärlige busen, med kritikens helvetiska fackla, och skriar ut, att edra oskyldiga bok- stäfver äro ej värdiga att se dagen, att ert fattiga papper borde brännas, brännas, brännas, och kanske att ni sjelf borde kastas med i lågorna.
Derföre har jag ofta trott, min herre, att en rätt liten kritikus ansåg sig uppriktigt för en Pluto; boktryckeriet för sin Tartar; sin smak, sin nyck, och sin lilla afsigt, för Minos, Aeacus och Rhadamantus ; sin högfärd för sin Proser- pina; sin smädelse, eller sina gäckerier, för Cerberus ocli Furierna; och att rnan inför honom verkligen borde till döds- ångest bäfva för de eviga lågorna, innan man i ro kunde komma fram till glömskans flod, eller sin vrå i de Elyseiska fälten.
Jag är viss på, att ni genast finner hela delta tyranni så smått, och så argt, som fantastiskt; att ni strax tycker det vara antingen i hjertat en vildhet, eller i förståndet ett litet vittert tölperi; att ni omöjligen kan se, huru ens svärta och papper kan i sig sjelft vara något mera fördömligt än ens bläck och papper, eller begge än ens tal och tanke; och ändtligen, att då man på en sådan plan dömmer, det måste vara blott af en liten barbarisk okunnighet om Jwad man skall dömma.
*) Se noten 1 sid. 84.
42 THOMAS THORILD.
Detta, min herre, detta hcacl man skall dömma, är icke allt hvad som talas, icke allt hvad som skrifves, icke allt hvad som tryckes. Ty det mesta af detta tillhörer icke vitter- heten, utan det allmänna vackra lefvernets gång och stora fria rörelse. Just så, som ingen domare i verlden vågar den allvisa löjlighet att dömma i sin lagsaga allt hvad som händer och göres. Utan hvad man skall dömma, min herre, är endast, endast det som rätt instämmes till vitterhetens domstol, det är, som sjelft rent och offentligen bjuder sig till snillets strid och ära. Då, men då först, uppstig i hela makten och glansen af er visdom!
Om allt annat — skall ni tala väl, eller tl<ja. Åf det stora, klara skäl, att det — angår er icke.
Ty det är en vild inbillning, att allt hvad man tänker, talar, tecknar med bläck, färger, eller svärta, göres för att bjuda trots åt alla starka hufvudens pröfning. Tvärtom: det göres mest för ett blott litet behag i allmänna lefvernet, för att finna och njuta något vackert, för att stilla eller upplifva en öm eller glad känsla, af ett skäl så godt och ofta så sött, att blott att andas dervid en bitter mening — är lågt och argt.
•»Men, skall man då ej tukta, gissla, härja, utrota det dåligahy Min herre. Gud skydde er egen varelse! När ni säger det dåliga, så menar ni svagheten; och denna är ofta älskvärd, är alltid oskyldig; och — jag talar nu till er själ — skulle det ej vara nog till att förlåta, ja till att hålla af svagheten, att den ger oss en så gudomlig tanke, en så Ijuf känsla af vår egen höghetf Ack, hvad vore denna, utan svagheten och de svaga? Men bedrag er ej i er tamerlaniska hetta. Svagheten, min herre, stiger ofta upp till de största beJiag — men är ändå svaghet, i hän- seende till en högre styrka. Ser ni väl då, hvad förödelse ni stiftar? Och, jag frågar, hvilken, hvilken Gud håller sin sköld öfver ert egna hufvud?
Denna brinnande lust att tukta och föröda det dåliga, det är det svagare — är, då ni besinnar, att det dåliga, det svagare, uppstiger ända till Guds egen tron, att Cherubim och Seraphim icke äro rene, att den högste alla verldars kritikus kunde gerna dömma dem till skorrare i sång och fånar i snille, är, säger jag, en ursinnighet. Men åter, då ni erinrar er de stora sinnens art, huru de Ijunga endast mot våldet, pröfva sin styrka endast mot den starka, men
KRITIK ÖFVER KRITIKER. 43
le, i skyddande gudomlig mildhet, mot de svaga — så finner ni, att denna brinnande lust att tukta och föröda det dåliga, det svagare, ej annat är än en stackares lust att vara för/ärlig, än det stora snillet hos en fåne, och heroismen hos en mes.
Skulle likväl meningen verkligen vara ren, och all denna kritiska grymhet endast vara elden af en kärlek för det goda, hvilken förtär det icke goda; så är det, i sanning, en japanesisk kejsares kärlek, som styrer sitt kära folk icke genom det gudomliga beliaget af sällhet i dygd, utan genom helvetesskräcken för minsta fel; hvarigenom de blifva blinde lagens trälar, i stället för vise och gode medborgare.
Ty i vitterheten — att ni måtte se denna likhet — i vitterheten, så litet som i någon vacker konst, uppsteg aldrig en ny skönhet genom en skräck för fel, utan genom en glad tjusning för det sköna; och så snart en större skönhet uppstigit, falla de mindre, utan någon grymhets minsta skrämsel. Sådan är naturens milda ordning, hvilken ni ock finner igen i alla andra kretsar af det allmänna lefvernets både vackra och lyckliga.
Detta vill säga, min herre, att det är endast den tjus- ning snillets nija skönheter gifva, som upphöjer vitterheten — och alldeles ingen pädagogisk förfärlighets kraft. Tyranniet upplifvar ingenting. Tyranniet är icke annat än det pedan- tiska i makt: om man icke uthärdar att förakta det, så tjenar det endast att gifva död eller raseri.
Nu, min herre, besinna väl — ty detta ämne är oss så vigtigt, som allt det behagliga af lifvet — besinna väl, om granskningen hos oss annat varit, än förgrymmade mesars triumf öfver svagheten? än ett herradöme af vittert pack, der den ene stackaren aldrig kunnat nog förlusta sig af att vara den andres tyrann? än qvicka nidingars högtid?
Men det är nog. Man ser klart, att icke allt hvad som talas och tryckes, utan det egentligen vittra, det som sjelf rent och offentligen bjuder sig fram till snillets strid och ära — är livad man skall dömnia. Och emedan all lag- stiftning bör vara bestämd, tillägger jag — att sådant, som skall dömmas, är allt hvad som skrifves för priser, för aka- demier, och för intet annat skäl än lärdomens och vitter- hetens ära: men i det ögonblick någon säger »detta har jag gjort, långt ifrån att tänka på snillets stora ära, endast /ör mina vänners nöje», så är det, om det ock voro den svagaste
44 THOMAS THORILD.
fåfänga, under allmänna lagarnes skydd heligt. Om allt sådant måste ni, i sann och ädel granskning, tala väl, eller tiga: i fall ni ej behagade anföra dess blotta lydelse, hvilket dock bör ske redligt, och ej är granska.
Men denna gränsen för hvad man skall dömma kan, som alla gränser, någon gång och på vissa ställen synas mörk.
Jag skall derföre binda kritikens furier ännu med en dubbel kedja, med styrkan af tvenne den eviga rättvisans lagar, Imvu det, som skall dömmas, dammas hör.
Andra lagen.
Det som ändtligen, i snillets verld, med rätt och skäl dömmas skall, bör dömmas enligt naturens sanna ordning, och
Att dömma allt efter sin grad och sin art
är den andra lag i vår vittra lagstiftning.
Redan i ögonblicket, min herre, ser ert lifliga snille, hvilken ofantlig och löjlig förvirring det qvicka vanvett att glömma denna lag måste göra. Ni ser, att om ni ville dömma er lilla lampa efter måttet af en sol, och solen efter måttet af er lilla lampa; rosen efter måttet af en ek, och eken efter måttet af en ros; gnistan efter ljungelden, och åskan efter er luta; det starka efter det täcka, det täcka efter styrkan; och, i allt, det stora snillet efter det lilla fjolliga — så skulle till slut er själ blifva en liten hvirfvel af motsägelser, och ni skulle se för er intet annat hopp, än att kasta er hufvudstupa i afgrunden af sjelfva den för- virring, er egen hjerna skapat.
O, min herre, hvad är menniskan utan lagar? Men — dessa lagar måste ej vittre pysslingar, utan naturen göra.
Det är ett stort behag att se ting i all sin klarhet. Vi hade vid första lagen ett exempel: låt oss se det än en gång. En vanlig domare måste veta hvad han skall dömma, först i hela riket, hvilket är att veta, hvar hans lagsaga är; dernäst inom denna lagsaga, hvilket är endast det rätt- ligen instämda. Men i första stunden måste detta instämda hafva ett namn taget af de.ss grad och dess art, en rubrik, så bestämd som är möjligt. Ty hvad skulle ni, min herre.
KRITIK ÖFVEU KRITIKER. 4o
med allt ert snille säga, om ni så ge honom i ståten af sin makt och i lågan af sin rättvisa dömma med högtidlig vigt — en Pål i stället för en Per, och ett mord i stället för ett ord?
Men jag, min herre, påstår med fullt allvar, att i vitter- heten, hos oss så litet som i något land, man ännu aldrig väl känt denna stora och klara lag — att dömma allt efter sin grad och sin art.
Otaliga grymheter hafva blifvit, genom denna barbariska okunnighet, öfvade mot den renaste förtjenst: och man har vikit dömt och krossat skönheter, som tusende hade kunnat i Ijuf glädje välsigna och tillbe.
Ty, min herre, allt göres ej för alla. Men alla själar skola lefva och hugnas. En son gråter sin far, vid dess graf; och bör ej fördömmas, för att han ej har i sin åtbörd det tragiska sublima af en Monvel'^'). En bondflicka finner ett så stort behag i en visa, att hon tar den som en alltför vacker skänk af sin gosse. Den största verkan af vitter- hetens sköna, den största på jorden, så i grad .som vidd, göres på hopen genom slagdängor. Och jag, min herre, jag sjelf kan heligt försäkra er, att jag i verldens bästa skaldstycken än aldrig funnit det innerliga patos jag en gång fann i Reimund och Melvsina, det höga episka jag fann i 01 ger Dansk, den rörande sedolära jag fann i Carsus och Moderus, den poetiska Ijufva hänrvckning jag kände af Fog el 5/«**).
Uppriktigt! Och om jag i lifvet ej hade känt allt detta i sin lilla fattiga enfald både vackra och heliga; så skulle hälften af min själ nu varit blind och kall; så skulle jag också aldrig känt den gudomliga höga åtrå att skydda, svagheten, denna åtrå, min herre, som är det enda mensk- liga hos menniskan, och som en gång öfverallt på jorden skall störta våldet.
Solen upplifvar det minsta kräk, den ringaste blomma; och solen är snillets bild. Dock, hvartill denna inbillnings ståt? Består icke hela verlden af det svagaf Är icke ni, är icke jag, liten, fattig, svag, behöfvande att skyddas? Och detta större, för hvilket vi bäfve, är det icke åter stäldt just så?
*) Fransmannen J. M. Boutet de Monvel kom 1781 till Sverige, der lian verkade som skådespelare ocli instruktör, återvände 1787 till Frankrike, f 1812.
**) Allmänt lästa folkböcker.
46 THOMAS TIIOKILD.
Välsignad vare evighelens styrka: den kunde krossa allt, men gör allt för att skydda allas lif. Till denna högsta makt kastar jag en blick upp, och finner denna milda kän- slan för det svaga, jemte dess gudomliga höghet, så Ijuf, att emot sällheten att den äga, jag anser den äran så hten som ömklig, att sitta en herrlig, men kall narr på hela verl- dens tron. Derföre är ock den, som lättsinnigt trampar det svaga, i mina ögon, naturens ytterste niding: och derföre är mitt förakt för en tyrann oändligt, då mitt hat känner en gräns.
Men låt oss nedstiga från detta stora och allmänna — till det som är oss närmare. Och som det väl kan hända, med allt ert vackra och rara snille, att ni ofta har mera inbillning än förstånd: så vill jag tala i exempel.
En borgmästare i sin småstad — med all vördnad sagdt — kan, i sin nattrock, sin nattmössa och tofflor, med för- trolig värdighet rökande sin pipa, gå från den ena ändan af sitt herradöme till den andra; och intet öga stötes, ingen själ förtörnas. Nej; det tvärtom der synes, som denna mössa krönte hans makt, som vore denna nattrock hans rättfärdig- hets mantel, och röken af hans pipa dambet af en Tor. Så högt, så herrligt är detta i denna grad. Ville ni draga upp denna man, sådan han här står, på verldens högsta teater, och från topp till tå dömma honom efter en öfver- ceremonimästare på en serafimerordensdag?
Ni, på er ölänning, höljd af guld och blomster, och en vidt blänkande Alexander på sin Bucefalus, tillsammans- tågande till en karusells vidunderliga ståt — kunnen ej göra en regel för en ärlig man från landet, som på sitt ök söker, brydd, genom Stockholms gator blott sitt qvarter.
Så, min herre, spelar en fattig herde sin flöjt på sin tufva, utan att derföre vilja rycka lyran ur Apollos hand; och en bard i Skara, vid en högtid eldad, griper så till sin, utan att derföre tänka att krossa eder lyra, hvilken jag fritt medger att ni ofta stämmer gudomligt.
Det är klart i dessa exempel, att — allt bör dömmas efter sin grad och sin art. Folket säger, så vist som ömt, att hvar fogel sjunger med sin näbb: och ni sjelf — är visst glad att få krypa inunder detta ringa ordspråks skydd. Något hvar delar med er denna glädje. Och huru skulle det väl gå, om man finge fritt dömma Alina löjen efter
KKITIK ÖFVER KKIXIKEK. 4.
Älilton och Ariosto, och en fattig liten prolog efter Shake- speare eller Homerus?
Måttet för hvar skönhet ligger inom dess grad och dess art. Lagen att dömma efter, är just detta mått; och bör derföre äfven der tagas. En bondflicka kan vara rätt söt; men är icke gjord för assembléen eller couren. Den som håller ett tal på vers i Skara, menar dermed att fröjda icke Stockholm, icke Paris eller Rom. utan Skara. Men när, med er kritiks fantastiska despotism, ni kallar honom upp i denna högsta krets af vitterhet; sä förlora sig der hans skönheter, och hans fel blifva vidunder. Deremot i Skara — är hans skönhet, skönhet; och riktigt motväger hans fel. Endast der — bör han derföre dömmas. Eller; om ni är för mycket kär i er kritiska allmakt, så måste ni — och det kan ej stöta er höghet, ty vår Herre sjelf stiger väl lägre ned — så måste ni då rättvisligt sätta ert stora snille midt i Skara.
Hvilket, uppriktigt taladt. jag likväl anser för en in- kräktning . Ty, om Skara, efter Guds, naturens och kun- gens milda lagar, får ha fritt sina egna skalder, hvarföre skulle icke Skara fritt få ha sina egna granskare.
Låt oss icke höra ett ord om den allmänna tukt, som i vitterheten är nödvändig. Äf\en denna bör vara i naturens sanna ordning. Man börjar icke en reform i församlingen med klockaren, utan med bispen: kapellanens löjlighet är förlåtlig, prelaternas aldrig. Hvilken konung hos oss ville väl börja sin revolution i seder och lagar — på Packartorget? Eller, hvilken vis ville låta frambryta sin nya epok i snillets verld med att Ijunga mot några de svagaste själar i hopen? Nej ; med de största och bästa börjar allt bättre, enligt naturen. Och desse bäste verka sedan ned på alla lägre ordningar af menskligheten, genom det godas och sannas gudomlighet; så som solens stora eld och ljus hinner i sin mån också ned till det minsta grand ni ser glittra i stoftet.
När denna sanna och vackra lag »att dömma allt efter sin grad och sin art» hinner att allmänt begripas — skall ni ej mera se i vitterheten dessa höga fånar våga, i enskildt envälde, eller i förenta små herradömen, att blindt fördömma det starka derföre att det ej är nog sött och svagt, det ^^g- tiga, att det ej är lätt, det allvarsamma, att det ej är leende: eller tvärtom. De skola ej våga, i en hten mening att skymfa, kalla det »deklamation», som just är gjordt för
48 THOMAS" THOIULD.
att anropa folkets förstånd och hjertan, kalla det »emot reglorna», som just är gjordt i trots af dem, för att finna något större,
Beijond the reach of art — that critics dåre not niend,
enligt Pope. Och, i allmänhet, skola de ej mera, med denna oredans heliga dom — att det stora och nya ej har de små och kända behagen, och att de små och kända behagen ej hafva det stora och nya — kröna sin vittra fånighet.
Tredje lagen.
Den tredje lagen — skall visst, min herre, göra er så bestört med sin enfaldighet, som den skall göra allt kritiskt tyranni förfäradt genom sina stora följder.
Den lyder så:
Ingenting göres för sina feh skull, utan för sitt värdes
skull.
Ingenting för sin slätthets skull, utan för sin merits; ingenting för sina fläckars skull, utan för sin skönhets. En sanning, som man i alla grader och arter, genera och spe- cies, inom snillets vcrld, bör ständigt minnas.
Hviiken stora billighet har denna grund. Menniskorna börja frän intet. Den första frågan på jorden, så i det nödvändiga och nyttiga, som i det behagliga, är derföre icke om att göra något fullkomligt, utan om att göra något. Och om detta gjorda är den enda naturliga fråga — icke huru godt det kunde vara, efter inbillningen eller de högaste mönster, utan huru godt det är.
Ty hvad en sak kunde vara, ligger uti er tanke, och icke uti denna saken. Det är sant, att den, genom denna tanke på allt det högre den kunde vara, får ett mindre värde, men den får sitt värde.
Så vigtig är denna tredje ^'det verkligas lag», att, utan dess skydd, allt godt och ädelt under solen' skulle kunna störtas. Ty det är klart, att hos ett slägte, som börjar från intet och med alla sin styrkas stora försök stannar vid litet — att der det ofullkomliga måste vara så naturligt, att det icke annat kan än finnas i alla grader och arter. Men naturen, sjelf eller genom menniskans snille, gör icke något, för det som deri felas, utan för det som det har. Allt skulle annars vara för vår tanke en evig
KRITIK öf\t:r kritiker. 49
villa. Eken har Icke rosens behag, rosen har icke ekens styrka: en sådan kritik är oändlig, men iDändlig i vanvett.
Ty i naturen, min herre, är det lika så naturligt för något att vara mindre, som för något att vara mer.
Denna gudomliga tanke, att om ingenting bör frågas hvad det icke har, utan hvad det har, att om ingenting bör frågas hvad det icke är, ulan hvad det år — finner ni så enfaldig, att jag är viss på ni deråt ler. Och dock hvilar, på verldens irring att detta icke se, hela majestätliga dumheten af tusende religioner, af oändliga tankar och om- dömen, af det dystra onda diktadt i naturen, af tyranniets helgade lagar, af nästan allt menskligt elände.
Men denna lära tillhör ett annat och högre ställe. Låtom oss åter, min herre, komma ned till oss.
När en liten dödlig sätter sig ned att skri/va en liten bit — vers, tal, bok; så är hans mening visst att göra något särdeles sant och skönt, något Ijuft, högt, och vär- digt den lilla verld, för hvilken han det ämnar. Ni bör i honom se en liten gud, full af eld och allvar, färdig att ropa sitt varde, redan bjuda sitt kaos ut, kalla ljuset att der- öfver utbreda sig, uppställa de dolda herrligheter af sitt verk, och ändtligcn, liksom leende i evigt nöje, finna allt godt.
Tror ni, eller kan någon dödlig tro, att denne dödlige menar att göra något märkligen slätt och fult, och icke tvärtom, att göra något i sin afsigt och för sin verld märk- ligen stort och välgörande?
H varifrån har då, min herre, en kritikus det märkliga raseri att taga dennes verk just i rätta motsatsen af hans mening? Att skåda det endast i sina fel, för hvilka det ej gjordes, endast i sitt slätta och fula, som han sträfvat af all sin makt att undvika? Det är omöjligt för någon dödlig, i .sm krets, att vilja göra en skönhet och dock göra en fulhet. Äfven en ursinnig, fast i en verld af vilda inbillningar, gör ingenting litet, när han vill göra något stoiJ^. Haquin Bager''') ville skrifva på en gång naivt och kraftigt; och han gjorde det. Bjugg har sökt det majestätliga och vigtiga; och han har funnit det på ett så både originall och fullkomligt sätt, att jag tviflar om alla verldens genier förenade skulle kunna göra en enda Bjugg'''). Månge talare i vårt land hafva
*) Bager och Bjugg voro misslyckade skalder, den förre genom sin platthet, den senare genom sin svulst. De voro ofta föremål för Gustavianernas skämt.
•Svenska Parnassen. IV. 4
50 THOMAS THORIl.D.
farit efter det präktiga och sällsamna ; med den lycka, att ingen utan det lifligaste nöje läser dem.
Men allt delta är misslyckadt! ropar ni. Säg då åt minstone, på hvad sått, och i hvad mening. Ty här gifvas fel vida märkligare, större, vigtigare för både vår upplys- ning och vårt nöje, än många dygder. Så är Haqvin Bagers vers och Hallbergs stenstil mera värde, än större delen af alla de vers och sten.stilar, som varit gjorde i detta secnlo: och Bjugg, i det märkvärdiga både Air skaldekonsten och menskliga snillet, är någonting vida högre, och derföre mera värdt odödligheten, än kanske hälften af v. Dalins Octaver, och än hela qvartluntan af fru Nordenflychts Tankespel. På samma sätt, min herre, som i Tyska baronen verkligen var mera ädelt, än i tusende mesar; och som Don Quixote är, i högsmnighet, så långt öfver Cervantes, som honom diktat, att detta qvicka hufvud visst aldrig hade mäktat göra sin dikt, om han ej ur riddarsagorna tagit allt hvad i dessa tider inbillningen hade romantiskt och hjertat stort.
Nu är det visst rätt artigt, min herre, att se — huru stora hopen, i sitt råa, men sanna vett, känner mera af na- turen, än alle dess små granskare : ty den genast, både för att lära i vis eftertänka, och för blotta lifliga nöjet, fäster mera uppmärksamhet vid den enda Tyska baronen, än vid hela gardet i all sin ståt; och verlden ännu i denna dag intresserar sig mera för Don Quixote, än för tusende vanliga höfdingar, hvilkas värde man dock känner.
Hopen, menigheten, har rätt, min herre, i denna akt- ning för det ovanliga; äfven när det som mest är misslyc- kadt. Ty utom det ovanliga nöjet att detta ovanliga se, är deruti något mera vigtigt. Det ovanliga var det enda, som åt menskligheten först gaf lif och kraft. De stora villfarelser, genom att väcka själen och snillet, födde alla stora san- ningar: så som de stora tyrannier, genom att .slå eld i trälarnes hårda hjertan, födde alla gudomliga lagar och friheten.
Men jag åter förlorar er och vår hlla förtroliga krets. På det att, i allmänhet, menskliga snillets största krafter icke måtte uppoffras åt det löjliga af några irringar, vid hvilka evigt de små granskare fästa sig — skall jag en annan gång våga några tankar Om det vigtiga för menni-
KRITIK OF VER KRITIKER. O i
skoslägtet i de höga villfarelser, såsom ett litet försök »Pro sensu sublimi».*)
Här, min herre, vill detta anförda endast säga — att, då i snillets verld något har nio grader af/eZ, låt dessa fel också stiga upp till vidunder, men en enda grad af stor merit, så måste ni se först, och af rent val, denna enda graden; ty endast för denna gjordes det. Och ni kan för evigt göra er denna klara maxim, »att ett styckes merit är dess mening».
Så gör ock en klok och ärlig domare: då han rent ser afsigten vara god och stor, dömmer han strax allt det andra icke som hrott, utan som våda, der han mildrar allt hvad mildras kan. x\tt förtiga, det en autors vådor göras på hans egna välbetalla papper, och röra annars ingen dödlig '•''").
Men att detta måtte så lätt, som väl, af er fattas, skall jag tillägga några ord.
Fel, min herre, af ett stort slag, uppkomma, då man söker en merit af ett stort slag: och i det ögonblick delta säges, ser ni, huru mycket de stora fel förtjena er vördnad. Misslyckas är naturligt för alla dödliga, ty vi alle börje från intet och uppstige genom grader af svaghet: det miss- lyckade finnes ock i allt på jorden. Fel upp till det vid- underliga, det löjliga upp till det galna, febus***), finnas hos Homerus och Shakespeare, som var större än han. Men märk, min herre, att »det misslyckade i det stora» är, i alla tiders öden, just det som mest rör oss, det må vara i hjeltebragder, i kärlek, i mäktiga eller visa herraväldens fall, i religioners och lärors störtande, i höga företag af alla slag. Och ett rätt godt fehus i poesi, ett rätt godt gali- matias i prosa, ett rätt godt apocalyps i visdom, en fåne som demonstrerar, bombast, profetism, djefleri, vidunder — göra 0S.S ett mera rart, stort och lifligt nöje, än nästan allt hvad som kan qvädas eller talas utan fel i många sekler. Icke det löjliga en liten arglistig konstens narr gör ihop — utan det stora löjliga, som naturen, då och då, frambringar, har den naiva, äkta och originala art, som ger oss högtider af skratt. Bjuggs poem är ett vidunder: det är så märk- ligt för en vis, som den röda töcknen öfver Europa för några somrar sedan, eller hvar och en vidunderlig meteor:
*) I opposition mot Kellgrens »Pro sensu conimuni». **) Se noten 2 sid. 86. ***) Febus(isk) = svulst(ig).
52 THOMAS THOEILD.
det är så dyrbart i det egna och löjliga, som många mästar- drag svenskarne gifvit, hvilka icke kunna betalas med guld: och om ni älskar det dystra i allt, så är detta poem, om icke ett det menskliga snillets kaos, om icke så häftigt rö- rande, som synen af en förstörd verld, som ruinerna af Rom eller Palmyra, som Alpernas klyftor, så är det åtminstone samma förfärligt höga skådespel af snillets missöden, som ett Messina störtadt af en jordbäfning.
Ni torde märka, min herre, att rättvisa icke annat är, än ett rent och manligt förstånd: och att, om äldsta verlden gjorde för mycket, då den ansåg en galen som helig, det dock än i dag är sant, att som mensklighetens oskyldiga och små fel förtjena ömkan, så förtjena dess oskyldiga och stora fel vördnad.
Jag hoppas, alt ert rara vett, som älskar del nya, skall förlåta mig dessa någol för höga betraktelser. De äro gjorda endast för att kunna se alldeles rent, och äfven i de svå- raste fall — alt som ingenting göres för sina fels skull, så bör ock ingenting, i ren och ärlig dom, efter sina fel dömmas. Det mest misslyckade har något godt och stort, för hvilket det gjordes: delta är dess mening, detta bör ni först se. Såsom ett gotiskt tempel är en ofantlig massa af vidunder och stor löjlighet; men har dock verkligen, i all sin vidunderliga prakt, ett pedantiskt majestät. För detta gjordes det; i en tid, då denna smak var den högsta; och är ännu, igenom sjelfva storheten af sina fel, för konsten och snillet mera vigtigl, än tio gånger ett nätt och välbygdl Trosa.
Det är alldeles klart — all ingenting göres för sina fels skull, utan för sin merits skull: all, som det bästa icke är ulan sina fel, så har ock det sämsta sin merit: och jag tillägger nu, att i allt är denna merit det enda som intresserar verlden.
Något är gjordt i .snillets verld. »Der är fel!» ropar ni. Ja, det förmode vi alle, och alltid. Men är der någon merit, någon sanning, antingen ny eller mera rent och lifli- gen sagd, någon vacker tanke, någol skönare uUryck — eller, är der någol märkligt i ett sant eller misslyckadt stort? detta intresserar verlden.
När ni förer oss in i ett hus, så förer ni oss icke först till sophögen, utan till de vackraste rummen. En sophög, min herre, kan samlas ur de täckaste boningar: men på
KRITIK ÖFVEK KKITIKEK. 53
den vill icke ni bygga er tron: på den vill ingen kritikus skaka sin spira.
Om jag kunde för er, min herre, nog lifligen uttrycka, huru högt jag föraktar det lilla packaktiga i tidens lynne, ett lynne, som den tagit af de små qvicka hufvuden, att endast se och endast förlusta sig af felen och det fula i allting, om det icke skulle kunna ske utan den pinsammaste möda att förvända och ljuga; så skulle ni få se en stil mycket för kärf och sträng för allas högfärd, hvilken är det enda ömtåliga hos oss. Men ett uttryck, ehuru djerft, kan jag dock här ej spara, emedan det alltid i min lifliga harm fallit mig in, och det är detta — »att förlusta sig endast af felen och det fula i vitterheten, är att se sina skönheter i ä — n i stället för i ansigtet; och att sorgfälligt märka endast det som är minst fördelaktigt hos en bra karl, är att med finaste möda se en bra karl i å — n, från hvil- ken han dock aldrig presenterar sig, då han deremot en face kunde behaga alla.»
Det är visst, att säga om en kritikus, kanske af den lifligaste qvickhet, men utan förstånd och rätta lagar, y>att lian ligger och tittar folk iä — n för att finna dem stygga», är en tanke vida mindre skön, än klar. Men jag, min herre, bland andra mina sällsamheter, tror icke, att man bör säga något skönt om det gemena.
Och huru mycket gement, .som verkhgen är i detta onödiga blottande af någons fel och svaghet, kan ni sluta — först, af den heliga blygsamhets mörker, i hvilket hvar dödlig skyndar sig att dölja allt det, som han fruktar kan synas skamligt; och dernäst, af den fina räddhåga, som, i mera menskliga seder, hvar och en har för att låta märka, att han ser det minsta, som kunde komma någon att rodna.
Då således ingen dödlig är, som icke ryser för att ut- visas för verlden i sin svaghet och i sina fel; då allt det, som kan kallas elände i menskligheten, är heligt och bör lemnas i sitt blygsamma mörker ; då för sina fels skull ingenting göres, och derför af sina fel ingenting bör döm- mas; då tvärtom allt vackert och stort företag sträfvar till en merit, till något i sin art för alla vigtigt och välgörande; och då i allmänhet denna merit är det enda, som intres- serar verlden — så kommer ni visst, min herre, med mig öfverens om denna stora följd af vår tredje lag:
»Alt inga andra fel böra, i vitterhet, för verlden blottas,
5-i TH03IAS THORILD.
än de, som hafva en verklig vigt för sjelfva det sanna och sköna.»
Och sådana fel äro — icke de scaga auiorers, hvilka i sin svaghet hafva sin förlåtelse, och i allt fall endast i sin egen krets böra dömmas; icke de vidunderlir/a snillens, ty dessa blänka sjelfva, såsom alla luftsken, och godtgöra oss rikligen med sitt nya, sitt högst märkliga för vår upp- lysning, sitt ofantligen löjliga. Utan sådana fel äro — alla mästares, och framför allt aWa. pretendenters i snillets verld.
Ty, min herre, endast dessas fel — komma i en glans, som kan förvilla, i en höghet, som nästan befaller vördnad. Endast desse — kunna gifva vilda och tyranniska lagar, kunna skapa sekter, dyrkare och trälar. Och endast desse — hafva i sitt större snille och i sin större ära styrka nog att härda ut en sträng och offentlig pröfning; äfven som endast deras verk hafva nog högtidlig vigt att genom en sådan pröfning gifva åt alla för det, som i konsten är sant och skönt, en allvarlig och rätt vördnad.
Denna princip är ren och klar, men, min herre, märk- ligen olik våra andra små granskares — hvilka väpna sig endast emot det svac/a, och förfärligast emot det, som just är mest svagt, då de deremol, i en feg mildhet, kusa för alla mästare eller pretendenter af någon större snillets styrka.
Det goda, som icke är gjordt, kan dock göras, och jag skall visst gifva ett exempel af en sådan ren, det är ädel och dristig kritik på våra mästare.
Men den stora sanning, som ofta icke naturligen kan komma in i en granskares lilla skalle, kan åtminstone skaka hela hans varelse, om den låter för honom ljuda hans egna intresse.
Hvem, min herre, af oss säljer icke gerna sitt lilla vett på sitt tryckpapper? Och på andrån sidan, hvem köper det, som redan är för hela verlden utskämdf?
Men så länge raseriet att se allting i sina fel af lag- lösheten i granska underhålles, så länge är ingenting, som icke af någon kritisk valp kan utbjäbbas som odagligt.
Detta genom att förvilla allt hvad förvillas kan, störtar den lärda handeln; och skulle störta den alldeles, om icke behofvet af något lärdt, till vishet och nöje, nödvändigt väckte köpare, eller naturens verkliga värde icke ändtligen segrade öfver kritikens arghet, fjollerier, lögn och våld.
Och likväl, min herre, är ingenting i snillets verld så
KKiTlK UFVKK KKITIKEK.
felaktigt, att det icke kan vara en skatt af hög och dyrbar upplysning, ja en själalast, för tusende; hvilket ni ser på alla verldens tider, på deras aldraheligaste böcker, kyrko- fäder, kostliga rim och slagdängor, och framför allt på de nästlidna seklers lärda reliker.
Dessa, i sitt dam, böra vara eder helige, då ni efter- sinnar, huru många strålar, nu slocknade, af ett gudomligt ljus de kastat in i ett annat slägtes själar, huru många ömma, allvarliga och stora känslor, huru många Ijufva tårar de då väckt. Ack, min herre, kan ej en tid komma, då mången herrlig sångs nu så gudomliga behag har nedstigit till en liten fattig visa, utan snille, eld, tjusning, höghet"? Och då största delen af vara nu så stora och odödliga ar- beten hafva sjunkit djupt i denna samma förgängelsens stoft, kända der endast af sina underbara fel, kända endast af fåniga trålars vidskepelse och fördom.
Ja, om i allmänhet en viss felaktighet kunde me'd skäl göra en bok förka.stad, hvad på jorden skulle väl läsas?
Derför, enligt Guds och naturens stora mildhet, hvilken med samma välgörande lag skyddar det minst fullkomliga och det mest fullkomliga — låt hela verlden lefva. Allt göres ej för alla. Och ingenting göres för dem, som äro öfoer det gjordas värde, utan för dem, som äro under det och deraf kunna hugnas. Det ni föraktar, vörda tusende, och det ni vördar, skulle andra förakta, om höghet i själen kunde tänkas utan rättvisa. Så billig som vis är den stats- konst i det lärda, att först uppgifva ärligen, endast ett ar- betes merit; och sedan, när det väl hunnit spridas, om det skulle vinna någon uppmärksamhet, då till allas förädling strängt granska felen. Låt hela verlden fritt göra, och fritt njuta, det bästa den kan. Detta är en klar och gudomhg rätt. Men, i alla större ämnen, kasta hela glansen af ert lof endast på det mästerliga; vänd hela styrkan af ert tadel endast emot dess fel; och både äran till att hinna något lika stort skall väckas, och konstens lagar skola heligt fruktas.
Sådan, min herre, är naturens rättvisa, sådane äro la- garne för en sann och ädel granskning.
56 THOMAS THOKILD.
Andra delen.
Ubi non est jiudor, nec cursi j uris, sanctitas, pietas, fides, instabile reg- nuin est. 8ENE0A.
Naturen af denna lagstiftning är att i allting skydda det goda, och derför att vända granskningens styrka endast emot mästarne, som kunna trotsande gifva lagar, i stället att den nu är vänd emot de svaga, som väl också våga älska något vackert, men i denna oskyldiga kärlek hvarken kunna skada, eller böra förtörna någon dödlig med sina fel.
Och här skulle jag äfven, för att genast komma till eder, min herre, sluta det mera stora och allmänna af min bok, med en billig undran, huru det gått till — att på ingen enda af våra mästare vi ännu haft en sträng och rätt granskning, att deras skönheter och deras fel slunn-a ännu i samma mörker, hvarest de ena icke glada och de andra icke varna oss, att Lidners så nya, så sköna, och ofta så vidunderliga poesi förtjent ingen kritisk aktning, ja, alt sjelfve denne trotsige Passionernas bard, har blifvit tåld att, som en annan Oden med sina åsar och göter, införa en ny guda- tjenst, och, i riktig likhet med den gamle, göra landet trångt för rimmeriets inborne finnar och lappar''').
Men, min herre, jag är full af mitt ämne. Jag påstår, att det är i .sig sjelft stort, och värdigt ett godt hjertas eld. Det är fråga om ingenting mindre, än hela vitterhetens lag och ordning och alla svenska snillens rätt. För denna uppstiger jag, och vill, i ett litet appendix, våga ännu ett försök emot den falska kritikens jnest förtviflade styrka.
Ni förstår, min herre, att om det är orätt att se allting helst i sina fel; så är det lågt och vildt att vända saker upp och ner på, för att med konst af allting göra fel.
Och skulle ni väl tro, att vitterheten någonsin kunnat frambringa en byting af snille så underbar, att han ville vara denna konstens geni och hjelte?
*) Se noten 3 .siil. 87.
KRITIK OFVEK KKlTiKEK.
Men — följ mig ett ögonblick.
Om
Parodien
eller
det Hottentottiska
i
Vitterheten.
För att väl begripas, skall jag tala i klara satser och enfaldiga liknelser.
Parodien är konsten att förvända — allt hvad, qvickt eller dumt, förvändas kan.
Det är således konsten att göra det höga till lågt, det sköna till fult, ordning till förvirring, och visheten till vanvett.
Hvaraf man ser, att själen i denna rara konst är — en illfänande lust, arghet och lögn.
Om man öfver er, min herre, i er mest fantastiska gala, kastade en mantel af trasor; på en bisp, i sin heliga hög- tid, en narrkåpa; på en general, i spetsen för sin här, en uppsatt mös.sa; och på en kungs heliga hufvud en gås
— och då ropade: se der en vis af himmelen, en hjelte, en lagstiftare, och främst före dem en Jin granskare af oändlig smak; så vore detta ett stycke parodi — och ni kan sätta er ned och besinna huru god den vore.
Parodien är konsten att ställa sig på hufvudet, för att bevisa, att ni ej står på edra fötter; att asa sig på ändan, för att bevisa, att ni ej far med äran i er kalesch.
Om tvenne åkarpojkar på Norrmalmstorg hade det in- fallet att visa åt hvarannan solklart det som man aldrig visar åt hvarannan, i det påstående, att dermed härma tvenne riksråd talande med hvarannan — så vore det ock en parodi, men som sjelfva E — n""') knappt skulle prisa.
Säg icke, att en sådan parodi vore för dum. Om ni, min herre utför operan lät en björn dansa, för att göra narr af Bournonvilles eller Bassis dans, lät en åsna skräna, för att göra narr af Stenborgs sång, lät sex nyckelharpor gällt skorra till, för att parodiera Mullers gudomliga violin
— vore det qvickare?
Och dock kan ni lita på mina ord, att hos oss, ännu
aldrig någon parodi varit gjord mindre dimi än denna qvickhet.
Parodien, i sin natur, kan endast träffa det m.e8t höga.
*) Envallson, dnimatisk författare (se nedan).
;jb THOMAS THOKlLi).
Ty endast det gör med det låga och gemena den lifliga kon- trast, som sätter i förundran och roar. I samma mån der- för något är högt, af en alldeles ny och ren skönhet, af en stor och harmonisk stil, kan det väl parodieras. Då något är drifvet till höjden, till det yttersta af stolthet och prakt, hehöfves helt htet, för att kasta det i parodi. Det låga är, rätt och slätt, lågt, det febusiska, det vidunderliga, är sjelft en parodi, således återstår endast det rent höga, det verkligen ömma och ädla, som duger att parodieras. Herr- liga konst, född utur packets geni! Också är den, min herre, så lätt, som den är gemen. Receptet är detta. Dfer Pindarus sjunger om solen, skrif ni en död hund, der en hög skald sjunger om naturens eviga skönhet, skrif ni fjula skinnhi/xor, der han med eld och tjusning talar om dygden eller sanningen, skrif ni pölsa. Eller, är ni för fånig att hitta på något sådant; så blanda åtminstone allt med hvart- annat huller ombuller, och gör ett litet qvickt djefleri af dumhet. Så mycket geni måste ni nödvändigt hafva; och derför är mitt recept icke allenast godt, tillförlitligt, proba- tissimum, utan mirabile och universale, till att göra en paro- diens monark och en packets Apollo.
Som man nu sagt mig, att i det låga ingen ting är konstigare än en hottentott, när han är rätt konstig, ingen- ting mera förbistradt, gement och löjligt; så kallar jag deraf denna parodiens konst det hottentottiska i vitterheten. Och ert eget rara snille, min herre, så fullt af sanning, så fullt af höghet, så fullt af grace, finner visst detta namn förträff- ligen rätt.
Det är väl sant — och den mest vackra själ kan låta sig någon gång irras äfven ned till det gemena — att ni sjelf nyss en glad dag i Stockholms-Posten sköt M '■'''' '•'''') framför er, och genom hans breda nuuid (som man sagt mig, att han har) lät säga oss, »att parodien af alla vitter- hetsslag är det, som fordrar den mest fina konst, mesta eld och originalitet». Jag försäkrar er, min herre, att om en tossa, som också har en rätt bred mund, hade här för mig stigit upp, rest sig på sina bakben, och sagt: »hör mig, jag är ÄI***, göra mina språng, det är höjden af allt snilles flygt i naturen», så skulle jag ej känt ett naivare åtlöjes förakt.
*) Obekant hvem som menas liärmed,
KEITIK OF VEK KRITIKER. 5', I
Låt OSS se. Peders Paiirs är långt öfver Aeneiden, hvars parodi delta Peder Paars är, och Virgilii stora, har- moniska, majestäthga sång öfver vindarnas förfärliga dån och våld har ej den höga konst, eld och originalitet, som att med Holberg, den gudomlige norrbaggen, låta Aeolus
näppe töres fjerte, end siden hafcet röre op.
Dessa fyra rader, så ömma, så sköna, af antik sim- plicitet:
Förr skall en du/ra drifva Sin maka ifrån sig, An jag skall öfcergifca Att troget älska dig
hafva ej den höga konst, eld och originalitet, som att säga:
Färr schall ein stifel plife Färpittedt til ein schu, Farm Jach schall äffergife Tich red itndt hiiit wallmu.
Och, min herre, då någon, för att uttrycka för er, att de stora snillens element så naturligen är det stora, som de .~må snillens element är det lilla, sagt er:
ySparfven qvitirar mellan qvistarna, och der kan nrnen endast hvilaj> ;
hvilken gudomlig eld måste icke fordras till att säga efter:
»Flugan drunknar på théfatet, och der kan hunden endast läppjaH
Men om detta höga svåra hittills kunnat synas så högt och så svårt; så hoppas jag, att sedan mitt herrhga recept, hvilket, som alla mirabilia, måste i en hast spridas kring verlden, kommer att blifva kändt — skall ingen mennisko- tossa mera finnas så tossa, att hon icke skall kunna göra en parodi. Afven som nu, min herre, ingen fåne finnes, så dum i skådespelarekonsten, att han icke åtminstone kan grina.
Jag har sjelf haft tvenne parodister, som begge bevisat, huru lätt denna gemena vitterhet är, den ene mera spiri- tuel, den andre mera spirituös, den ene mera kär i fraggan, den andre mera kär i draggen, af det gemena, och i sina rörelser begge förenade, som en apa på en björn. Dessa
60 THOJIAS THOKILD.
osälla djur ser ni, med häpen ömkan, dansande inom Savoy- ardens pöbelträngda krets; och långt är ni ifrån att för- moda, att menskliga snillen skulle kunna anse för ärofullt att ikläda sig dessas löjligt gemena öde.
Likväl bör en rättvisa här göras åt dem, som, genom en parodisk yrsel, kommit att blifva mästare i det sanna burleaka. Den dråplige norrbaggen Holberg, och den qvicke krymplingen Scarron, mente kanske att parodieva romarnes Homer: och för denna parodi kunna de, stigande med sina verk upp på parnassens höjd, ej vänta sig af snillets gud annat, än — en dugtig örfil. Men i sin yrsel efter det mest gement löjliga, hafva de hufvudstupat ned i en ny verld af det burleska, af löjlighetens vidunder, som naturen här och der kastar, och inbillningen i sin egna glans uppställer: och för denna upptäckt, som icke är alldeles ovärdig snillet, för- tjena de en lager. Den låga verlden är också en verld. Den har sitt märkvärdiga, sitt stora, sina hjeltar och deras öden. Sådane burlesker äro hos oss hr Hallmans parodier'-'): i hvilka allt hvad .som är egentligen parodi, eller eftergyck- ling af något ömt och ädelt, är falskt, och gjordt endast för vitterhetens iölpar, för hvilka ingenting skönt någonsin var heligt: men åter, i hvilka allt det, som är sann burlesk, eller märkliga karakterer och öden ur den låga verlden, är mästerligt och af stort snille.
Parodier — är således ett orätt namn pä hr Hallmans dramer. Denne glade anakreontiske gubbe, denne patriark för det lustiga, hvars hufvud nu är så vackert som en antik, har förtjent en vida bättre ära. Han har skapat sitt slag, den vilda bacchiska glädjen, som hos oss har en alldeles egen och original ton, och hvars Pindarus det är rätt sagdt, att Bellman är. Han har gifvit o.ss, icke parodier, som släpa sig lågt och ömkligen i spåren af de stora snillen; utan mästerstycken i det burleska, och i poesien, i en lefvande dramatisk verld, Hogarths taftor.
Det Löjliga.
■'Men — ropar en stor halfvild hop — är ej allt det förträffligt, Iwaråt man kan skratta?»
") Hallman, draiuati.sk författare. (Se nedanj.
KRITIK ÖFVER KRITIKER. Öl
Ni, min herre, ler åt detta rop; ni, som med ert skarpa vett gifvit akt, åt huru mycket, som är rätt hjertligen gement, man kan skratta.
I alla fina kretsar i Stockholm skrattas säkert hvar afton, och på alla krogar i Slockliolm skrattas säkert hvar afton; men detta skvatt åtskiljer dessa begge delar af verl- den äfven så tydligen, som något annat i deras seder.
En tölp skrattar, och en man af vett skrattar, en prin- sessa och en roddarkäring; men ser ej ert stora .snille, att det klarligen är — endast den dumma eller den visa, den höga eller den gemena själen, som fröjdas i detta skratt?
Med ett ord, min herre, skratta skiljes så i slag och i grader, som alla våra nöjen: så som ni skiljer — dricka nektar och dricka finkel, äta ananas och äta — , ligga på en bädd af rosor och ligga med svinen.
Fördenskull, min herre, när man söker löjet, bör man icke söka det gemena: och när man i vitterheten vill upp- lifva glädjen, skall man akta sig att der upplifva något sådant, som kunde kallas det gemenas geni, det lågas konst, och packets vitterhet.
Jag vet nog, att Shaftesbury*), hvars höga ande jag tillbeder, gjort en hten mästerlig bok, för att lära oss — att åtlöjet, eller löjliggörelsen, är det enda äkta prof, hvilket alla jordens storheter borde undergå, för att dömmas, om de dermed stå ut, sanna; om icke, falska.
Men jag — känner ingen annan infallibel autor, än naturen. Shaftesbury har, i min tanke, med allt sitt stora snille, orätt. En narr, af genie, hade bort uppfinna hans lära. Ty denna lära, vill den icke säga oss: »Att man bör väl dragas genom smutsen, för att aktas ren; och att en ädel man bör djupt höljas af skam, för att rätt blänka i sin ära?»
Allt det löjliga, min herre, konsten gör, är, liksom allt det vettiga, ömma, eller höga, konsten gör — idel fatuitet och febus. Det är blott en dårarnes högtid: blott ett gamman gjordt åt vitterhetens tölpar. Ty febus, min herre, finnes i det låga och det löjliga äfven så ofta, som i det höga och det allvarsamma, och är i begge dessa slagen — icke annat, än det tölpaktiga i stort.
*) Hvilken af den engelske moralfilosofen A. Shaftesburys skrif- ter här citeras är osäkert; förmodligen afses »Inquiry' conoerning virtue and merit».
62 THOMAS THORILD.
Deremot är det sanna och naiva löjliga — naturens egna; sådant, som det oftast synes i den förvillade mensk- lighetens underbara och lifliga kontraster. Detta retar oss till det godhjertiga löjet: hvilket kan uppväcka själen både till en ny ömhet och en ny vishet. Till ömhet — ly det visar oss menskliga svagheten, huru den jollrar, huru den yrar, blottad i sin skam, hvarvid man
ler med återhållna tårar: och till vishet — ^ ly det låter oss se hvad som är en sann värdighet. Åtminstone ger detta naiva löjliga o.ss alltid en viss storsint välvilja emot den, som är föremålet. Ty det synes, som detta föremål vore ett offer, hvilket na- turen gör åt vår egen höghet: och hvarpå det således är omöjligt att icke se ned med ett välbehag. Ehuru blotta nöjets liflighet måste göra det sanna löjliga alltid för oss dyrbart. Hvilket var det som mentes med denna tanke i första delen: »icke det löjliga en lilen arglistig konstens narr gör ihop — utan det stora löjliga, som naturen, då och då, frambringar, har den naiva, äkla och originala arl, som ger oss högtider af skralt.»
Konstens och arghetens löjliga, emedan det göres af lögn och känner ingen gräns, upphfvar icke samlefnaden, utan bortskämmer den: och om det icke småningom förne- drar oss till lägsta hopens okynne och narrspel — så införer det åtminstone bland oss det lilla fina djefleri, som visst icke ger lifvet hvarken behag eller Ijufhet, att först allting förfula, för alt sedan allting begrina.
Ni kan derföre, min herre, sluta tryggt af dessa få be- traktelser — att ingenting är så hjertligen gement, åt hvilket man, sjelf hjertligen gemen, icke kan rätt hjertligen skratta, utan att detta gemena derföre i det minsta är mindre hjert- ligen gement: att en tölp kan af hela .själen skratta tre hela timmar, ulan att hela detta skralt bevisar mer, än att en tölp skrattat: och ändtligen, min herre, att man äfven i finare ämnen och med rara talanger — kan så länge spela det löjliga, tills man sjelf är ett åtlöje.
* Komiska Teatern.
Teatern, i sin höga mening, är en allmännelig och lef- vande kritik på hela menskliga lifvet, ifrån den förfärligaste last ned till den lättaste dårskap.
KRITIK ÖFVER KRITIKER. G3
Det är derföre vigtigt, att denna icke faller i låghet och vanvett, eller rasar upp till tyranni.
Som teatern icke annat är, än ett maskineri för snillet, hvarigenom det kan verka på folkets sinnen för att röra deras själar; så kan ock teatern ingenting göra, utan på snillets vink; den kan ingenting föreställa såsom lastfullt eller löjligt, som icke snillet förut, uppenbart och högtidligen, förklarat så vara.
Snillet emot teatern är, såsom den lagstiftande emot den verkställande maklen.
Men skulle nu en teater, genom något vildt hufvuds oförstånd, våga dumdristigt — att sjelf dömma och afgöra seder och karakterer, att sjelf skapa last och löjligliet; så ser man, i hvilken blind makts liänder hela samhällets både moralitet och skönhet och storhet är lemnad!
Derföre, min herre, då jag hos eder alltid funnit ett så varmt nit för teatern, en så fin kännedom deraf, hvilken i synnerhet lyser i ett par af edra recensioner, som i sanning äro de vackraste mästerstycken; och då, bland allt det rika, vackra och fina vett, som nu är utbredt öfver alla ämnen, vi dock nästan alltid sakna stora idéer, och alltid prin- ciper; så vågar jag af eder utbe mig den godhet att, någon vacker dag, till den, som styrer komiska teatern, i snillets högtidliga namn, göra denna rena och klara föreställning:
»Min Herre!
Huru vet ni, att det ni höljer med skam och åtlöje, icke är något sant, stort, odödligen skönt f att det ni med edra vilda narrspel drifver till vanvett, icke är det renaste, det ädlaste förstånd f'>
»Snillet, måste ni svara, det allmänna snillet, har för- klarat för mig, såsom för hela verlden, att det jag löjliggör, är en dårskap, och att således mitt spel är ett ädelt rön af min konst, och icke en smädelse värdig endast pöbelns vildhet. »
»Men, min herre, om, detta oaktadt, ni verkligen dri- star offentligen hölja något med skam, hvaröfver det allmänna snillet i edert land ännu icke förklarat sig; eller, icke för- klarat sig, utan antingen med uttryckligt och högt beröm, eller med en oviss förundran. Kan icke detta, just i trots af er dristighet, vara något sant, stort, odödligen skönt? kan det icke vara det renaste, det ädlaste förstånd? och
G4 THOMAS THORILD.
kan således icke ert spel vara alldeles intet ädelt rön af er konst, utan ett narrspel, en smädelse värdig endast pöbelns vildhet?»
»Ni ser uppenbart, min herre, att ni, uti eder konst, ingenting kan våga, utan uppå det allmänna snillets dom. Om ni annars icke vill förvandla er teater till en stor dra- matisk dumdristighet.»
»Det är sant, ni har, i både äldre och nyare tider, odödliga nidingar till efterdöme. Aristofanes uppnådde den grufliga vanära att störta Sokrates, som i gamla verlden var ömhetens och vishetens skyddsgud : och Palissot uppsteg med samma nidings-snille emot Rousseau, de nya tiders Sokrates — då franska publikens vett och heder måtte låta Ijunga sitt förakt emot detta lumpna tilltag af lögn och våld.»
»Ni har, säger jag, efterdömen. Men jag svär — vid eder egen själs mildhet, vid edert spels talande känsla, vid eder sångs gudomliga behag — att ni icke är gjord för att följa dem!»
Denna föreställning, att jag må återkomma till er, min recensent, innnehåller icke ett ord, som ej ert eget ädla snille, a/kleles oskickligt till dessa lör/nens skamlösa kon- ster, som ej ert nit för teatern och er vördnad för sam- hället, ja, som ej er blotta känsla af heder, och ert blotta sunda förstånd, gillar.
Ni ser klart, att utur detta teaterns barbari, liksom ett glåmigt luftsken utur träsket, skulle kunna uppstiga den, som hade ett så vildt hufvud i vitterhet, att han tyckte sig just ärad af att vara en Jijelte i det dumdristif/n: den, som hela vitterhetens hela tjusande makt och skönhet, i tio år, icke skulle kunna lära den första minsta känsla i vår själ — skam: den, som med lögnens yttersta fräckhet skulle kunna vanställa, och skymfa den heliga ömhet och vishet, hvaraf han sjelf, med en ädlare undervisning, skulle finna sig upphöjd och rörd: ja, som skulle drifva sitt galna mod så långt, att han, han ville vara den odödlige tölp, som djerft kunde spotta sjelfva skönheten, sjelfva de himmelska gracerna, i synen.
Villfarelsen, min herre, har ingen gräns: och .som vi hafva svårt att se, hvar barbariet, ännu med ett slags finhet, börjar — så kunna vi än mindre se förut, huru långt det alltfort skall rasa.
KKITIK ÖFVER KRITIKER. 65
Derföre äro lagar, lagar så heliga fästen för vår frid och sällhet!
Och derföre, min herre, skall ni äfven tillåta mig att, genom er, göi'a dramatiska sällskapet, som af oss förtjenar så mycken ära, denna lilla vigtiga påminnelse:
Om det löjliga, som man har rättighet att spela på teatern.
Detta är allt det löjliga, som finnes under solen och af snillet är förklarad! så att vara — förutan det personliga*).
Ty den yttersta och klaraste löjlighet, så snart den tillhör en enda person, bevisar ingenting mer, än hvad annat lyte, ärr, sjuka, förryekning, som tecknar honom: det är kanske allt lika hans enskilda och ömkliga öde!
»Den löjlighet åter, som tillhör flera, som tillhör ett stånd eller en art af menniskor, som tillhör en hel tid, visar dermed, att den kan få insteg och spridas, att den kan fritt och alltid antagas, att den kan såsom vanart i mensk- ligheten vara af en evig natur, om den ej förstöres.»
»Men när man nu drager upp den förra arten till offent- ligt åtlöje och offentlig skam — huru vet man, om man ej då gör leende en grymhet? Hvad vanvett, hvad ömkligt kropps- eller själslyte, kan ej tillhöra en enda person; och dock hos honom vara äfven så oskyldigt, som ömkligt? Om, då vi se en sådan person, detta lyte tvingar oss till åtlöje, så rå vi då ej derför ; det är ett slags våld, som det löjliga gör på naturens ömhet och blygsamhet. Men då af en endas lyte ingenting följer, annat än att han sjelf är ömklig, så göre vi med vårt spel ingen tjenst åt menskligheten, utan vinne endast åt oss en barbarisk glädje.»
»Dock är detta skamliga spel med en endas olycka, denna alltid möjliga grymhet, icke nog. Hvad lag af rätt- visa — är väl det, att offenthgen hölja med skam en per- son, för kanske en enda hans enskilda löjlighet? Visa mig då någon person så trogen det gudomliga förståndets läror, att han icke har eller gör en löjlighet? Det är sant, man har ännu icke hunnit förbi de minst lyckliga, de ökändaste personer: men hvar tänker man väl att stanna? skola alla hederliga familjer redan börja att bäfva? och de kanske
*) Thorild hade sjelf blifvit parodiskt framstäld på teatern af Envallson i hans pjeser ■»Målaren kär i sin modell' och 'De tnu- selnxaniske Peleyrimerne», hvilka uppfördes pä Eriksbergsteatern.
Svenska Parnassen. IV. 5
(jlj THOMAS THORILD.
redan skymfades hemliga tårar af blygd — skola de betala våra barbariska löjen?
Aktörer äro personer, så ömme och så ädle, som andre hederlige medborgare: och jag är viss på, att de rysa för att gifva åt teatern detta lynne. De rysa med skäl: ty allt det, som tjenar att laglöst skända en ciss person — är, från ett så publikt ställe, som teatern, ett horgerlirjt miss- dåd, som väl kan roa en finare pöbels vildhet, fastän det störtar allt det ädla i våra nöjen och snillets hela ära.
Men — de vittre arbetare för teatern, i nöd för att finna det moraliska naiva och sanna löjliga, hafva gripit till allt hvad de kunnat finna: och den vitti-a, som den borger- liga, nödens utvägar — äro ofta skamliga.
Satirer och epigrammer.
Ännu äro der inttra styggelser qvar på smädelsens stora litania, hvarifrån vi med lika skäl mage ropa: becara oss, helifja förnuft!
Satir är, i stort begrepp, allt del, som är straffande i vilterheten. Dess styrka ligger i dess sanning, dess skön- het i dristiga färger. Och så vida är den kritikens lif och ande.
Men i samma mån den är lömsk eller fantastisk i dikt — hvilket är väsendet af nästan all dun satir vi känne — är den just smädelsen sjelf i sin högtidliga stål.
Deremot, min herre, är den antingen fina och lekande, eller manliga ironien — endast en ton, en air, antagen för att ge behag och lif åt det som förståndet emot någon be- visar. Den är ock derföre lika oskyldig, och lika klar, som metaforen.
Den äkta satiren, eller det som i vilterheten rent och högtidhgen är straffande — det är, sjelf ca sanningen talande emot någon, kallas af deras fånighet eller högfärd, som deraf lida, ovett. Derföre får ni ofta höra det bästa, det renaste och starkaste vett, gå under detta namn: och ni kan nästan vara viss på, att när någon klagar öfver ovett, så verkligen menar han »godt vett sagdt emot honom>\
At denna svaga konst ler den vise: och som han lagt hela sin styrka, så lägger han hela sin ära, i sanningen.
ICFvITlK OF VEK ICRITIKER.
O vett och srnädelse skiljas icke från vett och styrka i stil genom annat, än lögn och sanning. Ar det sant, är det osant? På denna fråga beror värdet af all angripelse.
Det åter, min herre, som man kallar gro/het — består icke deruti, att man säger ingenting skönt om det gemena, utan deruti, att man säger allting gement om det sköna. Att säga det mest sköna om det mest gemena — är en finhet, värdig endast lismande trälar. Och dock är ingen- ting i verlden mera gro/t, än lögn! Men det är klart, att det minsta ord, som vågas emot en sjelfkär, kallar han grof- het. Och oftast, min herre, nyttjas detta skymfhga ord blott till att förringa kraften af det som säges rent, lijtigen och ined sanning; blott till att förringa kraften af det, som målar natten mörk och dagen ljus.
Epigrammer — bevisa just jemnt så mycket, som hvart och ett infall.
Huru många förunderligen qvicka infall hafva icke narrar sagt? Hvilka ock endast derföre varit hållne vid^ hofven.
Och argheten — måste den icke alltid vara skarp och fintlig?
Hvaraf följer, att qvickheten icke hindrar någon att vara — både full af arghet och en stor narr.
En dag beklagade sig en poet för mig, att, för ett stic- kande epigram, en ung bryggare hade lofvat honom ett diigtigi käpprapp: hvilken hotelse poeten fann barbarisk. Jag sade: »livar dödlig måste ju skydda sig med sina va- pen ! Epigram betyder påskrift, och hela skilnaden är, att han ger er påskrifvet med en grof penna, och i blått, och ni honom med en fm penna, och i svart».
Denne poet verkligen trodde, att man behöfde hvarken förstånd eller heder, när man i sin yrsel blott är qvick.
Man säger icke qcick om något af allvar, vigt, eller storhet under solen: man säger icke: en qvick kung, en qvick hjelte, en qvick stor man.
Om det man kallar qvickhet och infall skulle hafva en mening värdig menniskans höghet; så vore det denna, »att qvickhet är en rar förståndets liflighet, och infall ett hastigt drag, en ljungeld, a.f förstånd.
Men då är klart, emedan förståndets väsende är san- ning, att hela qvickhetens värde, lika med allt värde i him- melen och på jorden, återkommer till sanning: såsom all
li^ THOMAS THOKILD.
smädelse, i alla sina arter och grader af retelse och Ivsande ståt, ändtligen måste ses nedstörta i en och samma afgrund af lögn.
Och nu först, min herre, kan jag lägga handen på bröstet och för hela verlden bedyra, att jag ärligen och välbetänkt gripit an det ärofulla verk att kritisera edra kritiker.
Jag har sökt lagar af evig rättvisa, för att, lika evigt, med dem kunna skydda friheten af allas hasta vett.
När ni besinnar, huru alltid vigtig, huru hög, huru helig denna frihet är; så finner ni ock, huru ovärdigt det vore att hknöjdt se den förloras i oredan, i busskrämseln, af små fantastiska tyrannier.
Om något svagt under himmelen förtjenar att ömt vårdas, att heligt skyddas, så är det visst de dödligas upp- stigande rett, i sin första spädhet redan vackert, i sin barn- dom lifligt jollrande, i sin ungdom ännu halfvildt och irrande, men i alla dessa oHka skepnader, i alla dessa grader af den eviga ordningen, på vägen till manlighetens styrka och skönhet.
Huru klart, min herre, är det icke, att skulle allt det i menskligheten, som kan tadlas, som kan, äfven rättvist, dömmas till svagt och ofullkomligt, skulle allt det af en tyrannisk kritik härjas, så vore hela menskligheten snart en öken.
Ty hvilken mästare var så stor i snille, hvilken man var så stark och så ädel, att han icke, lika enfaldigt, som vi alle, började med barndomens joller, gjorde ungdomens vildheter, kände hela svaghetens irringar och nöd?
Ni och jag — af hvilka fattiga sagor och visor började vi ej att förtjusas? hvilka ömkliga verser, grannlåtsbref och tal jollrade vi icke ihop?
Hvarest var dä denna höga trotsiga smak, som kallar sig sjelf enväldig och gudomlig; kallar allt, som är öfver den, rasande; kallar allt, som är under den, ovärdigt att se dagen?
Snillets verld, som utgöres af menskliga tankekrafter, liknar den utvärtes och borgerliga. Om i denna, genom det
KRITIK ÖFVER KRITIKER. G9
vildaste af allt tyranni, och med sken af den höga gransk- ning att rensa samhället från det felaktiga, ni ville utdömma och förhärja allt det, som i klädsel, gång, seder, lefnadssätt, vore dåligt eller misslyckadt; allt det, som är ringare, ned till det ringaste; ja, om det endast vore allt det, som så ofta för edra ögon ter sig i smuts och trasor — hvilken alllförfärande Attila skulle ni icke blifva i den borgerliga verlden, och huru mycket, i sina lägre ordningar och med alla sina fel och lyten, nödvändigt, högst nyttigt, alltid värdt att skyddas, skulle icke störtas, för att lemna de få alldeles höga qvar i sin högsta makt, men utan ett rike!
Skulle mästare ock kunna tänkas så födde till Gudar, att de aldrig känt vår naturs irringar, aldrig rönt, ]ru'u lätt det är att misslyckas, och mest lätt, när man som bäst försöker, när man aldrahögst bjuder till; med ett ord, så födde, att de voro långt öfver menskliga öden — är icke ändock just allas svaghet, mer eller mindre, vilkoret för sjelfva deras gudalika makt och ära?
Låt oss derföre icke så utgranska verlden, att vi göra den öde.
Det som tillhör oss att göra, är just tvärtom, att glä- dande lifva, muntra och uppelda allas scaghet till de bästa försök den mäktar: vi skola snart se i dessa försök mycket, som är lifligen vackert, åtskilligt, som är ädelt, något i sin misslyckning märkvärdigt och kanske stort, och då alla så uppeldas af alla, skall ändtligen uppstiga denna värdiga manliga skönhet, som så tyckes reta edert nit: »ett upplyst folks rena och högsta vett», eller, om ni kanske mera är van vid dessa ord: »vårt fäderneslands Smak och Snille».
Sådan, min herre, är i sin verkan den gudomliga rät- tighet, som jag kallar friheten af allas hasta vett.
Och om det är ett tyranni, det är, högsta brott, att drista det minsta emot densamma, så liknar det alldeles ursinnighet, att i lekande fräckhet drista allt deremot, lik- som kunde en ära finnas i just den högsta vanära att trotsa alla lagar.
________ :^=)
*) Här följer en detaljerad kritik af Stockholmspostens sätt att kriticera 1) Talare, 2} Poeter, 3) Teatern, 4) Ö/versättninfjai\ ö) »Nija och dristiga snillen» (Manderfeldt, fi3rf. till ett arbete »Om den falska politiken») och 6) Gamle lärde (Giörvvell).
70 THOMAS THORILD.
Mine läsare!
Sådan är, enligt klara lagar af rättvisa, enligt en ren och naturlig sinneshöghet, en kritik öfver de vettlöst arga och vanartiga kritiker, som hittills varit de enda och allmänna.
Må ingen anse detta ämne för litet, som icke föraktar nationens bästa uppstigande vett, och icke hatar allt det rätta och vackra i menskligheten!
Såsom den sanna storheten består deruti att upphöja allt omkring sig, för att uti allt det, som andra hafva af vackert och af höghet, se och njuta sitt eget välgörandes gudomlighet; så är det åter en låg själs öde eller raseri, att göra allt omkring sig lägre, för att sjelf vara hög.
Det minsta tyranni liknar det största: och det är endast, endast genom elt och samma förstånd, man afskyr och nedslår begge.
Träldomens rysliga mörker — kommer icke på en gång: man vänjer sig dertill, genom små skuggor och lätta för- färelser.
Äfvensom, på andra sidan, det eviga, rena och gudom- liga sanningens ljus, som gör mensklighetens dag, i hvilken man ser och njuter lag och sällhet — det uppstiger från en gryning, som lätt kan förskymmas. Allt i sin början är svagt. Men utur denna svaghet, om den lifvas och skyd- das, uppstiger nationers vett och nationers ära.
En vild och laglös kritiks verkan är, i tvenne klara ord, denna: ' att så skrämma oss för felen, att vi aldrig våga en dygd».
Och om sanna och likliga fel icke äro nog, så med lögn och våld gör man fel: för att på denna fantastiska uselhet uppstiga och förhäfva sig!
Denna låga högfärds raserier måste hafva ett slut. En publik bland oss bör danas, med lagar och med förstånd, hvilken, när så fordras, kan höja sin röst för allas rätt.
Om hos er, mine läsare, lefver en känsla af rnensklig höghet, en gnista af gudomlig eld, så måste blotta skymten af en träldom väcka hos eder afsky, förakt, och en innerlig harm. Men här, under denna vanvettiga kritiks ostyrsel, är det de första vackra och heliga tillbud att upplysa, röra och glada oss, som man skymfar, är det de första svaga blom- ster vårt fäderneslands snille åt oss frambär, som man be- spottar, är det min, edra, våra bröders själar, som man
KRITIK iiFVER KRmKER
gör försök till att trampa: och denna ovärdigaste af all träl- dom införes uppå oss, icke af en envåldskonung, utan af en skolmästare!
Denne'-'), i ett blad, livars anda alltid var arg, var lösaktig, var en pojkes yrsla; denne, som i blod och lifs- andar har liksom en syra af herracäldet, och som derföre alltid hädat folket.
En njugg och jäfvig menighet; denne kan ändtligen drista att med de högsta utrop af be- röm kröna den vandaliska dumhet, det munktidernas bar- bari, den nästan ramande högfärd, som midt i filosofiens tidehvai'f icke skyr att säga oss — att man ej kan vara ädel utan att vara adelig: dä likväl en ädel, icke adelig, alltid var den, som gjorde all adel: och då både konungar och nationerna längesedan afgjort, att det är icke ärans vålnader och skuggor man behöfver till rikens sällhet, utan ärans kraft och väsende''"'').
Denne, denne endast, kan ock lära oss: »att man icke bör uppoffra smaken åt sanningen.
Likasom den smak, som kunde vara etnot sanningen, vore annat än vanvett.
Men en okunnig högfärd ger oss sådana orakler.
Han visste icke, att den smak, som är värdig att näm- nas ibland menniskor, icke annat är, än en — högre san- ning, en högre lag af det rätta, hvaraf alll det mindre får både sin vigt och sitt mått. Och att således, när behaga är högsta lagen för ett spektakel, det deraf följer, att man bör sky en styggelse, låt den vara aldrig så sann.
Men, mine läsare, såsom ingen nation har ännu den klara, milda, höga rättvisa jag sökt framställa i denna bok, och för hvilken jag väpnat mig: så äfven, på det vårt fäder- nesland icke, så länge som andra nationer, måtte dåras af den omätliga, fånigt stolta, barnaktigl löjliga flärd (af vackra konster, af snille och smak, af verser och poesi, af stil och vältalighet), som man satt i stället för en ren och naturlig tanke, i stället för det sanna förståndets kraft och skön- het — • skall jag, innan kort, våga gifva en annan liten bok: >->Den Iiöga kritiken eller om det sanna snillet •>->,[ hvilken
*) Det är, hvar och en liten kritisk tyrann.
**) Th. svftar här på Kellgrens smickrande anmälan i Stoekliolms- Posten af Zibeths inträdestal i Sv. akad , hvilket försvarar ärftligt adelskap.
72 THOMAS THORILD.
jag så klarligen skall skilja stympares konstiga joller ifrån det som har rent värde och naturhg vigt, att ingen skall mera behöfva någon kritisk skolmästare, utan blott sin egen själ, för att i hela vitterheten hafva en äkta smak.
Emellertid må ingen förnya det gamla kortsynta inkast, att man är »för hård». Hela detta allvar är ett skämt, då ni jemför det med långa tiders missdåd, med så många skymfades qval, med de förfärande skuggor man i sitt gyck- leri vågat kasta på snillets och ärans väg. Det är sant, jag är icke mild emot den omilde: jag smilar icke åt den som gör våld: jag smädar smädaren. Men aW förtjenst, äfven hos den som jag mest hatar, är mig helig. Icke snillet, icke dygden hos min fiende, utan dess vildhet och dess vanart gör honom till min fiende. Undrar ni derpå? Ser ni ej huru ofta man förer de vackraste sötungar till tukthuset, icke der/öre att de äro så vackra, utan derföre att de äro så odygdiga?
Det är lätt att lefva i sin milda ro. Men den, som naturen gifvit en känsla för menskligheten, en gnista af gudomlig eld för sitt fädernesland, den kan icke njuta de personliga Ijuftigheter on feg ro bjuder: han kan icke säga till sina bröder i vett — »cälan, mine Jierrar, låt oss smickra hvarannan! Låt oss dela mellan oss den stora rättigheten aii förf älska allt! Vi böra vara Gudar: resten bör vara hedningar».
Nej. Sådan är icke snillets lag. Detta är icke ärans röst.
Och här — - skulle jag sluta detta lilla arbete, om jag ej i första delen bestämt för mig den plan, att af gransk- ningens heliga lagar göra en tillämpning på omdömen i allmänna lefvernet; det är på den kära, förtroliga, dagliga, hemvanda Försmådelsen, i hvilken vi alle liksom lefve, röras och hafve vår varelse.
Om Försmädelsen i allmänna lefvernet.
Den naturliga vägen till höghet är — att med sin för- tjenst upphöja andra. Hvaraf händer, att då ingen dödlig kan känna sig upphöjas utan ett lifligt nöje, han ock ser upp till den som upphöjde honom, såsom till en välgörande Gud.
KRITIK ÖFYER KRITIKER. 73
Ett begrepp om den sanna högheten, hvilket är äfven så vigtigt, som klart. Emedan eljes under solen ingen pyssling finnes så liten, att han icke, för sig sjelf, har sin lilla höghet.
Försmådelsen deremot — är den vildhet, att med lögn och konst göra andra lägre, för att sjelf vara hög.
Hvaraf man ser, att försmädelsen i sin lefvande bild — är en låg själ, eggad till äran, och som reser sig upp i sin styrka.
Men väsendet af all försmädelse är att — med lugn förnedra. Ty förnedra med sanning, är endast en hög- sinnig harm, en rättvis och gudomlig hämd, sådan som lagstiftarens, då han straffar.
Nu, denna Försmådelsen, det är den vilda, men mäktiga anda, som sätter alla samqväm i Europa så häftigt i lif och rörelse, att om man i denna stund kunde taga bort den ur verlden, skulle det göra samma verkan för edra sinnen, som om ett brusande vattenfall i ett ögonblick upphörde.
Men skullen I väl, mine läsare, någonsin hafva för- modat — att det är just vår Jina politess, som födt för- smädelsen: att det är den milda lögnen, som födt den vilda lögnen: att det är ödmjukheten, .som födt högfärden, och modestien, som födt oförskämdheten f
Detta är försmädelsens korta krönika.
När man först såg de förnämas duglöshet, men likväl fann det nödigt att krusa för deras förnämhet och utvärtes betydelse; så infördes snart i allmänna lefvernet, såsom en liofsed, bruket att sedigt ljuga; och på denna milda lögns kredit uppsteg lika snart högfärden i allas själar, i början med osäkra, sedan med djerfvare, sist med skamlösa anspråk, som rasade upp till vildhet. Det kittlade Ijuft, att på ett så lätt sätt vara bög. Man gjorde till sin laghga ära, allt hvad man med lögn kunde anses för. Sedigt ljuga blef en skyldighet: vara en, större eller mindre, lögnens prins, blef en rättighet.
Såsom på den egentliga och nu allmänna krediten yppigheten dristigt storas, rasar upp till öfverdåd, och till slut trotsigt pockar på rättigheten att bedraga, så har det ock gått till i menskliga samlefnaden: så har man der för- häft sig på den kredit, en feg, men fin och sedig lögn gaf. Den fåne, som först så ödmjukt tillbjöd allt på borgen, spottas ändtligen dristigt i synen.
,4 TIIUMAS TJKIKJLD.
Lögnens egna grundlag för sederna var väl icke utan sin klara billighet. Den lydde så: Smickra du mig, så si all jag smickra dig; det är: ljug du mig stor, så skall jag ljuga dig stor. Men denna jemnlikhet, oaktadt dess infamt äkta skönhet, anstod icke länge en vildare högfärd. Inbillningen är oändlig. Lögnen tvangs att taga vapen för hvar och en. Man började förnedra andra, för att sjelf vara hög. Man försmädade.
Och så började än det huroniska^') massakrerandet af hvarannans heder, än det italienska fina mördandet med dolkar höljda af blomster: så började det leende barbari, som nu gör hela samlefnadens lust och liflighet.
Ar icke denna lilla krönika sann, mine läsare? Jag frågar hvars och ens själ. Ar don icke kort, klar och för- bannadt vacker V
Vi föddes dock till något ädlare: till en ren och odöd- lig höghet. Hvad skola vi göra? upplyfta våra ögon till himlen, skämmas inför naturens och sanningens Gud, och svära att blifva värdigare menniskor.
Men emellertid, till styrko för vår tro, låt oss se för- smädelsen närmare; och sedan, med ädelt mod, söka att återställa de gudomliga lagar, dess vildhet så länge trampat.
Jag har funnit, i våra fint barbariska samhällen, trenne stora .slag af Försmädare. Hvilka jag, med samma rätt, som Adam fordom med sina bestar, nämnt efter deras natur:
1. Rjjiare, 2. Grinare, 3. Fånar.
L Rijtare. Dessa äro i lif och själ barbarer. De hafva en enda verklig känsla, och den heter: jag. De hafva en enda rätt klar idé, och den heter: jag är jag. I allt annat är lögnen hos dem orygglig, har ett slags dyster höghet, har vigt och ett säkert majestät. Med en vink göra de lögn, liksom skapande. De skulle kunna hålla en juste, noble, ferme conversation med Beelzebub, utan att stappla, utan att blinka. I England finnes den ädlaste rasen. När Fox'-'*) en dag blir hurrad af folket, skrifva de andra mor-
*) Huroner och ii"oke.ser tvenne indianstammar. **) Och detta är icke satir, utan rent faktum.
KRITIK OFVER KRITIKER.
gonen helt kallt: »Fox höljdes med smuts i går af pöbeln, under förbannelser»; när Pitt en dag blir uthvisslad af pöbeln, skrifva de med samma köld: »Pitt fördes i triumf i går af folket, och i tusen rop af lefve! kändes för landels fader». Desamme bevisa klart — att menskligheten är en sjuk hjernas dröm, och att slafhandeln följer af Guds ord och naturens lag. Annorstädes finner man få så bala rylare: men destomera af ett himpnare slag, som, med ett eget, mera mildt namn kallas Fähundar. Dessa ihop med de förra göra dock ett förfärligt vrålande af Fövsmädelse. En verkan, .som är nog naturlig. Ty de känna ej mer än ett förståndsfel, och det heter cjalem^kap; och ej mer än ett fel i hjerta och seder, och det heter iiifami. I politik, i vitterhet, i det finare umgänget, är det dummaste, det bå- laste, det förfärligaste ord alltid deras röst. Ty i alla saker är rytaren icke anklagare, icke domare, utan genast bödel. Och om han icke sjelf, i sin fräckhets allmakt, skapar infami; så tillöker, så sprider han all den som kommer; så gör han sitt hus eller sitt samqväm till en lögnens gäst- gifvaregård och sig sjelf till en försmädelsens hållkarl, som ger den ra.skaste skjuts åt hvar nidings dikt, och ler hjert- ligen, när han ser, huru dam och smuts står omkring på färden. Men detta är rytarens lek. När de blifva onde, då är minsta ironi pasqvill, minsta fel eller skönhet det mest dumma eller förryckta: då är den bok, livaraf de ej läst en rad, högst infam och absurd; då kunna de spotta sjelfva skönheten, sjelfva gracerna i synen: och, i ett rytande tumult, är för dem då, som det först bär till, helvete him- mel och himmel helvete. Om man kunde se själen i en rytare, så skulle hon se ut som en irokes i sin krigsståt*), det är, med ansigfet färgadt öfver af blod och svarta breda tvärstrekar.
De mildaste rytare äro de, som man kan kalla u/var, hvilka dragit sig utur verlden till någon klyfta, hvarifrån de se allt i svart: de hafva ej mer än en ton: den bådar olycka.
II. Grinare. Såsom rytaren är utan allt maner, så består deremot grinarens lögn och smädelse i bara maner. Han har sitt namn deraf, att han, nästan alltid, mer eller mindre, ^rm-smilar.
*) Se not fö reg. sida.
7(3 THOMAS THOKILD.
Man säger i dagligt tal, att en rytare — skär äran af folk; men denne klipper äran af folk. Han smilar, han bi- faller: »ja, det är väl så, men . . .ja, det är visst en bra karl, om bara inte. . . Hvaraf man ser, att men och om — utgör hans lilla förbannade sax.
En grinare är alltid, fast osynligen, lytt och skef, och har någon fin förderflig syra i blod och lifsandar. Om ni kunde se rätt hans väsende, skulle ni få se huru förståndet skelar och hela själen grinar i honom.
Det är honom omöjligt alt se någonting rent, klart, och i en gifven karakter. Om ni ville slå ihjäl honom, kan ni icke få honom att se denna saken simpliciter såsom denna saken: utan han måste nödvändigt se bredvid.
Således finner han, till det klaraste faktum af en ren ädel dygd, alltid en liten mörk nidingsaktig orsak; till den sannaste förtjenst alltid ett fel; till hvar skönhet ett lyte. Och såsom han ger åt allt godt en förskefning, så ger han ock åt ett uppenbart fel den vridning, som passar sig med hans tycke, hans smak, kabal och lilla infama vänskap.
Med denna konst, hvarigenom evigt allting 7)?ennas och ömmas, danar och fullbordar han ändtligen sin stora, egna karakter, som är: att se så mycket ondt han behagar i det goda, och så mycket godt han behagar i det onda.
Voltaire, med allt sitt snille, var en så stor grinare, att han grinade Gud sjelf i synen, såsom man kan .se af hans poem öfver Lisabons förstöring: det var då icke underligt, att han gjorde spe — af naturen och af Rousseau.
Herrar Grinare äro af alla regeringar och af alla religio- ner: ty, genom deras förskefningssnille, är, för dem, allting allt Jivad man behagar. Således kan allting smädas, och allting panegyriseras. Grinare göra lycka i hof: fastän de göra narr af både sina Auguster och sina Maecenater. Stats- män och politiskt folk — grina alltid efter konjunkturen.
Ty i allt grinande ligger den skarpsinniga konst — att förställa och vanställa.
Det som står rätt förargar naturhgen en grinare: han måste nödvändigt hafva det uppner, eller åtminstone på kant. Derföre gör han parodier, är kär i parodier, har sin lust i fars och i allt hvad som grinar. Och denna smak är det enda som är rätt hos honom: emedan hans egen själ ej annat är, än en lefvande parodi af all mensklig skönhet och all naturens sanning.
KKITIK OFVER KRITIKER.
Ibland är en grinare rätt rolig. När han recenserar ett projekt, fullt af godhet och välmening; så hänger han en tafla af en omöjlifj solvisare i ändan på detta projekt. Hvilket är alltför qvickt: fast han då ej kommer ihåg, huru mycket oändligen löjligt man kan hänga i ändan på en recensent, utan att det just bevisar något.
Alla grinare under solen — arbeta på ett enda stort problem, som de lämpa på allt i hela menskliga lifvet, och det är detta: Posito en förskefning in infinitum, huru mycket gement kan finnas i detta goda, och huru mycket godt kan finnas i detta gemena?
III. Fånar. Dessa kunna aldrig beskrifvas klarare, än så: Fånar ära Fånar. Men huru dessa kunnat komma att få en ton i terlden, det är litet svårare att uttyda. Dock är jag, mine läsare, så lycklig att kunna hafva den äran att säga er denna hemlighet.
Det gick nämligen så till — att denna ton gafs först af 6q förnäma fånar: och ehuru han strax fans ihålig och tom, var han dock stor, och imponerade mycket för det rika och präktiga instrumentets skull. Derpå antogs och upprepades han snart af alla mindre förnåmheter, ända ned till den minsta. Så att man nu med visshet kan säga, att fånarnes ton i alla länder härrör från alla åe förnäma i högsta rangen, från alla de förnäma af prester, lärda och em betsmän, från alla de förnäma borgare, från alla de för- näma bönder, från alla de förnäma stackare, som i alia tider utan vett, tonat öfver ämnen.
Nu, låt oss se detta nya slägtes Ivnne.
En Fåne — förargar sig så öfver all klar och hög idé, all klar och hög förtjenst; som kalkonen öfver den röda färgen. Han kan för sitt lif inte talat!
Allt hvad fåne är, bär sig förnämt till. Han äfven tänker, och har sin princip. Ofta ler han, och säger tyst i sin själ: Jag kan. Derpå lägger han till, med förvissad harm: Skulle jag inte kunna?
Jo. Jorden ser väl ut, som de förnäme fånarne hade kunnat!
En äkta fåne var biskop Bonifacius med sin kära påfve Zacharias, som satte Virgilius i bann, för det han trodde antipoder. Gamla verldens 30,000 gudar, otaliga religioner, mysterier, är allt fånars skapelse. Ifrån Sokrates till Rous- seau — förföljdes, fängslades, landförvistes, brändes de vise
78 THOMAS THORII.D.
och de stora snillen endast af fånar, på andra lärdare fånars rop.
Någon gång skrifva sig fånarne, liksom klokt folk: Pro sensu communi. Men de kännas derpå, att såsom deras fäder trodde hvar man af stort snille vara en trollkarl, som hade kompact med fan, så tro desse hvar man af stort snille vara galen. Det är naturligt, att bland fånar är högsta fånigheten vishet.
Men ingenting i verlden är roligare, än när en fåne gör sig slug'.
»Krig, säger han, är nyttigt: tij, och här hviskar han leende af höghet att kunna säga ett sådant mysterium, ty det är en åderlåtning: och sedan är det stort, ser ni, att förstöra. »
»Folket, ropar han ibland något sticken, Iwad är det der folket för slag, som ifras så mycket om? Folket är ju detsamma som pack.» Derföre räknar han rikens ordning så här, i tre grader: de förnäme, folket och fånaden.
Yppigheten prisar han dock högre än både krig och förnämhet. »Huru många, skriker han, huru många föder icke yppigheten?»
Och när härvid en vettig karl faller in, något uppeldad af harm:
»Huru många föder icke ljuga och stjäla'? Utan laster och missgerningar, förföll ju strax hela det ståtliga domare- och polisvcrket i alla riken? Yppigheten föder många: men vi föda yppigheten, med vår must och blod, tills vi stupa af vanmagt. Och ert sluga krig, herre, det är en åder- låtning, på hvilken ni kippar efter andan, trånfebrar i många år, tills ni dör som en narr på konsten, om par miracle någon vis och stor man ej kan frälsa er: Krigs storhet i förstöra är en fånes dikt, ty större förödelse, än en hel armé af hjeltar, gör en här af egyptiska möss, eller annan ohyra, som slår ned pä ett land. Älen folket, som ni kallar pack, är just den sanna stora mensklighet, som i sin svag- het födde er och allt hvad som är högre än ni, och som i denna stund närer eder alla, o m, i aren duglöse, så, som en fattig bonde närer lössen på sitt hufvud!»
När, säger jag, en vettig karl, något uppeldad af harm, faller in med all denna sanning — så stöter fånen på den som sitter honom närmast, och hviskar: »det är en lärd
KRITIK ÖFVKH KKITIKEK. 7'. t
karl (ty geni tar han för svartkonst, eller galenskap), det är en lärd karl; men han tänker för mycket!»
Hvar ny tanke, hvar fri tanke, hvar hög och dristig tanke, ja, nästan hcar tanke, stöter en fåne. Ty han döm- mer allt efter minnet och den brukliga smaken. Smaken? Ja, det glömde jag att säga: han tycker oändligen mera om smaken, än om förståndet.
Också bryr han sig mycket med vackra konster. J\Ien det gudomliga sanna, som gör all ren och hög skönhet — det är honom så obegripligt, .som alla de 7 djuren tillhopa vid Guds tron i Uppenbarelseboken, på hvilka han annars djupt studerar.
Ni kan af detta se, livad fånarnes ton är för en märklig oto7i, fastän i moll; och hvilken helvetes koncert, ihop med rytarnes vrålande, och grinarnes gnäll, denne oton måste göra, af försmädelse i verlden.
Och fZe.sse äro nu menskliga samlefnadens bestar, sa kallade för deras oskälighets skull: hvilka jag, såsom Adam, nämnt efter deras natur, och, såsom Linné, karakteriserat, icke efter färg och ovissa lynnen, utan efter deras ädlaste delar. Men såsom moraliske bestar, skiljer sig deras okynne så: Rytaren slukar med hull och hår. Grinaren sargar och sliter, Fånen bara glafsar — - förutan när han förifras och rätt blir arg, då bålet och ecig fördömelse icke äro honom nog, såsom man ser af för detta fånarnes konung, påfven, af Spaniens autos da fé, af korstågen; ja, man kan vara viss på, att det var, icke rytarne och icke grinarne, som begge urskilja sitt rof, utan fånarne, som korstfäste Kristum, ty der står: de veta icke livad de göra. En anmärkning, som jag här gör, mine läsare, på det I icke måtten le åt all denna fasa, liksom vore det enda onda uti bestarne ohygg- ligheten af deras läte i samhällen. Nej, tvärtom; de äro verkliga vildbestar, och hvar käck karl bör rösta för ett allmänneligt skall efter dem. För hvilken jagt jag ambi- tionerar att vara en Nimrod, eller, om ingen vill följa mig, helt ensam dessa monstrers Herkules.
Emellertid, för att hämma den synbara starka bestifika- tion, som, i ett vanvettigt smädande, dagligen sprider sig i hela samlefnaden, — skall jag gifva, emot de tre arter af
80 THOMAS THORILD.
oskälighet och vildhet, hvilka vi ofvan sett, tre lagar af den högsta enfaldighet och klarhet.
1. Om en Autor vore så säkert en Gud, som han är säkert en menniska; så borde han, i likhet af dessa gamla ord: »Varde ljus, och det vardt ljus», skrifva emot alla rijtare, blott och bart, denna lag: vet hut!! ty verkan deraf skulle genast vara: och man visste hut.
Men nu blott en menniska, kan han hafva endast mensklighetens styrka? Han kan se dessa rytares oskäliga vildhet med en hög, ren, lefvande harm. Han kan skrifva denna lag:
Byta kan en best, skria kan en åsna, rårna kan fänaden.
Det vill säga: att allt det väder, som kan komma ur det största vilddjursgap, bevisar intet mer, än att det var ett fanders stort gap, hvarutur det kom.
Det är obegripligt huru, då en rytare är det yttersta af mensklig råhet, så, att man gerna kunde slå jern öfver nosen på honom och sälja honom till en savoyard, och så, att en verklig huron är i vett och seder en halfgud emot honom, huru, säger jag, han kan, i en mensklig samlefnad, icke allena tålas, utan äfven tros af ett väldigt antal.
Så förfäad kan då en menniska blifva, att hon icke känner mera någon enda lag af vett, af ära; utan bara ryter, utan bara ramar!
»Han är galen! Han år gudomlig!» Finner ni det minsta mer, i det ena, eller i det andra, än en — mun full luft?
Det mest rytande tadel, det mest rytande beröm: han for till helvete: han for till himla! dessa stridiga rop — hvad visa de er annat, än två styfva nöt, som bufflas för ro skull, under det de vänta på klafven om halsen?
Hvad kan ej den ryta fram — som är alla sakers, icke anklagare, icke domare, utan genast bödel '^ som derföre har sitt lif, sin lust i tillvitelser, mörka som afgrunden; på hvilka ofta är omöjligt att hafva minsta bevis; och åt hvilka man kan tänka sig, huru Beelzebub, der nere, med ett löje, liksom en strimma i natten, nickar af välbehag.
Huru djup måste icke dens egna ärelöshet vara, som kan göra sig en lek af att störta andras ära! ja, som i sin fräckhets säkra höghet kan skratta åt rimlighet, skäl, bevis!
Men att en dum, en fräck lögn, oaktadt all dess högsta
KRITIK ÖFVER KRITIKER. SI
dumhet ocli fräckhet, kan i alla samqväm tålas, kan tros, kan upprepas och spridas — det, mine läsare, visar oss endast, att stora hopar af menniskor finnas, för hvilka naturen icke stiftat någon högre lag, än denna enkla: när ett nöt ramar, så ramar all fånaden.
Hvilken idé, som kan lämpas på allt förgudadt vanvett i religion och politik, är på det riktigaste tagen nr naturen. Ofta, då ni hör stora drifter af verklig fänad bålast rårna, får ni ej annat skäl, än detta: (// den der kladdige stuten råm.ade först.
2. Emedan en Grinare är del mest falska och osäkra af allt falskt och osäkert under solen, så har jag ock, emot dess konstiga arghet, varit nödgad att utfinna en lag, lika klar med verkligheten, lika vidsträckt med naturen, och som gäller med samma oföränderliga stränghet ned från djupaste afgrund upp till högsta himmelen. Hvilken lag lyder så:
Detta är Detta.
Såsom allt grineris väsende består deri att se bredcid, inunder, uppö/cer, bortom; så behöfves en sådan förfärlig stöt af nödvändighet, en sådan bål röst af förnuftet, för att hämma dess vilda språng och irringar.
Om man ville uttrycka denna allvarsamma lag på ett mera grinande sätt, för att derigenom göra den mera naturlig för alla grinare; så kan det ske så här:
»Hvar sak för sig, min lille herre! Hvar sak för sig, min lilla fru!»
Ty är det ej i detta nuvarande alltings förgrinande, är det ej, mine läsare, likaså harmligt som undransvärdt, att man ej kan berömma en sak, om aldrig så uppenbart god, eller lasta en sak, om aldrig så uppenbart ond, att icke strax en liten sieur eller dame är färdig att grina till ett om, ett men, ett bredvid, ett inunder, ett uppöfver, ett bortom, ett litet qvickt och klyftigt annat, än den saken, hvarom talas? Och detta för den lilla söta och gemena förnöjelse, att med lögn kunna förnedra, och med lögn kunna upphöja allt hvad man behagar?
Således har jag aldrig i mitt lif fått berömma Carl den tolfte för att vara en hjelte, en halfgud i själens kraft och höghet — utan att strax den lumpnaste, som hört det, grinat till, styggt som en Blaren, emot hans ära, tills han hunnit komma fram med sina inkast af allt slags skefhet:
Svenska 1'arnassen. IV. 6
82 THOMAS THORII.r>.
»Men — han anlade ingen enda fabrik för nattmössor: Men — han, han tänkte ej som kungen ... i min hjerna: Men — han handlade ej som i vår tid, ej som i andra tider; Men — han var (tänkte jag, och log) så uppenbart Carl XII helt rent, som ni är en grinare, en äkta Blaren i förstånd och ärlighet.
På detta sätt rasar man grinande fort i oändlig för- skefning, med inkast, som gå ut på detta: Sokrates och Seneca kände illa katekesen! Cato bar sig icke åt, som salig moster ! Bruterne voro icke så söta, som småsekterare, Cromwell och Herkules icke, som en symamsell!
I vitterheten — är allting så fr»rgrinadl, att ni der knappast vet, om Shakespeare och Milton äro gudar, eller fånar; om Homerus är en hjelte, eller en käring, om Ossians sånger äro en slagdänga, eller det sublimaste af mensk- ligt snille.
Genom grinares fräcka konst -- är ingen man i verlden så stor, som icke blifvit förnedrad till en tossa; och ingen tossa så liten och grå, som icke blifvit klädd i solens glans och upphöjd till en gud.
Genom denna fräcka konst — kunna vi alla, när som helst, grina upp emot himmelen i trots af den ädlaste föv- tjenst; och grina ned i stoftet för den lumpnaste titel. Ja, vi hafva, genom en lång vana, våra ansigtsmuskler så stälda till grins, att vi åt hvilken som kommer, kunna i samma ögonblick grina en kompliment, eller en smädelse, det är, en lögn för, eller en lögn emot.
Mina läsare! Låt oss derföre flitigt upprepa vår klara, stora lag:
»Man berömmer icke det lastvärda, utan det berömliga, i allting. Man kallar en man stor, icke för det, hvaruti han är liten, utan för det, hvaruti han är stor. Man prisar i en handling, icke felet, uian förtjensten; och tvärtom. Så i allting. »Hon år vacker», icke för den YiWa fulhetens skull ni behagar grina fram med, utan för allt sitt vackras skull. »Han är god, vis, stor och ädel»: icke i hän- seende till de deremot stridande irringar, ni hos honom kan finna, utan i hänseende till hans uppenbara handlingar, ådagalagda fakta, af godhet, af vishet, af stort och ädelt sinne.
Med ett ord, låt oss — rent skilja alla saker, och sedan förena oss i denna röst emot alla grinare och grinarinnor:
KKITIK ÖFVEB KRITIKKR. 83
»Min herre! Min fru! En sådan sak är en sådan sak. Faktum är faktum. ■»
Detta är Detta.
3. För Fånar skrifvas inga lagar. De — måste föras genom vanan och exemplet af andras vett.
Dock kunde man för dem jollra så här:
. . . Krukan, sjelfva krukan har hon icke sin ton i' Men hvad bevisar den, annat än att sjelfva krukan har sm ton ? Om man nu satte fram en kruka vida mera stor och rar, kunde den gifva er mer, än en större krukas större ton? Äter, om man gjorde' rönet med en icke allenast stor, utan högst dyrbar kruka, förgyld, emaljerad, blomstersirad, med dråpliga mästerstycken till grepar, ja, om man kallade henne rikskruka, och om man skref på henne den ofantligasle titel i asiatisk stil, såsom: y> Den Jirmanientaliska alla krukors kruka». Säg mig, skulle en sådan krukas ton ändå vara mera, än en krukas ton?
Det kunde kanske hända, att en fåne häraf skulle märka, att allt hvad man säger utan vett och skäl är — fånigt.
:!-. il;
Men, det är nog. Jag har visat allt det lumpna, allt det lågt löjliga, .som är i försnuidehen.
Om vi, mine läsare, tro, att någon höghet tillhör men- niskan ; att det sanna, det ädla, ända till en viss gudom- lighet, är vår lott — så besinnom, att i all försmädelse, i allt omdöme ulan skäl, utan bevis, röjer sig — ett bofaktigt lynne, ett falskt vittnande, en leende oärlujliet, en låg själs fräckhet. Beslutom att i en oss mera värdig, i en rätt rnensklig, sinneshöghet — taga hvar sak för livad den är: dömma allt efter sin art och sin grad; och rättvist minnas, att ingenting göres för sina fels, utanför sitt värdes skull.
Under denna sista lags beskydd flyr jag — och slutar min Kritik öfver kritiker glad, om jag dermed kunnat gifva det minsta utkast till en Lagstiftning i snillets verld.
Jag förklarar heligt, att jag knappast känner en enda af de personer, som jag här försvarat. Men rättvisan känner alla.
84 THOMAS THORILD.
Om stilen i sista stycket af detta arbete, vädjar jag till de små förklaringar, som sluta andra delen.
Stilens rätta höghet är att göra en sak liflig och lef- vande, det är, att visa det sköna i all sin skönhet, det stygga i all sin styggelse.
Man målar icke det fula vackert. Man målar icke fan — i morgonrodnans guld, i solens glans, i himmelens azur; likaså htet som en so i rosenrödt.
Derför fmner man ock en målare, som är stor i kolorit, lika stor i sina mörka färger, som i sina ljusa färger. Kännare säga: det är samma pensel.
Stilens frihet är densamma, som snillets. Denna fria stil bör gå lika långt med sanningen; det är, den bör vara så skön, som allt det sköna, så förfärlig, som allt det för- färliga; den bör gå så, djupt, så högt, så vidt, som tingen, och ej hafva ett mindre mått, än naturen.
Noter.
(TiU .-^uK 41. j
1. Emot denna kärnpunkt i Thorikls kritik, som drabbar Stock- holmspostens öfversitteri mot yngre literatörer, vänder sig Leopold i sin antikritik och yttrar dei-städes:
En författare, mindre förundrad än ni, min herre, att hafva ett par tankar; mindre fallen att uppijläsa, uppdrifva, utspänna till all- männa lärosatser livart litet begrepp, som upptindrar i hans hjerna; mindre hastig att anse dessa ordskryllande tomheter, sa nära intill gränsen af det .<tora intet, för något djupt, rart, sublimt, oerhördt; en sädan författare, min herre, i allt sa olik er, skulle kanhända hafva anmärkt med ett par rader, att man i Stockholmsposten tilläfventyrs någon gäng sträckt den vittra kritiken till allt{(ir obetydliga skrifter, och att hon vid andra tider kanske förgätit den skonsamhet, som vid dem kunnat finna rum. Men att nu säga dessa enfaldiga, klara och sä litet vigtiga saker, huru vidt öppnar ni ej munnen ? Huru sväller och jäser ni ej af stoltheten att undervisa? Huru brakar ni ej ert lilla ämne, att deraf göra en majestätlig lagbyggnad? Ty jag frågar er inför hela den läsande och dömmande publiken, livad har ni verk- ligen sagt annat i alla edra tre delar? Eller livad annat än detta har vi velat bevisa med hela denna barnsliga uppställning af grunder, lagar och förklaringar, hvarmed ni, utan all misstanke af löjligheten, och i den sämsta jargon, nägi-a lagstiftare pä jorden talat, fullsladdrat er bok? Jag säger fidlskcUlrat, ty jag t villar, att det gifves en enda lä.sare, som af allt livad ni skrifvit i" detta ämne kan taga ett redigt sammanhang.
Det eiida, man med nägon tydlighet deraf kan fatta, är att ni synes vilja inskränka granskningen endast till det mästerliga, och der- emot påbjuda en fullkomlig skoning för all medelmåtta. En sä
NOTER. 85
allmän, så vanlig, kanhända sa egennyttig, tanke kunde lätteligen vara grundad, utan att ert verk derför vore bättre. Men i sjelfva detta enfaldiga och högst triviala, framfördt med sä stor fordran pä djup- sinnighet och sä trygg sjelfbeundran, om ni nu t. o. m. har orätt?
Den kortaste eftertanke skall säga er, min herre, att dä en vitter journals lag är den att gifva begrepp om literaturens tillstånd i det landet, hvarest den tryckes, har den ej annat val än att recensera detta landets författare" sädana som de uppträda, goda eller medel- måttiga, sublima eller släta.
Densamma ringa grad af öfverläggning skall dernäst öfvertyga er, att dä ett lands kultur i allmänhet är svag, och de utkommande • skrifter, till den största delen högst medelmåttiga, öro just svaghetens fel de första och angelägnaste för gi-anskningens hand att afhölja och framställa, efter dessa fel såväl af publiken först måste begripas sorn af författare först undvikas, innan begge, genom en uppstigande förädling, kunna föras till det högre och förU-äffliga. Ty med all egentlig nationlig vitterhet förhåller sig det merendels pä det sättet, min herre, att publik och fiirfattare hafva till hvarannan ett afmätt för- hällande, sä att auktorerna verkligen blott tilltaga i förtjenst, i den män publiken undervisas, genom en mogen gi-anskning, att urskilja och förakta det usla eller medelmåttiga, hvaraf ni bort finna, min herre, huru rätt det varit att begynna denna granskning just med detta släta och medelmåttiga, för att sedan låta den följa med den stigande smaken ända upp till mästerligheten ; icke att, som ni före- slår, göra tvärtom. Frågar ni mig nu efter måttstocken för ett folks smak och upplysning, så svarar jag er tillbaka, att denna mattstock blir just en sådan vitter journal, derigenom att den recenserar, icke endast några fä goda stycken, utan allt. Om intet eller litet af det som skrifves för allmänheten, som säljes och läses, höjer sig öfver medelmåttan, sä är medelmåttan graden af folkets kultur i det lan- det, och det är svaghetens, medelmåttans fel, som der böra angripas, icke ännu mästares, om sådana finnas.
Jag skall tillägga till hvad jag här sagt en anmärkning, hvilken, om ni den gjort, min herre, skulle besparat eder många fåfänga blad, och kanhända någon ridicule. *Den lättaste Ulla inam.selh, säger ni, »ler och begriper, att hon kan teckna sin syblomma och slå pä sitt klaver just som hon behagar, utan att med det ena förtörna Gluck eller med idet andra Eafael». Deraf sluter ni, att man likaså bör fä skrifva och trycka vers eller prosa sa dumt man gitter, utan att kritiken deröfver har att väga det ringaste missnöje — välförstaendes så länge man dermed ej förtörnar någon stor författare. Man kunde i förbigående billigt erinra er, min herre, att om er lättOj Ulla mamsell log — och lät allmänheten köpa rättigheten att höra henne; om hon log — och lät mot kontant betalning utjiänga sin syblomma till åskådande, sä hade visserligen kritiken någon rätt att tillbaka la — och yttra sig deröfver. Men det är ej blott denna högst naturliga jemförelse, som undflytt ert stora lagstiftningssnille. Ni har ej märkt, min herre, att alla de öfriga vackra konsterna hafva till allmänheten på intet sätt samma förhållande som vitterheten. Det är i de förra endast fråga om skönt eller fult för sinnena, om färger och skuggor, ljud och tonblandning, proportioner och likheter. I vitterheten der- eraot är alltid, eller borde åtminstone alltid vara, frågan om begrepp
86 THOMAS THORILD.
och tankar, urskilning, sammanliang, med ett ord, det angär der förnuft eller vanvett, upplysning eller mörker, förståndets odling eller dess eviga barndom, att inte nämna smakens och tänkesättens hastigare för- ädling eller deras långsamma barbari. Det är dä, min herre, icke som ni tror en äfven sä likgiltig sak, huru dumt man rimmar, huru oredigt man tänker, huru lågt man uttrycker sig i allmänna skrifter, som huru er lätta lilla mamsell tecknar sin syblonuna eller slår pä sitt klaver. Det allmänna förståndet, var viss derom, är det som mest skrifves, mest läses, mest talas i ett land; och det är just detta, som är af mycket större vigt för en vettig granskares uppmärksamhet än en bit god vers, ett stycke passabel vältaligliet, hvarmed kritiken i det fallet har föga eller ingenting att uträtta.
(Till sid. 51.)
2. Emot detta Thorilds nägot dunka och paradoxala uttalanden uppställer Leopold i sin antikritik följande frågor:
Hvad vill ni säga dermed att ingenting skrifaes för sin slätt- hets skull, utan för sin merits? Har man någonsin våndat sig för att frambära till dagen en klyftigare orimlighet? Ett slätt arbete skrifvet för sin merits skull! Och hvilken är då meriten af det som inte äger någon? — An mer: hvartill syftar den helt stridiga slut- sats ni derai^ drager, att man måste se i en shrift livad den är, icke hoad den kunde vara? Her man icke ganska väl hvad en usel skrift är, när man säger att den är visel? Men förlät mig, det vore långt höfligare att i det stället säga hvad den kunde vara.
Hvad vill ni säga med denna skarpa ocli väldiga lärdom till recensenten: ni kan för evigt göra er denna klara maxim, att ett styckes merit är dess mening? Om ni förstår dermed, att den som gjort en god skrift, verkligen ämnat göra en sådan, sä säger ni oss visserligen någonting ganska likt all er vanliga djupsinnighet. Ar äter er tanke att afsigten, den goda meningen med ett arbete, gör nog till dess förtjenst, så talar ni om släta författare, jag tillstår det, ganska ädelmodigt — på deras läsares bekostnad. Denna klara maxim, min herre, är således ej så klar. Er mening har visserligen dermed varit den att göra litet narr af edra egna läsare, men er merit skall jag söka hindra det att blifva. Ni är ej född dertill. Hvars och ens mening, som skrifver något, är tvifvelsutan att gifva sin skrift en viss merit; men finnes denna merit också alltid i hans arbete? Har ni ej sjelf, hvad er lilla bok angår, velat gifva den en oerhördt stor merit? Jag leranar er likväl att dömma huruvida det vore en så alldeles klar och för evigt antaglig slutsats: ergo äger er lilla bok äfven denna merit. Ni ma invända så mycket ni vill huru omöjligt det är för någon dödlig att viljcc göra en -skönhet och dock göra en fulhet. Ingen enda läsare i verlden skall häri tro er pä ett här, sedan denna läsare en gäng sett er göra något.
Hvad vill ni säga dermed, att en auktors vådor göra-i på hans egna välbetcdda popper, och röra. annars ingen dödlig? Edra vådor, min herre, göras icke mindre pä edra läsares gemen- ligen ännu bättre betalda papper*), och röra ganska mycket oss, som
*) Thorilds skrifter voro efter dåtidens pris ganska dyra, och hans mot- ståndare läto honom ofta höra illa derom,
NOTER. 87
tro oss köpa vett, och finna nonsens ; som söka upplysning, och finna skamlöshet; som söka nöje, och finna ledsnad Edra vådor, min herre, röra isynnerhet särdeles noga den goda smaken och det sunda förnuftet.
Man behöfver således icke fråga er, min herre, livad ni slutligen menar med denna löjliga anmaning till recensenten : när en liten dödlig sätter sig ned att skri/va en liten bit — vers, tal, bok, så bör ni i honom se en liten Gud, full af eld och allvar, Järdig att ropa. sitt varde! — Nej, min herre, man bör i denna lilla död- lige se, icke en liten gud, utan en liten narr, och ändå icke så liten, om han ropar varde ljus! och det blir oreda; varde gudomligt! och det blir en galenskap; varde ett mästerstycke! och det blir en uselhet.
(Till sid. 56.)
3. Dessa för Thorild så karakteristiskt öfverdrifvet sjelfmedvetna rader framkallade äter i Leopolds antikritik en skarp replik af följande lydelse :
Den af edra läsare, som tiUäfventyrs skulle misstänka sitt om- döme i skaldekonsten, beliöfver, för att sluta till ert vett i detta yrke, blott söka det i ert uppförande. Denna likhet, om den stundom felar, är deremot ofta upplysande. Man studsar tillbaka af häpnad, och man tror knappt sina egna ögon, då man läser i er närvarande skrift, angående detta fordna poem (Passionerna), af kännare så ogil- ladt, af allmänheten så förlöjligadt och i följden af begge sä alldeles förgätet »huru den trotsige Passionernas bard blifvit tåld att liksom en annan Oden med sina åsar och götar införa en ny gudadyrkan, och N.B. i riktig likhet med. den gamla göra landet trångt för rimmeriets inborne finnar och lappar.»
Min herre, om ert poem Passionerna har blifvit tåldt, sä gifves det inte mer ett offentligt sätt att förklara sin afsmak och sitt ätlöje öfver någon uselhet. Er stora oblygsamhet förtjenar tillbaka ett svar af denna sanning ; och jag åberopar mig häruti, icke blott hvar läsare af urskilning, utan hvar läsare af minne.
»Den trotsige Passionernas bard» — sä mycket har sin fuUa rigtighet. — »Likasom, en annan Oden — med sina åsar och göter.» Man skall beundra blygsamlieten af denna jemförelse. Man ser, att det är ni sjelf, min herre, som är denna andra Oden., denna våra dagars hcdjgud ; men hvilka äro väl edra åsar och göter f Skulle de tiUäfventyrs utgöra densamma krets af edra värdiga be- undrare, hvarom en annan poet talar något tydligare i dessa termer:
Om druckna pojkars undran Och dårars lof du söker m. m.
Och ytterligare:
Då känn din rätt till etern, Till höga himlens Bedlam, Till druckna pojkars undran Och dårars lof.*)
*) Ur Kellgrens Nytt försök till orimmad vers. (Se nästa sida.)
88 KELLGREN,
Man känner i det fallet tillräckligen dessa edra åsar och (jötcr. Deras namn och förtjenster äro lika sä litet obekanta saker, som det kaffehus eller hembryggarställe, hvarest ni vanligen samlar dem om- kring er spira. Men det som ni sjelf ej föreställer er, det som ni med all er S3'mpatiska natur för det »oändligt uslai> sjelf skulle häpna för, vore om ni hade det tillfälle som jag någon gäng ägt, att se j^ä ett ställe samlade stora massor af dessa edra åsars och göters vittra mödor, det ena vidundret ännu en afgrund djupare i mörker, ännu en himmel högre upp i febus än det andra, och alla efter ert stora efterdöme ihopfösta med den ädla frihet, som bjuder trots ut smak, ordning och tankelagar.
Med dessa edra åsar och rjöter har ni dä, ni Oden II, i riktig lik- het med den första, gjort landet trångt, säger ni, för rimmericts inborne finnar och lappar. Säg sä gerna rent ut, min herre, och utan liknelse, att ni genom edra beundransvärda poemer, tillintetgjort och förmörkat hela var öfriga vitterhet. Nämn i stället för rimme- riets undertryckta finnar och lappar sä gerna rent ut auktorerna af Själens stgrka, Mcnniskans elände, Atis och Cainille, Odet öfver hoppet. Odet öfcer Gustaf Adoljs död, Gustaf Vasa, Ifigenia i Auliden, Talet öfcer cnhcdrottningcns död, Odet till scenska folket. Handeln, Skaldekonsten, tragedin Oden, ndla dessa kalla och säkra trampare på deras enda stråt, som är så lagligen utmätt i vittra steg med sina rigtiga mil- och fjerdingsstolpar för snillet, samt ett starkt scdvagardie af kungars hcskgdd». Det är med denna modesta skrifart ni, som en annan Caesar, tecknar det folkslag, ni underkufvat. Men det är ej nog. Icke nöjd att liafva gjort landet trångt för dess rimmande innebyggare, hotar ni ännu att »med en enda blixt af naturens geni göra till grus hela stora- vitterhctsskrån, med cdla deras rara konstverk', lagar och rätter — till grus, der knappt några grand ännu glittra för barnen».
Jag lemnar, utan att vidare yttra mig öfver allt detta, läsaren sjelf att dömma, om en man, som sä skrifver, verkligen äger allt hvad han väl borde äga för att göra goda poesier och Kritiker öfver Kritiker.
Nytt försök till orimtnad vers.
Af Kellgren.
Om druckna pojkars undran Och dårars lof du söker; Bryt oförsökta vägar, Det äkta snillets vägar, Der aldrig spåret trycktes Af någon dödlig fot. Låt lilla vinkelns åbo, Låt idogsfulla spindeln Ur hårdt tillsnörpta ändan
XYTT rÖKSÖK TILL OKLMJLVD VEKS. bU
I evigt lika kretsar De fina trådar draga, Som fånga flugans flygt. Låt svaga broskets vanmakt, Låt stoftets atom söka Det vettiga, det qvicka, Behageliga, ömma, Förtjusande och Ijufva; Men du, med stora nerven Och starka fjäderns spänning; Men du! var ny, ofattlig, Ursprungelig, var sjelfstor Och full af dig. Du, tag af Shakespeare yrslan. Med store Klopstoeks orim. Och Göthens konvulsioner. Och Ossians evigt samma: Så lyft dig, stor af jäsning. Gud härmande, Serafisk, Eterisk och Luftsyrisk, Högt ur begreppets verld. Ja, res dig, Ikars ättlägg. Res upp dig öfver menskan, Ur låga grusets menska, Och känn din rätt till Etern, Till höga himlens Bedlam, Till druckna pojkars dyrkan Och dårars lof.
Först, krossa, stark de fjättrar, Hvarmed det tunga vettet Dig fängsla vill i muddret Och oförmågans dy. Se'n le, och slit de bindlar, De bindlar utaf blomster. Och veka tråd af silke. Som smaken och dess broder, Dess lilla broder, rimmet, Kring dina vingar fäst. Så, höj den stolta hjessan. Så, spänn den vida våmben Och lyft en jättes gap. Och, djerf, som fabelns groda,
90 KELLGREN.
Svälj millioner ankar, Svälj myriader åmar Af luft och högmod. Väl! nu bör språnget vågas, Det stora tyska språnget, Till källan af det sköna, Det ädla och det sanna. Nu väntar jorden, häpen. Tillbedjande och knäböjd, Att se din himmelsfärd. Nu, genom djupa molnet. Sin hand en ljusets engel Har utsträckt till ditt skydd: Och legioner stämmor. Och milliarder handklapp, Och lockande Serafer, Och bugande Cheruber, Vid åsyn af ditt uppsprang. Kring tusen, tusen himlar Ge skall och återskall. Väl! nu är kedjan krossad. Nu, låga jorden lemnad. Ännu ett språng och än ett! Nu, hvirflar han i skyn. Nu, full af stolthet, trampar Hans frälsta fot på månan. Nu ha! — nu bröt han benet I ringen af Saturnus! Ve! och der sveddes vingen, Hans styrkas högra vinge. Af vreda solens eld. Ve ynglingen! nu klöf han. Nu klöf han midt itu Den väderspända hj essän Mot Sirii demantsklot. Ha! ropa höjd och himlar. Och djup och afgrund: ha! Nu svindlar han och svindlar, " Och vänder loppet bakfram. Nu föll han slak och snöplig. Med näsan emot jorden, Och sprack.
THOKILD. FÖRSÖK TILI, 0EI5IMAD VEKS. 'jl
Försök till orimmad vers.
Af Thorild.
Om starka själens klarhet
Och Gudars lugn du söker.
Lär segrar på dig vinna,
Till Stoas vishet gå;
Lär, hög och modig, trampa
De änderliga, veka,
De blöda känslors skara;
Att le åt qvinnojemmern
Och åt de svagas fröjd!
Hvad äro stormens ilar,
Om i din själ är lugn?
Hvad tomma namnet Smärta,
Om lyftad öfver sinnet
Din höga själ föraktar
Den lilla fiberns vällust?
För stormens minsta il
Se vågen sucka, svalla:
Då klippan orörd står.
Blif stark! och le åt nöden.
Håll! ropar du, men är väl
Den jättelika läran
För dödeliga gjord!
Se, svage, se omkring dig
Hvad kan i tingens lagar
Du, grusets insekt, ändra?
Bryt tingen eller dig.
Du ej förmår det ena:
Väl! dåre, gör det andra.
Bryt veka nöjets känsla,
Och, lyft ur jemmerns barndom.
Gå stegen till en man.
Bhf stark! och le åt nöden.
Se det är Stoas vishet Och Zenos hjeltelära! Fall ädle! rys och tillbed! Ur låga jordens qvalm
<J2 THORILD. KIJStMET.
Se upp med klarnadt öga: Se! hög i lugna stegen På all dess nöd och j em mer En stoisk halfgud träda. Följ, dödlige, dess spår! Om fri du vågar önska Den starka själens klarhet Och Gudars lugn.
Rimmet.
Af Thorild.
Hör, Ijuf i svarande toner,
Hör rimmets gudomliga sång!
Som sällhetens röster.
Som oskuldens kyssar
Hviskande sorla kring englarnes troner!
Så ekos skall
Förskönar och gläder
Och tjusar den landtliga fléijten i dalen:
Så, ack så!
Mera Ijufva
Än englar och eko
Svara hvarannan
I ensliga skuggor
Kärlekens suckar.
Hör, Ijuf i hela naturen.
Hör skönhetens himmelska röst!
I lika gående, svarande fläktar,
Hon talar till själen,
Hou strömmar i sinnet:
Med suckars tysta, eviga rop,
Hvad söker det Ijufva, kännande hjertat?
Det lika, lika.
Det svarande!
I tonernas sång
Så lockar ljudet det älskade ljudet;
I hka språng
LEOPOLD, SÄNDEBREP TILL ]«A8TEE ALLT I ALLA. 93
De följa hvarannan till himmelska etern!
Hör, Ijuf i svarande toner,
Hör rimmets gudomliga sång!
Konstens fina, veka hand
Bildande gaf det lätta behaget;
En Ijufhetens engel satte sig der!
En Ijufhetens engel
Andas och lockar
Och svarar himmelsk, och kysser den andre,
I rimmets spelande, lätta behag.
Naturens fria, hårdt, sträft, vildt.
Är mera friskt.
Men ej så Ijuf t.
Och ej så vekt.
Ack, ger ej den vällust åt retade sinnet.
Ack, smakar ej så
Af himlens och englarnes harmoni!
Anm. En tio graders större skald än jag slcuUe npi>lu"')ja rinnnet sä förtjusande, att liela verlden ville skrifva orimniadt.
Sändebref till mäster Allt i Alla.
Af Leopold.
Min vittre mäster AUi i Alla, Din bok om helsan har jag sett. Du är dig alltid lik i vett. Låt dig till tack behaglig falla En liten saga, anekdot, Historia, hiu' du den vill kalla. Som ej skall kosta någon plåt.
En man för trängande affärer Fick af en löpare behof Och tog j em väl, som sagan lärer. En dylik gynnare på prof. Förgäfves ville man bestrida. Att denne karl ju sprang som fan Och var kanske i hela stan Den bästa kursor så till vida;
94 LEOPOI/D.
Det enda fel var blott deri, Att, hvart han månde skickad bli, När han ej sprang åt galen sida, Så sprang han stället långt förbi.
Som allt blef strandsatt på det viset, Bref, ärender och tidningar. Och junkern till var dyr i priset. Han afsked fick med det beviset: Att han — sprang bra, men som en narr.
Om nu, hur hknelsen förklaras, Du kanske ej så rätt förstår. Då, mäster AlU i Alla, svaras Att ej tillämpningen är svår. Liksom i löpa, så i skri/va Är farten god, — likväl förstå. Till målet blott, som syftas på. I begge två man den kan drifva Långt, långt till fanders — och kan blifva En dråplig narr i begge två.
Jag hör ditt rop från Elben skälla: »Hvad helsan är för prisvärd lott!» Godt, mäster Allt i Alla, godt! Men dygd och lieha derför kalla Blott skilda namn på samma sak. Och sjuklingen, som qväljs, ett vrak, — Hvart bär det, mäster Allt i Allaf O, hvad din slutkonst är sig lik Och klar i allt som himlens dager! Man är då efter din logik Rätt småföraktlig med kolik Och rent af nedrig med podager? Se der, min vördade publik. Din man uti Jinans, kritik, Moral, liistoria, juridik. Teologi och politik Dietetik, cliarlatanik, Och a-hra-da-bra-ca-da-brik ! Köp, läs, beundra, bravo skrik, Och tro, att han dig ej bedrager!
SÄNDEBBEF TILL MÄSTEk ALLT I ALLA. te
Ja. vore ni på jordens klot
Den förste man i vett och seder,
Skämd är ni dock till dygd och heder
Med tarmbråk eller vattensot,
Tills någon fältskär botat eder.
V^ar deremot förflugen, bål.
Fantastisk, vettlös, öfvermodig.
Må endast väl, gör styfva mål,
Ät pudding, stockfisk, palt och kål.
Smält maten bra, blif rask och frodig,
Så är ni en förtjent person.
Värd för er dygd att respektera.
Ty tro, om dygden fins nu mera,
Så är det hos en styf dragon.
Nej, intet hemligt agg förför mig. Jag är en man af ädel själ Och mycken dygd, — ty jag mår väl. Men mäster Allt i Alla, hör mig : Man skrifver ej en sämre bok, Tro mig, för det att man är klok. Din penna styr, om ej din tunga. Var Gellert värdig ditt förakt, Och i den ädle B et} t el a makt Att ha som du en felfri lunga"? Se denna krympling, unge gäck. Som släpar armen der i bandet! Han var den ryska flaggans skräck. Han göt sitt blod för fosterlandet: Hvad har du gjutit, du? — Ditt bläck! Haf, om ej klokhet, likväl hjerta: Hvem ser du i den bleka hamn. Som släpar der i kojans famn Med tjugu års oläklig smärta Ett tjugu års beundradt namn? Känn Rousseau! — I det usla häktet Af denna kropp, för plågor byggd. Beundra, känn med rättvis blygd Förädlarn utaf menskoslägtet Och mönstret af den vises dygd! Har du gjort mer för saknans tårar Med tio friska fingrars bruk
9G THOMAS THORILD.
An denna Kellgren, ständigt sjuk,
Hvars mistning hela Sverge sårar,
Och som ännu med tynad hand
Höll fort att risa lidens dårar,
Dig ej förgäten deribland?
Skall du en lika ära hösta
Med denna plågade Liden,
Som Sverges kronprins gick alt trösta.
Med hvilka skäl du dig må briista
Af mera kött på dina ben?
O yngling, att du märka ville
Din brist på slutkonst och försyn
Och tro, man är till dygd och snille
Ej jemt så frodig som till hyn!
Att helsans ädla värde yrka
Är för en vis tillräckligt ju?
Håll der, och gäck ej längre nu,
Ty mins, att skryta af sin styrka
Har oxen större rätt än du.
Tack vare Camus, som du säger
Förnuftets läkdom skref. — Min vän.
Om du den rara Ijoken äger.
Lägg allting bort, studera den!
Om ett stort tänkesätt emot våld, list och partier.
Emedan list och våld äro, vanligen, alla partiers vett och styrka, hvarmed de antingen smyga sig upp, eller bryta sig fram, till högsta makten; så anser jag ock allt slags parti såsom den egentliga motsatsen emot ett stort tänkesätt hos ett folk.
Ty fastän det är sant, att vid första påseendet partier synas vara något lika så naturligt, som all olikhet på jor- den i meningar och afsigter — hvarföre man ock ser, att hvart parti kallar .sm list snille, sitt våld hjeltemod, .sm vilja lag, sitt välde ordning: så är dock intet parti, icke ens det bästa, naturligt, utan så vida, som det är rätt sagdt, att allt oförstånd är naturligt,
ETT STORT TÄNKESÄTT EMOT VÅLD, LIST OCH PARTIER. 97
Detta skall jag bevisa om alla de största partier, som kunna vara i samhällen.
Och för alt göra denna fråga så stor och klar som möj- ligt, vill jag taga för gifvet, att alla partier, som uppkomma, hafva rätt.
Men äfven då, påstår jag, att deras blotta natur, att vara parti, är just det, som fördömmer dem.
Aldra först bör märkas, att endast olikheten aldrig är nog till att göra ett parti; fastän man alltid sagt: likheten föder vänskap och olikheten fiendskap.
Hvilket man ser deraf: 1. att de olikaste landskaper, språk, lynnen, seder, yrken, åldrar, stånd, grader, icke hindra en allmän och ofta innerlig förening, som heter rike och stat :
2. Att de största stridigheter i tankar icke hindra ett system, som heter lärdom och religion; ja, att de åtskildaste folkslag kunna träffas i en den närmaste förening, som heter förbund och mensklighet:
3. Att hela naturens oändliga olikhet, långt ifrån att söndra allt, danar en harmoni, som gör alltings både be- stånd och skönhet.
Detta är så visst, att musici lära oss det, som hvar uppmärksam kan finna, att blotta likheter aldrig kunna göra en harmoni. Likna är således icke detsamma, som öfver- ensståmma. Och olikheten är i sin natur lika så oskyldig, som mångfaldigheten.
Men härutaf följer: att endast den olikhet kan vara grun- den för ett parti, hvilken gör en söndring i samhället, en brytning i den allmänna föreningen. Hvarvid man ser, att olikheten är blott en anledning, då allt verkas endast af deras i/ver, hvilka med makt vilja göra sin tanke enväldig, och derföre ingå en enskild förening, som bryter den all- männa.
Nu är det klart, att det som är naturligt för ett parti, är lika naturligt för ett annat. Alla tro sig hafva högst rätt: alla sträfva till högsta makt. Derföre, som olikheter, och äfven stora olikheter, äro bland menniskor otaliga; så måste, genom samma i/ver, allt på jorden blifva ett tumult af partier.
Svenska rarnassen, Jl^'.
98 THOMAS THOKILD.
Detta är ock hvad som alltid varit. Just så, som Sve- denborg, hvilken ofta har skönare syner än Plato, säger, att helvetet består i alla högmodets våldsamheter, i en evighet af revolutioner, hvilka oupphörligen störta en tyrann, för att oupphörligen kasta upp en annan.
Så att blotta skymten af parti ger en utsigt af oändlig söndring och förstörelse!
Och det som gäller emot alla partier, det gäller ju emot hvart och ett?
Men aldra klarast kan alla partiers vanart synas, när man först märkt det gudomliga, som är i den allmänna före- ningen: hvars brytande är allt partis väsende.
Såsom i allmänhet det högsta onda på jorden är fiend- skap, söndring och förstörelse ; så är det ock uppenbart, att det högsta goda på jorden är förening, i samma mån den är stor och allmän.
Ty endast i förening kunna menniskor hjelpa hvarannan till ett sällt bestånd; äfven som de endast i fiendskap och söndring kunna hvarannan skada och förstöra.
Derföre är i det minsta röfvareband det enda goda deras förening.
Derföre hafva alla slägten sitt ursprung uti den innerli- gaste af alla forenimjar, som är kärlekens. Hvilket genom en naturlig likhet gäller om ljuset, om elden, om allt det som i hela verlden är kraft, daning, lif och skönhet.
Nu kan man icke tvifla, att det, som bryter det heli- gaste på jorden, ju är det högsta brott. Men så gör allt parti; låt ock dess ifver brinna för det rättaste. Ergo! Ja, man kan med fullgodt skäl säga, att en tjuf, en vålds- verkare, hvar och en missdådare, emedan han antingen svi- ker eller trotsar den allmänna föreningen, tar sitt parti. Hvilket familiära talesätt också aldrig brukas, äfven i de finaste ämnen, utan då man, ovillig att handla efter all- männa lagar, vågar ett öfverdåd.
Alen, men, ropar man, de visaste och de bäste kunna ju, måste ju ofta, göra ett parti? Och den allmänna före- ningen är ju tusende gånger i verlden ett